Ja-a, hur långt är ett snöre?
Först och främst måste jag säga att bara för att jag tycker något betyder det inte att de som tycker annorlunda har fel. Tyckande är verkligen något som är upp till var och en, det finns inte fel och rätt. Och detta är en tyckandefråga beaserad på MIN erfarenhet och kunskap om överätande/felätande. Det ska dock till mycket fakta, logik och nya insikter till innan jag ändrar mitt tyckande.
Vad är det då jag tycker? Jo, jag har tagit ställning till att räkna kolhydrater. Eller snarare jag har tagit ställning mot att räkna kolhydrater. Detta gör att jag konsekvent ”viftar” bort allt som har med räkning att göra. Inte för att vara nonchalant utan för att vara konsekvent.
Varför har jag tagit mitt ställningstagande? Ja, i min värld känns det inte bara som tyckande, jag har en massa agument för och emot och när jag väger samman dem så vinner emot. I MIN värld! Och jag äger bara den. Jag äger inte sanningen. Så när du läst detta så känn efter, vad blev ditt svar? Vad passar dig? Vad är viktigast för dig? Hur fungerar du?
1. Många (de flesta) av min kunder/klienter har bantat i många år. De har vägt maten, räknat kalorier och points och de har vägt sig själva ibland så ofta som två gånger per dag. Jag vill inte erbjuda en livsstil som innebär att de byter ut kaloriräknandet mot kolhydratsräknande. Jag vill erbjuda en enkel vardag där vi äter för att vi näringsmässigt måste och för att det är gott. Jag vill erbjuda ett naturligt förhållningssätt till mat.
2. För många har maten upptagit all tid. De planera menyn, när frukosten är klar ska lunchen planeras. Allt ska vara perfekt. De samlar på recept, skriver receptbloggar och pratar mat. Allt fokus går ut på mat och vad man ska äta sen. Vad man ska äta till helgen. Min dröm är att livet innehåller mer än mat. Att fokuset delas upp på fler intressen. Att kontrollen minskas eller försvinner. Jag vet att om ätstörningen är för stor eller för långvarig kommer mat inte bli en njutning utan mest ett påtvingat måste för överlevnad. (för dessa har jag individuella lösningar) Men så många jag bara kan få att njuta av maten och tryggt lita på sina signaler, desto bättre. I en avslappnad naturlig vardag där maten är en liten del av all undebart som finns i livet så räknar man inte …. man njuter avslappnat och lite nonchalant. Och planerar att läsa bok, kommande semestern, trädgårdens lökar, golfrundan osv.
3. OM du nu räknar så VAD ska du jämföra med? 20 gram per dag? 0 gram per dag? 18,75 gram per dag? Passar samma siffra alla? Är alla av samma kön? Har samma gener? Tränar lika mycket? Tål lika mycket? Har samma ätbeteende? Är lika långa? Lika tunga? Har samma insulinkänslighet? Stressar lika mycket? Skrattar lika mycket?… osv. Nej! Så därför har du bara dig själv att jämföra med. Vad ska du då med en siffra till? Och OM du lär dig DIN siffra så fungerar det inte i alla fall. Vissa dagar stressar du mer, andra mindre. Vissa dagar rör du dig mer och andra mindre. Vissa dagar är det kallt ute och andra mindre. Vissa dagar är du trött och andra dagar är du pigg. Ibland är det sommar och ibland vinter… och allt detta påverkar i sin tur din kropps behov och tålighet.
Jag vet att kontrollen är behaglig, men som många har upptäckt… trots räknande och kontroll så fungerar det inte i alla fall.
4. Varför? Jo, för behov av kontroll och stark önskan och fokus på resultat kommer att öka stressen. Stressen ökar kortisolet och kortisolet motverkar STARKT en viktminskning. Jag drömmer om att uppnå en nonchalans gentemot mat. Först lär vi oss att äta. Att äta tryggt. Du lär dig vad du kan äta, hur mycket du kan äta. Du känner efter i DIN kropp hur DU reagerar. Med trygghet kommer lugn och med lugn kommer viktminskningen och livskvalitén.
