Ska du?
Men…
Jodå, det ska jag. För jag vill.
Jag duger!
Jag dög när jag var fet.
Jag duger nu när jag är normalviktig.
Men jag trivs bättre i den här kostymen. Den passar mitt liv bättre.
Jag duger omålad.
Jag duger med maskara.
När jag är pigg struntar jag ofta att måla mig, när jag är trött så känns det bra att göra mina ögon piggare.
Jag duger i myskläder.
Jag duger i finkläder.
Men jag trivs bäst i mjukiskläder och därför har jag ofta det. Men måste jag så klär jag upp mig.
Jag duger med veck på ryggen.
Jag duger utan veck på ryggen.
Men jag har inget emot om de inte är där.
Jag duger med fixat fönat plattat hår.
Jag duger med håret i en tofs.
Men jag är lat så oftast är mitt hår i en slarvig tofs. Smiley wink
Vad ni ser och vad som ses utåt har inget med om jag duger eller inte. Jag duger inifrån. Det är en känsla från mitt hjärta och min hjärna.
Jag duger som tjock i finkläder och jag duger som normalviktig i myskläder.
Jag duger. Punkt. Men det betyder inte att jag inte vill saker.
Jag vill vara mysklädd med lite maskara, håret i en slarvig tofs. Jag vill vara normalviktig med en inte allt för veckig rygg.
Jag dög även när jag var finklädd, tjock, målad och hade fixat håret.
Jag inte bara duger. Jag tycker om mig själv.
Tror att ”duga” sitter i huvudet. De som inte duger känner så även om de i andras ögon skulle vara perfekta. De tar bort ett veck och genast fokuserar de på något annat. De letar efter den inre självkänslan i yttre attribut. De blir aldrig nöjda.
Det finns alltid något fel som ska rättas till. Bra kan alltid bli bättre. De pratar ofta om sig i nedlåtande termer. De är aldrig bra nog, fina nog eller strävar alltid efter något annat.
Om förändring betyder att man inte duger tror jag vi är farligt ute. Det betyder att jag borde vara fet än idag…
Alla borde i den tanken vara omålade, i myskläder och bara låta håret vara.
Jag duger. Jag mår strålande. Jag tycker om mig själv. Med fel och skavanker. Jag tycker om mig själv så jag lägger tid på mig och skämmer bort mig.
Så, jag tror vi måste titta på HELA människan.
Med håret i tofs och myskläder så tror jag inte att jag lever upp till ”kravet” om att vara ”perfekt” till det yttre. Ler varmt.
Jag lever upp till mitt krav att tycka om mig själv. Och det är jag jätteduktig på.
Jag skämmer bort mig själv, både med fåfänga saker och med kvalité.
Jag gör vad jag vill.
Oavsett vad andra tycker om mina val.
Hade jag haft känslan av att inte duga hade jag nog gjort detta i smyg och sen låtsats att den ”nya ryggen” var min naturliga rygg. Nu vet ni ju alla att den är köpt. Ha ha ha. Samt att lägga ut veck-bilderna är kanske inte det första många drömmer om att göra i sociala medier…