Ja, det finns många anledningar. Jag använder mig av lyhördhet för klienten, av den kunskap som jag finner korrekt men mest av allt på grund av de resultat jag får och den respons jag får.
Här är ett mail jag fick förra veckan som sammanfattar vad jag menar:
”Nu efter 8 veckor med brevkursen har jag gått ner 3 kg och – 6-8 cm i midjan. Jag har försökt med LCHF ett tag innan men inte lyckats gå ner. Jag tror att det är grönsaker som gör att jag tycker maten är godare och jag känner mig mera nöjd. Jag tar även en frukt då och då nu och ibland fil till frukost. Jag tror jag har hittat vad jag kan äta och mår bra av. Så tack Anna för en givande brevkurs.”
Jag tycker dessa få rader visar att vi ÄR olika. För just den här kvinnan fungerade just denna sammansättningen. LCHF utan grönsaker fungerade inte. MEN det betyder naturligtvis inte att alla ska göra detta valet. Det betyder att du ska hitta DIN nivå.
Står du still av strikt LCHF, lägger till grönsaker och går ner så är det svårt att motivera att grönsakerna ska bort. Eller tvärt om.
Tappar du njutningen av kosten är risken stor att du tappar din nya livsstil. Njuter du av kosten är det stor chans att du stannar kvar i 30-40 år … oavsett om du väljer noll kolhydrater eller lite mer
Varför är detta resonemang så upprörande?
Mitt förra inlägg var inte tänkt som den gyllene sanningen. Snarare som en tankeväckare att det är inte alltid ”ju mer, desto bättre”. Som tidigare tjockis och bantningsproffs kommer jag ihåg mina egna tankar om just ”ju mer, desto bättre” men den gången gällde det kalorier. Jag var duktigt om jag åt extremt lite. En bantande tjejs tankar är inte alltid helt sunda, och jag tror inte att jag är ensam om den erfarenheten.
Jag förundras över reaktionen.
jag tror vi läser mad olika ögon, och jag läste tydligt in kritik av de som nollar, därför skrev jag lite för allra första gången här.
Jag själv äter lite kolhydrater, och har nollat och mår egentligen bäst på det. Problemet är dock att socialt blir det oerhört svårt + att ”frestelserna” finnes hela tiden runt om oss. Att folk har svårt å nolla tror jag handlar mkt om just detta. När man äter känslomässigt, mår man självklart bäst om man äter som man vill och önskar, och självklart ska man det :). Vi alla måste göra så det känns bra (=känslomässig ätning). Men om det är optimalt för hälsan i sig (i längden), det är en annan femma. Men vad spelar några år kortare liv för roll? Äter man LCHF så är mkt mkt vunnit tror jag, äter man NCHF har man vunnit lite till. 🙂
Man borde äta för att leva och inte tvärtom som de flesta av oss gör idag
Så tänker jag, påstår inte att jag har sanningen… men jag har sannerligen läst och forskat runt och dragit vissa slutsatser för egen del iaf.
Det var inte meningen att få det att låta som kritik, däremot är jag orolig för att gemeneman ska bli kolhydraträdd. Debatten börjar gå överstyr.
Om DU däremot har hittat din nivå och den är på noll kolhydrater så har du min fulla respekt att du litar och lyssnar på din kropp. Se bara till att du äter så du är frisk även om 20-30 år. Magnesium, folsyra och selen kan vara svårt att få med när du tar bort alla kolhydraterna.
Jag tillhör dom som äter nästan som innan LCHF-tiden men utan pasta, ris, potatis, bröd, frukt, socker mm.
Jag äter mycket grönsaker till mina mål, dock bara ”ovan-jord- grönsaker” + lök. Det mår jag bäst av. Jag hade bara 10 kg att gå ner och efter -4 kg så har jag stått på en platå i 2,5 månad, men nu har det börjat röra sig neråt igen även om det bara är några hekto varje gång.
För mig är det livskvalitet att kunna gå på restaurang och som idag äta baconinlindad kycklingfile med tzaziki och massor av grönsaker (buffé).
Eller när övriga i familjen vill äta pizza, då väljer jag kebab-sallad och även om det inte är det optimala, så känner jag att jag är kvar på banan.