5. Det finns också kolhydrater av olika kvalité. (Mycket beroende på vad som finns tillsammans med kolhydrater) Du lär dig kanske att 20 gram kolhydrater från flatbröd triggar dig till att efter någon dag göra ett undantag. (Brukar vara fördröjd effekt) men du märker att 20 gram kolhydrater från blomkålsmos med grädde i inte triggar dig alls utan bara skapar variation i maten. Du kanske till och med märker att du går UPP i vikt på 20 g Kh i kex men ner i vikt av 30 g Kh från blomkål… Så bort med sifferkontrollen och på med din egna erfarenhet och kunskapen om din kropp.
6. … jag skulle kunna hålla på ett tag till. Men finns det inte någon fördel? Nja, inte för speciellt många. För behövs denna form av fullständig kontroll är ätstörningen ofta lite för stor. Problemet är då inte maten utan så oerhört mycket mer.
Vi ska inte räkna mat. Vi ska njuta mat (eller i alla fall avslappnat utan ångest äta den)
Vi ska inte äta livet, vi ska leva det. (Du bör ha minst 5 andra livskvalitéhöjande saker i livet som du kan belöna dig med som inte är mat eller dryck eller cigaretter)
Vi ska inte förvandla ett kaloriräknande till ett kolhydraträknande.
Vi ska inte gå från fettskrämd till kolhydratskrämd.
Vi ska hitta tillbaka till ätandet som överlevnad med njutning.
(Eller om ätstörningen är för stor så ska i alla fall ätandet bara bli en ynka liten del av den dagliga fokuseringen)
Detta är mina tankar. Min erfaranhet. Mina slutsatser och mina drömmar och amibitioner med mitt jobb som författare och kostrådgivare. Ni som tycker annorlunda tycker inte fel. Bara annorlunda från mig. Och det måste väl vara helt ok?
Av denna anledning kommer ni inte hitta kolhydratstuträkningar i mina böcker. Av denna anledning kommer jag ”vifta” bort alla kommentarer om att räkna maten. Av denna anledning kommer jag att konsekvent vägra att ta hänsyn till tabeller.
Jag skriver i allt jag gör, lita på dig och din kropp. Det gäller nu också. Vill du räkna så räkna. Det finns inga fel! Tycke, smak och behov har inte en rätt sida och en fel sida. Du gör det som är bäst för dig.
Detta val upplever jag är bäst för de allra flesta av de jag träffar på. Med denna inställning har jag nått bäst resultat på flest. Och lika lite som du har fel om du tycker annorlunda från mig så har ju jag fel om jag tycker annorlunda från dig. Det mest underbara är att båda inriktningarna finns inom gänget kostrådgivare, föreläsare och författare.
Vill du ha hjälp att hitta din väg?
Det låter mycket vettigt! Som nykomling på lchf känns det mycket spännande att hitta min egen balans. I ett tidigare försök för några år sedan tog jag i lite väl och kände mig smått äcklad av allt fett och längtade mest efter att få sätta tänderna i ett äpple. Nu fokuserar jag på att maten ska kännas fräsch och det får mig att må bra, utan att ägna en tanke åt hur många gram kolhydrater grönsakerna innehöll.
