”Anna, du gör så extremt mycket år efter år, varför blir du inte trött? Varför går du inte in i väggen?”
1. Ja, jag gör extremt mycket år efter år men jag är inte stressad. Jag är aktiv.
2. Jag blir trött och när jag är trött så vilar jag. Jag söker inte sätt att ta bort tröttheten på. Jag lyssnar på hjärnans snälla signal och lyder. Jag vilar.
3. Jag går inte in i väggen för jag är sann mot mig själv. Jag gör tusen saker för att jag vill, jag kan och jag orkar. Jag är inte en ”People pleaser”, ”Till-lagsare”, ”Duktig flicka” eller någon som jämför mig med andra.
Är jag bättre än någon annan? Absolut inte. Men jag har fördelen att känna mig, att veta vad jag behöver, våga ge mig vad jag behöver (även om det innebär att säga nej till dig) och jag har kunskapen om hur min hjärna fungerar och vad min kropp behöver.
Låt oss börja med punkt 1. Skillnaden mellan aktiv (även hyperaktiv som jag ofta är) och stressad. När du är aktiv så gör du en massa saker, ofta på kort tid men du är inte rädd. Vilket betyder att när du behöver vila så vilar du från aktivitet, vilket är enkelt och du är snabbt utvilad.
När du är stressad så är du rädd. Rädd för vad andra ska tycka, rädd för att inte hinna, rädd för att göra fel, rädd för utskällning, rädd för avvisning, rädd för att synas, rädd för att bli bortglömd, rädd för himlande ögon, rädd för suckar, rädd för att inte duga… och så vidare. Du är aktiv med krav i en mörk skog bland vargar.
När du behöver vila från aktiviteten försöker du vila i den mörka skogen bland vargar. Din hjärna är på hyperfokus och ditt nervsystem extremt spänt – om vargen kommer. Du vilar och vilar men blir aldrig pigg.
Jag är inte rädd. Jag är trygg. Och ja, lite då och då finns det människor som tycker både ditt och datt om mig, men det definierar inte mig. Om de säger att jag är dum, korkad, foliehatt och idiot så är det faktiske inte mer sant än om de säger att jag är en blå banan.
Låt oss kolla in 2:an. När jag blir trött ser jag det som en snäll signal från min hjärna. Min instinkts-hjärna kan inte prata med mig i ord utan bara i känslor, så när jag får en känsla så behöver mitt medvetna jag, den delen där jag tänker och som har ord, tolka vad känslan har för information. Jag känner ”trött” och vet att jag har öst på 7 dagar i vekan i flera veckor ca 10 timmar var dag.
Hm, då tror jag att känslan trött betyder ”Vila, för helvete Anna!!!”
Och så gör jag det. Jag tror inte att jag är sjuk och jag tror inte att det är själva känslan som är fel och ska bort. Jag behöver ändra på det som GÖR mig trött. Jag behöver GÖRA mer av det som skapar återhämtning. Och eftersom jag inte är rädd att misslyckas eller rädd för att inte duga så är det lätt att vila.
När tröttheten är bortvilad så öser jag på igen. Tänk på att du kan inte vila bort rädsla, vilket många försöker göra och konstaterar att de blir ju aldrig pigga. Rädsla (stress) försvinner med kalenderplanering och trygghet. Inte av vila!
Och sist men inte minst 3:an. Jag gör mycket för att jag mår bra då. Jag gör inte mycket för att du ska tycka att jag är duktig eller speciell. Jag är aktiv för att min (ADHD)-hjärna mår som bästa då. Inte för att imponera på någon. Jag skapar för att få energi. inte för att vara Duktig flicka. Jag är kreativ för att nyfikenheten ger mig dopamin. Inte för att få ”gilla” eller uppmärksamhet.
Så min hjärna tycker att det är ok även när jag är lat, inte gör ett skit eller glömmer och misslyckas med saker.
Jag duger i alla fall. Jag definieras inte av vad jag gör.
Jag definieras av vad jag är.
Har jag fått detta synsätt gratis? Nope! Jag har gått i terapi, jobbat med ACT, självsnäll, pluggat in massa kunskap, lever mindfull, stor självkännedom och lever en hälsosam livsstil.
Är det värt allt egenjobb och studietid? Ja, jag tycker det.
Vill du göra samma resa? Jag rekommenderar två utbildningar, Stresscoach och Neurobalansterapeut.