Jag är en riktig smörgås-ätare och har därför provat mig fram till bröd som funkar (LCHF-limpa & grova oopsies), har nästan alltid med mig en skiva i en burk i handväskan om i fall att behov skulle uppstå. Så här års kan det ju dyka upp något trevlig fik på vägen och då räcker det med att köpa pålägget så slipper man falla för frallan:)
I början var jag så noga med att äta fett, men har slarvat lite på sistone. Kom på det för ett par veckor sedan (jag varken väger eller räknar kcal på minmat) och nu med lite mer fett (gärna bär m grädde eller brie) så går vikten neråt igen.
Har nu gått ner 7,5 kg och väger 61,5 till mina 167 cm och framför allt så har min mage (IBS) blivit bra (nästan)!
Jag tränar ganska mycket (löptränar ca 3 mil/veckan), jag vet inte hur mycket det påverkar. En del menar ju att stor fysisk aktivitet mår bra av lite mer kolh. Jag tror det, jag mådde inte OK när jag tränade så mycket och låg på UFO (endast en kort tid). Men det skulle vara intressant att diskutera detta med människor som är insatta i träning-LCHF.
Vimsig här har du en blogg om lchf och träning och om jag förstår det rätt så är det rätt hård träning. http://michelblomgren.blogspot.com/
Hej Anna,
Jag ser att du har skrivit en del om nötter. Jag undrar varför många GI-sajter avråder från att äta cashew- och jordnötter. Varför är de sämre än andra nötter, typ val-, hassel- och makadamianötter? Cashewnötter är ju jättegoda i thairätter!
Om jag kommer ihåg rätt så innehåller cashewnötter ganska så mycket kolhydrater i förhållande till andra nötter.
Och gällande jordnötter så är de inga nötter utan en baljväxt med en hel del lektiner.
Hej Anna,
Kan du förklara varför jordnötter och cashewnötter anses sämre än andra nötter? På många GI-sajter avråds från att äta dessa båda nötter medan andra är OK i mindre mängder (ca en näve/dag).
Här känner jag att jag vill komma med ett mer allmänt inlägg i debatten. Liksom Anna respekterar jag att vi alla är olika och att var och en blir salig på sin tro (själv tillhör jag den kategori som måste äta både massor av grönsaker, bär och nötter för att må bra), men den respekten måste gälla åt båda hållen. Ett exempel för att belysa vad jag menar:
Idag tar Kostdoktorn upp en artikel i Expressen som än en gång belyser (de påstådda) farorna med mättat fett. När någon av kvällstidningarna skriver om fördelarna med Atkinsdieten skyndar sig samma sida att höja dem till skyarna, men så fort de – eller någon annan – ifrågasätter lågkolhydrat-högfettkosten blir det annat ljud i skällan. Då kallas de bakomliggande studierna dåligt underbyggda eller bristfälliga och ibland hävdas det t o m att LCHF-kritikerna är köpta av margarin- och sockerindustrin. Det är inget särskilt seriöst tillvägagångssätt, och jag vet många som vänt lågkolhydratkosten ryggen innan de ens gett den en chans, bara för att de blir avskräckta av den sortens fanatism där allt är svart eller vitt. Om en kvällstidning har rubriker som skriker ut ”Bli smal av fett” får den beröm hos Kostdoktorn, även om studierna som det hänvisas till i den artikeln är lika dåligt underbyggda som studier som tyder på motsatsen. Och då heter det aldrig att någon är köpt av smörfabrikanterna…!
Obs. detta är ingen kritik riktad mot någon här, utan något jag kände att jag ville ta upp med anledning av diskussionen här om lite kontra noll kolhydrater och vikten av att respektera varandras synsätt. Den respekt som Anna efterlyser gång efter annan är jätteviktig om vi skall kunna nå ut till skeptiker utan att framstå som fanatiker, och sämsta sättet att agera är enligt min åsikt att raljera över alla som har en motsatt uppfattning i frågan. Jag gillar normalt sett Kostdoktorn och har lärt mig mycket av honom genom hans blogg, men jag blir alltid lika irriterad när han ägnar sig åt under bältet-kommentarer riktade mot Fredrik Paulún, Stephan Rössner, Livsmedelsverket eller vem det nu kan vara som inte tycker som han.
Här är f ö länken till artikeln jag hänvisade till:
http://www.kostdoktorn.se/flummigt-kolesterol
(om samma artikel kommit fram till motsatt ståndpunkt skulle den utan tvekan ha höjts till skyarna, oavsett vilka studier som ligger bakom…)