Så otroligt sunt och enkelt beskrivet. När jag började m LCHF läste jag allt som fanns att läsa (bla inköptes och lästes alla dina böcker). Detta för att skapa en så grundläggande och djup kunskap som möjligt. Därefter var det och är det väldigt enkelt att leva och äta efter LCHF. Så från att ha upplevts lite krångligt med nya recept och ingredienser samt hur olika mat påverkar kroppen (min kropp) så är det idag hur enkelt som helst att laga, äta och leva m LCHF som diet (rättare sagt livsstil). Jag håller vikten, har blivit av med alla, väldigt svåra, mag- och tarmbesvär som jag haft sen barn (43 år idag), är pigg och allert och inte minst på ett strålande humör )oftast i alla fall ;)). Din blogg, kostdoktorns, Marianns mat och bak mfl inspirerar mig fortfarande. Så tänk vad livet blev härligt för mig, bara genom att äta det jag tål och faktiskt tycker om. //a-m
tack för att du klargör så bra. jag är en av dem som inte klarat av viktväktarnas räknande av points, skriva upp minsta lilla bit man stoppar i munnen, jag föll i från mina planer varje gång för jag bara ljög för mej själv och ignorerade vissa av bitarna som jag stoppade in i munnen. gång på gång.. jag är en person som inte kan äta av allt, inte ens lite av allt utan måste ta bort, att ta bort kolhydrater innebär inte att jag måste räkna de kolhydraterna jag stoppar i mej, utan att jag har en tanke med vilka kolhydrater jag stoppar i mig, sen behöver jag träna på mitt tålamod, för nu är jag på en platå igen, så trögt så trögt, men jag mår bra, jag lär för varje dag hur min kropp fungerar och det är ett stort framsteg, för innan struntade jag fullkomligt i det. Tack Anna ännu en gång för att du delger oss och skriver så bra så att även vi vanliga dödliga förstår vad det är vi ska göra.. ;P kram på dej
Väldigt klokt och nyanserat inlägg!!!
Tack!
Hej Anna! Jag har haft mat- och hälsoångest i större delen av mitt liv. Får nu hjälp på en ätstörningsklinik för att få bort
Hälsonojan. De menar att man ska äta lite av allt och inte vara varken fett-eller kolhydratskrämd. LCHF har de inte mkt till övers för. Mycket fett och kolhydrater i form av bröd och pasta rekommenderas. Samt mat 6 ggr/dag. Mycket frukt. Anser du att detta är ett bra sätt att läka en mat- och hälsanojig själ?
Min personliga uppfattning är att detta är misshandel av en person med ätstörning. Kolhydraterna påverkar ditt serotonin och ditt dopamin i din hjärna på ett sätt som för många ”göder” eller till och med skapar ätstörningen.
Som att ha en alkoholstörningsenhet och lära dem att dricka lite av allt….
Mat 6 gånger per dag och en viss kontroll kan däremot vara mycket bra val och bra tekniker för att skapa rutiner och ett möjligt tillfrisknande.
Matnojan sitter dock inte i tallriken eller i maten. Den sitter i tanken och känslan så du måste även få någon form av psykologi. Vlken form spelar inte så stor roll bara du känner att du har förtroende för personen och att du utvecklas och mår bättre och bättre.
Med LCHF kosten får du enkelt i dig alla näringsämnen. Du undviker det som triggar hjärnan till att tappa kontrollen – kolhydraterna och du behöver inte vara rädd för att gå upp i vikt. Vilket ofta är en stor del i tillfrisknandet.
Önskar jag kunde skicka dig lite extra styrka och energi. Varmt lycka till på din resa.
Kanske kan boken Hjärnkoll på vikten ge dig lite mer bra och användbar kunskap. Den är skriven av hjärnforskaren Martin Ingvar.
Jag har precis börjat med LCHF för viktminskningens skull. Jag förundras att jag inte går upp i vikt efter all smaskig mat jag ätit under 1,5 vecka. Jag är van vid viktväktar-tänk och har bantat efter det i 20 år, men inte orkat hålla vikten. Före jul klarade jag 2 veckor. Med LCHF är det så skönt att slippa tänka och skriva upp vad man ätit. Jag har också kommit ifrån skåpätandet. Jag är helt enkelt inte längre sugen på digestivekex mm. Det var 1 points när jag var med i viktväktarna sist. Under julledigheten har jag också läst Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt och lärt mig att hela kroppen mår bra av LCHF, bl a för att förebygga diabetes typ 2 och att diabetiker kan minska eller sluta med sin medicin. Jag har helt enkelt blivit frälst på LCHF.
Tack Anna för fina och inspirerande kokböcker och din lärorika blogg.
Tack Anna!
Så kolhydraterna i sig kan skapa och göda en ätstörning?
Betyder det att kolhydrater för mig är samma gift som alkohol för en alkohlist?
Vad de på ätstörningskliniken menar är att man inte ska vara rädd för mat (varken kolhydrater, protein eller fett) och att ångesten som att äta/inte äta och diverse matval ger beror på att kroppen är i svältläge. Bara man bryter svältläget så kan man börja bearbeta själva psyket..
