- Låg signalöverföring av dopamin. Antingen genom lågt dopamin eller genom en svag dopaminreceptor eller båda. Vad innebär detta? Jo, då dopamin är vilja, koncentration och motivation så behöver vi tillåtas att tanka upp dopamin genom aktivitet, rörelse, delaktighet, nyfikenhet, intresse och kanske även fara och spänning. Tvingas vi sitta still, lyssna och lyda samt göra tråkiga saker utan synbart syfte för oss så får vi stora problem. Lågt dopamin innebär också dålig konsekvensbedömning och låg impulskontroll. Så får vi tanka dopamin i våra liv så försvinner dessa problem.
- Hög nivå av GABA (i vissa delar av hjärna. Kan även vara låga i andra delar, vilket gör det lite rörigt) Vad innebär det? Hög GABA innebär att du har en 8 meter hög mur du ska över var gång du ska göra något. Det ger dig en enormt trög start och när du kommit igång vill du ju självklart inte avsluta. Det kan också innebära att du sitter framför muren hela dagen och kommer aldrig igång (för det som finns på andra sidan inte ger något dopamin.) Men får vi göra saker som tankar dopamin så swischar vi över muren och hamnar i hyperfokus och kan jobba 10 timmar i sträck. Däremot hatar vi att bli avbrutna, för var gång någon avbryter oss så hamnar vi bakom murren igen. Kontorslandskap, som skolan är, brukar vara rena tortyren för oss. Men nej, vi vill inte heller bli tvångsisolerade. Det är ju det man använder i fängelse när man ska gör straffet värre. (Låg GABA på ett annat ställe gör dig orolig utan anledning)
- Hög nivå av glutamat – hjärnans förstärkare. Glutamat förstärker alla signaler och är en del av vår personlighet. Vad innebär det? Att vi ofta är för mycket. För intensiva. För arga. För glada. För besvikna. För exalterade. Vi passar inte i den svenska lagomboxen och får ständigt kritik. kritiken gör att vi så småning om ger upp. För vårt allra bästa duger aldrig och då kan vi lika bra skita i det. Hellre vara uppkäftig än känna korkad… då vet vi i alla fall varför de NT skäller på och oss ständigt suckar. Plus att vi bör aldrig äta smakförstärkare, glutamat och jästextrakt. Dumt att äta någon vi redan har för mycket av.
- Högintelligent gammal klok själ men samtidigt socialt omogen. Vår hjärna mognar senare. Faktiskt ända upp till 30% senare. Det gör att vår ålder heter 10 år men vi är socialt mogna som en 7 åring. Vad innebär det? Först och främst att vi blir oerhört ojämna. Vi kan vissa saker extremt bra (på grund av intelligensen och att vi är lillgamla) och andr saker kan vi inte alls eftersom vi är betydligt yngre än vår ålder säger. Vi leker ofta med antingen äldre eller yngre. Vi kan prata med vuxna som ofta uppskattar oss mycket och inte kan förstå varför vi inte har några vänner. Jämnåriga vänner vill inte leka med oss och vi har ofta få eller inga kompisar. (Tjejer med ADHD kan ofta kompensera detta då tjejer är snabbare mogna i hjärnan än pojkar, men priset är en extrem trötthet där de sover i flera timmar direkt efter skolan. Eller biter ihop och blir utbrända innan 30.)
- Läckande talamus (normalt läckande för en ADHD:are, inget trasigt). Talamus samlar in ALLT som händer utanför dig och inne i din kropp. Sen ska talamus sortera och bara skicka intressant och viktigt till ditt medvetande. NT får en normal mängd information. ADHD tar in massor. Vi hör allt, ser allt, känner allt… Vad innebär det? Att vi blir störda av en fluga, av en fläkt, av skrapande stolar, av harklingar, av en fläck på frökens tröja, av pennan skrap bredvid oss… Men också att vi ser lösningar och möjligheter som ingen annan gör. Troligtvis en ADHD:are som uppfann handväskan. Kan du tänka dig vilken lyx det var att kunna samla men ändå ha händerna fria? Och en ADD:are som uppfann hjulet.
- ”Myror i brallan”. (Adrenalin/aceetylkolin). Här kommer skillnaden mellan en ADHD:are och en ADD:are. När dopaminet sjunker till en farligt låg nivå (vid stillasittande, uttråkning, meningslöshet = skolan) så aktiveras adrenalin/acetylkolin i ADHD:are som ta ansvar för att aktivera sig och vakna till liv igen. (Och för detta får vi skäll med orden: ”Sitt still, var tyst och lyssna”) Utan dopamin finns inte vilja, koncentration eller motivation! En ADD:are har inte denna lyxen. När dopamin sjunker undan händer inget. De stänger av och kallas felaktigt och fräckt för lata. En ADD:are har inte fått ”myror i brallan” för att de ska stanna kvar. MEN de ska göra saker som ständigt tankar dopaminet. De behöver vara stimulerade, kreativa, rörliga, nyfikna..
