Funderar på varför vi ofta ”tänker fel”.

Lyssna på föreläsningen om hjärt- kärlsjukdomar och så rabblas riskfaktorerna upp.

Överst kommer rökning, men förhoppningsvis så röker vi inte.

Men sen kommer feltanken:

Bukfetma

Diabetes typ II

Högt blodtryck

Och då får värden för sig att medicinera mot dessa samt be patienten att gå ner i vikt (genom att minska på fettet i maten och jaga kcal.)

Här är det fel i trängsel.

Låt oss provtänka lite mer rätt i stället:

Bukfetma kommer från överdos av kolhydrater (högt kroniskt blodsocker) tillsammans med stress (högt kroniskt kortisol). Så vi ska inte äta mindre fett och räkna kcal. Vi ska äta mindre snabba kolhydrater, skapa oss ett stabilt blodsocker och lägga fokus på att bli av med ”vargen” samt öka återhämtning.

Diabetesen ska inte medicineras med metformin utan patienten ska naturligtvis minska på intaget av den kost som skapar ”sockersjukan”, alltså snabba kolhydrater och socker.

Högt blodtryck ska ju inte sänkas genom kemiska mediciner och sen låta orsaken finnas kvar. Vi ska ju i stället ge kroppen en chans att skapa ett korrekt blodtryck genom att äta supersalt, mer grönsaker (kalium), stresshantera, jobba på självsnäll, ta bort stillasittande, minska på ”vargen” och vara utomhus mer.

Vården och forskningen stannar liksom på halva vägen och glömmer att fråga vad som skapat problemet från första början.

Varför får man bukfetma, diabetes typ II och högt blodtryck? Och det roliga i det hela är att denna kunskap finns. I forskningen och i universitetsutbildningarna. Men glöms sen liksom bort…