De hävdar att för lite kolhydrater får kroppen att tro att svält råder. Hjärnan måste få mycket kolhydrater för att man ska hålla sig lycklig och bryta tvångstankarna/ätstörningen.
Att vare typ av förbud (lchf- kolhydrater / viktväktarna -fett) leder till fortsatta tvångstankar..
Skulle du vilja skriva ett inlägg om ätstörningar i framtiden?
Kanske även ett inlägg om ”LCHF och gravida” och ”LCHF och ammande”? Det vore fantastiskt om det ville hända någon dag…
En annan fråga; du har ju kostrådgivning för den som vill gå ner i vikt, har du även kostrådgivning för den med ätstörning?
Kram och tack för dina styrke- och energitankar!
Inte enbart, men till stor del. Du behöver den psykologiska svagheten och ångesten för att du ska ramla över kant. Men det är kolhydraterna som ofta (inte alltid) är on och off knappen.
Så är ångesten inte för stor så kan det för många räcka med att ta bort on knappen – kolhydraterna. För många är det också en bra början. Att först få lite kontroll över kosten för att sen fortsätta med ångesten.
Känslan av att vara rädd eller behöva kontroll har ju inte med kosten ätt göra. Kosten blir bara en symptom.
När man svälter utsöndras en massa må bra hormoner. Tyvärr. Detta kan vara ångestdämpande.
När man hetsäter och magen blir proppfull så utsöndras hos en del – oxytysin. Vilket är kroppens må bra hormon. Hos andra skapar detta bara total ångest.
(Tänk på att jag nu förenklar oerhört mycket.)
Så enklet sätt kan man säga att de som behöver kontroll och ångestdämpning komemr att hitta modellen med att inte äta.
De som behöver trygghet och ångestdämpning OCH har oxytysinpåslag komemr att välja överätning/hetsätning.
Många med bulimi saknar en del av CCK hormonet och blir tyvärr inte mätta ens av fett.
Sen kommer nästa system som påverkar. Serotonin och dopamin.
Behöver du ångestdämpning är båda bra, speciellt serotoninet.
Behöver du kicken i livet, belöningen för att leva så är dopamin bra.
Så en ätstörning är många saker. Psykologi och kemi. Glöm aldrig psykologin. Men förringa inte kemin,
Hjärnan behöver INTE mycket kolhydrater för att hålla sig lycklig. Det är helt fel. En BEROENDA hjärna behöver mycket kolhydrater för att hålla sig lycklig. Men hur ska du uppnå kontroll om du samtidigt lever under ett beroende. (Som styr och ofta vinner)
Du kommer hamna i en livslång kamp.
Jag förstår deras tanke med förbud och kontroll. Förr var det fettet som skulle kontrolleras. Skillnaden är att fett inte är beroendeframkallande. MEN rädslan bör bort. Jag är inte rädd för kolhydrater men jag skulle aldrig äta dem. Ser du skillnande?
Många som är sockerberoende har ätstörningar. Jag har dock aldrig funderat i tankebanorna om det stämemr åt andra hållet. Har många av de med ätsrörningar även ett sockerberoende? jag vet inte. Får fundera vidare.
Tyvärr tar jag inga klienter just nu. Min tid har helt enklet tagit slut.
Skickar en massa energi och hoppas att du ”bor kvar” på bloggen.
Hej Anna!
Läste just ditt inlägg å det låter ju skönt att slippa räkna! Har börjat med lchf idag!:) Läste ditt svar här ovan om att kolhydrater påverkar seretoninnivåerna?! Det låter ju väldigt intressant! Hur på verkar Lchf seretoninet? Kan det ”hjälpa” mot panikångest tro?
Läs Martin Ingvars bok (böcker) Jag gillar bästa den forsta: Hjärnkoll på vikten. Även Bitten Jonssons bok Sockerbomben i din hjärna. Men den är mer inriktad på sockerberoende, dock ger den dig en massa kunskap om hjärnan och signalsubstanserna.