Det finns lite till, men där har vi grunden. Vi är inte trasiga, nedsatta eller sjuka. Vår hjärna är annorlunda kopplad. Och samhället kräver att alla ska ner i den lilla lilla boxen och att små barn ska kunna sitta still och lyda. Djurungar får leka och busa. Kanske ska människoungar också få det? ADHD är inget fel, men ja, vi kan få extremt stora problem. Men inte från ADHD utan fram omgivningens omöjliga krav, utskällningar och suckar.
Vill du läsa mer om detta synsätt och skapa möjligheter av styrkorna och tekniker för svagheterna?
Föreläsning
BOK
Illustation: Julia Stranovska
Meny
2 svar
Hm blir alltid fundersam när en pratar om superkrafter… min dotter kan inte sitta runt ett bord och ha en diskussion, klarar inte av att fler pratar i munnen på varandra. Klarar inte av att stå vid köksbänken och laga mat när vi andra kommer runt henne och behöver hämta något just där!!!! Blir lätt irriterad och arg och svarar man fel kommer det ut ramsor av 👊🏼🤬🤬🤬
Blir sen ledsen och ångerfull och mår dåligt och sen börjar det om. Blir arg och irriterad för småsaker HUR blir detta en superkraft ??????????
Vet inte hur vi ska klara detta
Hon är 22 år och just nu är det fruktansvärt jobbigt
Hon fick inte diagnosen på papper
Men vet med sig att hon har adhd
Undrar hur hon ska orka berätta hur hon mår igen…. om hon ska söka tillbaka
Medicin har någon skrämt upp henne med en massa hemska biverkningar suck hur orkar man
Hej!
Jag förstår dig. ADHD blir ofta stora problem och till och med ibland handikappande när vi ska försöka vara och leva som neurotypiska.
Vår styrka är inte att sitta still, inte heller att prata med många om någon som inte intresserar oss. Vi är bra på andra saker, men bedöms hela tiden med neurotypiskas mått. Jag sitter sällan still och jag ser till att jag har ett liv så jag slipper det.
Varför är det bättre att kunna laga mat med folk som står i vägen? Vi borde göra det helt ok att man vill vara ensam när man skapar något. Vi har gjort reglerna så snäva att vi med ADHD inte får plats.
Ilskan kommer ofta från frustration och otrygghet. Vi är så vana att tvingas leva helt fel i förhållande till våra behov, att få omöjliga krav på oss för alla vill anpassa oss till att vara neurotypiska… så med trötthet, frustration och en känsla av att alltid vara ”fel” så kommer ilskan, fräset, aggressioner mm. Men om vi tillåts vara unika och slippa anpassa oss ner i en extremt trång liten grå box samt får känna att vi duger och våra styrkos är riktigt bra – ja, då minskar eller försvinner denna negativa reaktion.
Att vi blir ångerfulla är ju för att vi reagerat på ”anfall” och reptilhjärnan tog över. När vi samlat oss tar frontalloben över igen och vårt sunda förnuft ser att det blev fel och så blir vi ledsna. Tänk om vi slapp anfallen, kunde känna oss trygga och fick lära oss att våra styrkor är lika värdefulla som neurotypiska styrkor. Och vi är inte fel, vi har en unikt kopplad hjärna som är bra på helt andra saker.
Har ni lyssnat på podden ”Vi snackar ADHD”?
Har ni sett boken ”Så funkar ADHD”? (Finns här https://actalp.se/produkt/specialerbjudande-adhd/ )
För oss med ADHD att leva i en neurotyposk värld är som för en saltvattenfisk att leva i sötvatten. Vi dör inombords och känner att vi alltid är fel och aldrig duger. Och all energi går åt till att inte drunkna.
Men om vi får leva i en ADHD-värld så funkar vi. Tyvärr har barndomen ofta satt djupa neurotiska spår som kräver en hel del terapi för att bli av med.
Som ung var jag mobbad och ”hopplös” samt ”besvärlig”.
Idag är jag full av energi, egenföretagare, har vänner och älskar min ADHD.Men det tog tid… och mod. Jag vägrar försöka vara neurotypisk och jag vägrar krympa mig.
Medicinen ger bara dopamin och den kan vi lätt skapa själva. Men vi behöver acceptera vår unika hjärna. Vi behöver förstå den. Lyssna på podden och känn efter… <3
Men ja, vist har vi en del problem, men det har alla - även neurotypiska. Det ingår i livet. Men så mycket problem som många ADHD:are har är skapta problem som går att oskapa.