Jag kommer ihåg när jag skrev min första bok LCHF Husmanskost. Min underbara mormor frågade mig vad jag höll på med för något. Jag berättade om LCHF och allt nytt och spännande. Hon himlade lite på ögonen och suckade. Metoder kommer och går…
Men sen gjorde hon något ovanligt. Hon frågade vad det innebär och lyssnade på vad jag berättade.
När jag var klar var hon ännu mer irriterad. Detta var ju inget nytt, det var ju vad hon åt som liten flicka. Varför presentera det som en ny metod?
Ja, vad skulle jag svara. Men visst har vi glömt vad som är det ”vanliga”. Många säger ofta att ”vi får inte bli fanatiska, vi ska äta som vi alltid gjort”. Ja, men då är ju det som jag förespråkar det rätta. För hur länge har vi ätit efter nyckelhålet? Hur länge har de fettsnåla kostråden funnits? När kom tallriksmodellen?
Svaren på dessa frågor är nästan skrämmande. Vi har ätit som ”vi alltid har gjort” i ungefär 20-25 år. BARA! Och se hur vi mår efter 20-25 års experimenterande med kosten. Har vi blivit smalare och friskare? Eller kan vi se en ökad fetma, fler med diabetes typ 2, fler med astma och allergier?
Hur många feta barn fanns på mormors skolfoto? Hur många barn hade åldersdiabetes på mormors tid?
Ökningen av socker från 1900-talet på 4 kilo per person till nu med 40 kilo per person är skrämmande. Enligt hjärnforskaren Charlotte Erlandsson-Albertsson ska vi också ha ökat mjölmatsintaget från 40 kilo per person och år 1990 till 90 kilo per person och år 2010. Kan du tänka dig vilken enorm ökning detta är gällande glukos (mjöl blir socker i kroppen) för kroppen och gällande gluten. Skrämmande fakta. Och vi försvarar dagens kostråd som om det var mat som vi alltid har ätit. Nej, nu är det dags att minska ner sockret till 1990 års nivå och mjölet likaså (eller allra helst ta bort det)
Dags att äta som vi alltid har gjort.
Visst är det skrämmande siffror! Jag förstår nu att människan inte är byggd för att äta enligt rekommendationerna. Mig veterligen är tallriksmodellen en rekommendation men har ingen vetenskaplig studie och ändå rekommenderas den (tror jag läste detta i Matrevolutionen). Lchf ifrågasätts hela tiden eftersom den inte har någon vetenskaplig studie, det är lustigt att vi då ska äta enligt Livsmedelsvetkets rekommendationer som gör människan fetare och sjukare. När ska det vända och hur ska det sluta?
Underbart inlägg!
Jag minns när jag var liten och enda gången man fick riktigt smör på mackan var hemma hos farmor 🙂
Hemma hade vi alltid lätta linjen (som det hette så fint).
Mycket intressant!!! Läste högt för maken (som försöker äta mer LCHF, men inte är helt övertygad än).
Mycket bra skrivet, skall printa ut det och lägga på strategiska ställen. Mer sådant här och gör det printvänlig med en fin adress till din sida. 🙂
Hej!
Försöker nu äta LCHF och mår riktigt bra:-). Och hoppas att snart blir skillnad å måttbandet också.
Kul att läsa om din mormor. Det jag funderar på är när man diskuterar att man ska tillbaka till mormors mat så är det att den generationen åt mycket potatis och mycket bröd och stämmer ju inte med LCHF. Att de åt mycket fett håller jag med om men inte resterande.
Skulle du kunna utveckla lite mer hur ni tänker, kring potatisen, brödet och mindre kött som man åt på mormors tid enligt mig?
Hej! Visst åt de potatis och bröd. Men i oerhört mindre omfattning och av annan kvalité än idag. Plus att de använda slut på de kolhydrater de åt i sin vardag. Potatisen var kokt potatis och brödet av surdegstyp. Och allt runt omkring dessa val var bra val. Det är ltie summa av kardemumman som sliter på kroppen.
Potatis är natuligt glutenfritt och allts ganska så ok om din kropp inte hunnit blit tjock eller sjuk. Brödet åts i en liten omfattning och om du tittar på mjölmatskonsumtionen bara från 1990 till 2010 så ser du vad som hänt.
Hade vi naturligt rört oss som då, inte ätit 40 kilo socker och inga halvfabrikat, godis, massa frukt mm så hade nog inte en smörgås och en skiva hembakt bröd gjort någon sjuk. Men vi lever inte så idag. Och många har redan tröttat ut systemet. Detta gör att några av oss måste överdriva lite. Medan andra kan har lite större gränser för sin hälsomat.
Är nog det bästa du skrivit ,har försökt föklara det för nån lchf:are att för mig och min familj är det vanlig husmanskost med en sund inställning och förhållning till ett ”onyttiga” och vi åt det långt innan lchf kom .Och det var mer i svåra tider de åt mycket potatis och bröd ,för att det var billigt och gott om det .annars var de kött och grönsaker som gällde mest men kanske olika beroende från vart man kommer ifrån!
Det skulle vara intressant att veta hur mycket mjöl vi åt för hundra år sedan jämfört med dagens.
Man tror att man åt mycket bröd förr – det gjorde man kanske men det var bakat på surdeg. I dag äter vi mängder av bröd (fabriksbakat), pasta, müsli, pizza, bullar och kakor.
Att sockret ökar trots att många minskar på synligt socker är skrämmande. Men läser man på innehållsförteckningen får man en förklaring. Det finns socker i nästan all färdigmat.
Mycket bra inlägg…
Bra skrivet Anna, med din hjälp blir det enkelt att förklara varför man bör gå tillbaka till det naturliga.
Härligt Anna. Så enkelt så att man inte förstår att man inte kan förstå det……….
Ha ha ha 🙂 Visst är det!
Superbra skrivet Anna:)
Eftersom sverige var mycket fattigare förr så åt man mycket bröd, potatis och gröt. Man såg inte många feta på den tiden, men det berodde nog till stor del på att man åt så oerhört mycket mindre och rörde mer på sig. Jag kommer i alla fall ihåg att man åt absolut inte lchf men den mat man åt var för det mesta naturlig och snabbmatskulturen och tv-tittandet var inte uppfunnet.
Nu äter jag själklart lchf och mår bra på den kosten. Skulle jag äta gammelsverigekosten idag skulle jag nog vara ganska sjuk eller tom vara död.
Jag kände mig väldigt gammal när jag läste den här texten om ”mormorsmat”.
Jag tycker det är mer likt 1950 – 1960-talsmat när jag var barn. Köttbullar med gräddsås, stek med gräddsås på söndagen, höns i currysås och kalops. Visst åt vi potatis till, men man fick alltid höra – du ska inte äta bara sovlet. Så mycket frukt var det inte, om man inte hade trädgård eller pallade (stal) frukt hos någon.
Man fick dela på en dricka på lördag och godiset fick man också väldigt sällan och då var det inte någon jättepåse. Kakor fanns det ganska ofta till fikat på helgen, men man fick ta högst en av varje och de var inte av dagens USA-mått.
Smörgås åt vi också ibland på morgonen eller när det var soppa, men de var hembakade, mer åt surdegshållet. Alla mina kamrater åt på samma sätt och vi var alla vanliga ”medelsvenssons” som det hette då. Vanligtvis var det en eller högst två i klassen som var lite knubbiga eller tjock, resten var helt normalviktiga.
Att man åt mycket bröd, ibland barkbröd, gröt, sill och ”pärer” pratade farfar om, men han var född på 1800-talet, så det stämmer nog.