Du är så klok. Det är en fröjd att läsa dina sidor. Tack
Tack 🙂
Som du skriver så ökar stress kortisolnivåerna i kroppen och stänger därmed av fettförbränningen. Nu har jag läst att träning är en form av stress för kroppen! Betyder det att jag som har utmattade binjurar och därmed befinner mig i en inre stress, inte ska träna?
Jag har börjat så smått med lite gruppträning och snart styrketräning för att kanske kicka igång min tröga kropp. Den vill inte släppa några kilon trots tre år på LCHF. Och nu när jag väger mig så har jag gått upp nästan ett kilo på mindre än en vecka! Är det så att jag kommer att öka än mer så törs jag inte fortsätta på något gym!!!
Min svärson säger att man får endorfiner (lyckohormoner) av att träna, men det kanske är när man är som honom, väldigt vältränad?!
P.S Tack för alla bra inlägg!
Var har du läst att stress är en form av stress för kroppen?
Jag får helt klart lyckokänslor av gruppträning, och jag är inte vältränad. Jag går på Friskis och tränar jympa, aerobics och indoor walking. Älskar det, är en riktig kick att träna tillsammans till bra musik och se glada, svettiga människor omkring mig. Får även lyckokänslor av en lång promenad i vackert väder i mitt eget sällskap (man tänker så bra då). Lycka till!
Förlåt om jag uttryckt mi otydligt. Först minskar träning stress, men om du överdoserar så ökar träningen stress. Så träana är bra. Överträning är inte bra. balans är en än gång det gyllene ordet.
Tränar man för ångestdämpning eller övertränar vid udnervikt så blir det lätt överdos. Det gäller då att itne använda argumentet att ”träning är ju bra”. Sen skulle många behöva öka sin träning… så det gälelr ju att titta på den enskilda situationen. Vad behöver just du, just nu i ditt liv? Och den viktigaste frågan, VARFÖR? Jag lägger ofta på träning som stresshantering.
Jag undra bara. Är det bara kvinnor som skriver till dig?
Nix, men många av männen använder ofta alias så det inte syns att de är män. Sen har jag betydligt fler kvinnor som läsare. Vad jag vet…
Under de senaste 30 åren har än varit duktigare på att vägra svälta. Många vägrar ”kaninmat” och de tycker att lätt och margariner är fel. Det gör att deras kroppar är mera hela och de går ner i vikt utan större problem. Det har inte ”den besvärliga” kroppen utan kan ta en standard LCHF meny och får det att fungera.
Så vettigt och tror även jag så smart. Gör det enkelt och roligt istället för att konstra till det. Funkade för mig iallafall. Har fått många frågor om det är ”rätt” med nån sak jag har med i matlådan och varje gång har jag svarat: Ja för mig är det rätt, vil inte krångla till det…
Kram
Hej Anna!
Jag har nu gått på din diet sedan nyårsdagen efter att under julhelgen ha sett bilder på min bror för ett år sedan när han själv började med dieten. Ingen av oss har varit överviktiga, jag har snarare i perioder varit underviktigt och haft problem inte så mycket kring maten i sig, utan mer hur den påverkat min kropps utseende.
För snart två år sedan slutade jag röka och gick under första halvåret upp mellan 5-7 kg. Jag har nu kämpat ett år för att få tillbaka min slankare form (platt mage, inget häng under överarmarna och tajtare lår och rumpa). Jag har lyckats med detta och vägde på nyårsafton åter igen 61,4 kg (min idealvikt är kring 60).
Jag har dessvärre sedan jag började med din diet gått UPP 2-3 kg och detta har lagt sig enbart på min mage och rumpa!! Då jag har mycket ångest över kroppens utseende, INTE vikten i sig, är detta mycket oroande. Men jag känner mig piggare och sover mycket bättre och för att inte tala om mitt jämnare humör (lider av bipolär sjukdom med drag åt depression). Därför vill jag ogärna gå tillbaka till en kolhydratrik kost, men vad ska jag göra??
HJÄLP MIG!!!
Gå in på LCHF för viktminskning. Kör i några veckor och se hur din kropp reagerar. Jag äter denna kost som stanard, alltså det är min kropps naturliga mängd och fördelning. Prova.
