Jag skrattar ofta gott när jag ska läsa igenom ett gammalt inlägg. Det finns ALLTID minst ett stavfel. Oftast är det orden ”itne” och ”komemr”. Min hjärna arbetar betydligt snabbare än mina fingrar som med pekfingervalsen frenetiskt kämpar för att hänga med. Jodå, jag pratar lika snabbt, men som tur är så hänger munnen vanligtvis med i hjärnans tempo. Fick detta  mailen i morse… kan inte låta bli att lägga ut det:

Kan du lsäa dteta?
Braa 55% av floekt kan.

Jag kndue itne tro att jag fkaitkst kndue frsötå vad jag lstäe. Den fneoelmana kfraetn i mnänisnaks hjnräan kan, elnigt en undiöserknng i Cmabrigde Uinervtisy, lsäa oedrn i vlkien odnrig som hlset, det edna vkitgia är att den fsötra och stsia btkosaevn stetir på rtät palts. Rsteen kan vraa hluler om bluler och du kan ädnå lsäa det unta ngåra porlbem. Vrfaör vi kan det, är att hjnräan lsäer itne vrjae bostakv för sig, utna hlea odert som en hel. Hägtfit va? Och jag som altild ttort att svata rtät viart vitgkit!