Vi har sakta men säkert formats till att misstro det som är naturligt och omfamna det som är onaturligt. Vi har blivit lärda att den enkla, jordnära livsstilen, den som vi levt med i tusentals år, är ovetenskaplig, farlig eller till och med skrattretande. Vi har blivit uppfostrade till att tro att det är normalt att byta riktig mat mot kemiska lådor, tillsatser, genmodifieringar och industriprocessade alternativ som kallas “plantbaserat”, men saknar all förankring i naturen.
Vi accepterar biverkningar som en självklar del av vår vardag, så länge det finns ett receptblock och en vit rock bakom. Vi har blivit tränade att inte fråga varför den så kallade vetenskapen, som vi ska sätta vår blinda tilltro till, varje år tvingas betala miljardbelopp i böter för mutor, fusk och vilseledande information. Det verkar inte längre spela någon roll att medicinerna sällan gör oss friska, bara de dämpar våra symtom tillräckligt för att vi ska orka jobba vidare.
Vi hånar det naturliga, skrattar åt det alternativa, delar ut foliehattar och kräver “källa på det”, utan att ställa samma krav på industrins köpta forskning. Vi har lärt oss att det är bättre att vara lurad än att erkänna att man blivit det. Vi har blivit mästare på att försvara en livsstil som bryter ner oss, så länge den är bekväm och socialt accepterad.
Redan som barn tränas vi i att inget är vårt eget ansvar. Är något fel, skyller vi på generna. Vi formas i skolan och på universitetet till att tro att vi får tänka fritt, bara vi håller oss inom de snäva ramar som inte hotar den rådande ordningen.
Allt detta, sägs det, är till för att skydda oss. För att vi inte ska bli lurade. För tänk om människor började tänka själva… hur skulle det se ut?
Ja-a du. Det kan i alla fall inte bli värre än vad det är just nu.