Är det fina hyllade vetenskapliga tidningarna som tar in vetenskapliga artiklar verkligen oberoende?
Ett mycket enkelt svar: Nej!
Självklart nej!
Tveklöst nej!
De finansieras av annonser – från vem?
Läkemedelsbolagen.
Och tror du på fullaste allvar att annonsörerna gillar publicerade vetenskapliga artiklar som bevisar att deras produkter är overksamma eller till och med farliga?
Och så föll tyngden från dessa. Ändå är det många som fortfarande går på deras opartiskhet.
Ett spännande exempel är den forskaren som blev anklagad för att fuska när han skulle bevisa att vaccination gav autism. Artikeln blev publicerad. Många blev extremt upprörda. Han blev ”avslöjad” och detta skrevs om i massor. Till och med så pass att det hamnade i vanliga tidningar så vi vanliga fick läsa det. Forskaren ville för mycket och tolkade med glidande logik. (Vilket alla alltid gör man denna forskaren hade ett syfte som krockade med annonsörerna – han ville hjälpa de som fått skadorna.)
Rättelse var stor och tydlig och basunerades ut tydligt och högt. Lugnet infann sig.
Nästa exempel är när den publicerade forskningen LaRosa et al. Circulation 1990;81:1721-1733 rent lögnaktigt påstår:
”Resultatet från Framingham visar att en 1% minskning av kolesterolet resulterar i en 2% minskning av risken för att få en hjärtinfarkt”
OCH blir påkomna. Uffe Ravnskov anmäler detta med den korrekta informationen (Anderson et al. JAMA 1987;257:2176-2180):
”För varje mg% kolesterolet hade minskat, hade risken att dö i hjärtinfarkt ökat med 11 procent”
Vad hände då? Ja rimligt borde ju tidningen gjort samma som vid vaccin-autism-påståendet. Eller hur?
Men nej. Denna gång passade lögnen annonsörerna och rättelsen gick emot. Då händer ingenting. Inte ens en rättelse.
Den felaktiga artikel är ofta refererad till vilket innebär att det blir viktig och betydande. Och en viktig och betydande artikel används gärna på Läkarlinjen. Så den felaktiga artikeln är idag den rådande sanningen. Vi använder en lögn som sanning!
Vad fick Uffe för svar? Jo, han fick ett svar att tidningen inte hade utrymme för kritiska insändare men de skulle skicka hans invändning till författarna av artikeln. Ja, rena skämtet. Jag vet.
Men får det verkligen vara så här?
Japp. Detta är inte ett undantag. Detta är regeln och vardagen.
Och nu förstår du kanske varför jag lite då och då går i taket.
Varför ifrågasätter inte läkarna?
Hur kan någon gå på en miljardbransch och få för sig att de bara vill vara snälla?