Först vill jag säga att jag håller helt med om att källan kolhydraterna kommer ifrån kan ha ordenligt stor roll för resultatet, samt att det inte spelar någon större roll om man äter 18 gram kolhydrater eller 25 gram kolhydrater om dagen i snitt.
Däremot finns ett annat problem som jag sett på många ställen (ofta där just de som misslyckas hör av sig) när det gäller att säga man inte ska/behöver räkna. Nämligen att man ”blandar och ger” mellan förespråkarna – och i kombination med många av de ogenomtänkta recept som finns ute (inklusive på sidor som hävdar det är lchf-recept) lätt kan bli precis hur tokigt som helst.
Går man däremot helt efter det du brukar förespråka med handflatemodellen och därmed ”räknar” mängden och vad som är ok saker, ja då begränsar det sig till rimilighet automatiskt. Men vad händer när ”du behöver inte räkna kolhydraterna” kombineras med ”allt som är max 5% kolhydrater är lchf!” och ”ät så mycket du vill bara det är lchf”? Eller varför inte kombinationen med en som rekommenderar att man ska äta regelbundet med att kombinera med Moniques super-fettade recept? (hon äter en oerhört mycket högre energiprocent fett än alla de andra ”förespråkarna” och håller därmed ganska snålt på protein och grönsaker i jämförelse och äter ganska sällan).
Eller varför inte de många gånger liberala förslagen från Annika Dahlqvist (filmjölk, finn crisp och numera även mer rotfrukter) utan att ta till den biten att hon håller ner mängderna ordentlig och inte mer än vad som är minimum att inte vara hungrig?
Väldigt många tilltalas av det här att de inte ska behöva räkna något alls, att de ska få äta hur mycket de vill och helt automatiskt rasa i vikt, ger sig sedan ut och ”frossar runt” bland alla härliga och tyvärr inte alltid så genomtänkta recept (finns gott om lchf-recept ”därute” som ger ca 40 gram kolhydrater/portion samt 80% av dagsbehovet av energi för en mindre kvinna – vilket ju kan vara helt ok om det äts av den inte så känsliga för kolhydrater recept författaren som går på intermittent fasting och bara äter en gång om dagen…… men kanske inte för kvinnan med 10kg övervikt som gärna också äter mellanmål och yoghurt till frukost?). Sen hörs de inte av förrens de förtvivlat undrar varför de inte gick ner i vikt som ”utlovat” utan istället la på sig några kilo till. Vill vi göra exemplet ännu mer extremt har kanske hon också läst några av de bloggar där de tillämpar ”frossar dag” en gång i veckan då man får ”äta precis vad man har lust med”…..
Just för att jag sett så mycket av det ovanstående, att det är alldeles för vanligt förekommande drar jag lite öronen åt mig när det nämns man inte ska räkna något alls. Ofta kan det vara en bra idé att skaffa sig en ungefärlig koll på vad man får i sig, vare sig det är genom ett mått av portionerna eller att se ungefär hur mycket man får i sig av både kolhydrater, protein och fett (och energi).
Superfettade eller inte, liberala eller inte. Kroppen har sina grundläggande behov (ganska så lika från person till person) samtidigt som vi är oerhört biokemiskt olika. (det är detta som ställer till det)
Vi har aldrig räknat och kontrollerat kost och aldrig behövt. Så drömmen är ett avslappnat ätbeteende. Men vissa klarar inte detta. De skapar sig då en fungerande vardag. För några kommer det att innebära att till och med väga maten. Det är inte fel för dom. Bara det inte blir facit för alla. Bara detta inte blir det normala.
Och OM du räknar, vad ska du jämföra med? Jo, din kropps signaler.
Däremot finns det en massa gratis Okunskap på nätet. LCHF har blivit något som alla kan vara experter i. Näringsläran och näringsfysiologin har vi helt glömt bort. En frossardag i kolhydratsvärlden är ren idioti eftersom vi skapar oss en sämre insulinkänslighet med åren.
Finn Crisp med fullkorn och gluten… hur hamnade det inom ramen för nyttigt. Ibland slukar vi kameler och ratar mygg 🙂
Jag försöker att arbeta med näringsfysiologin och sen anpassa den för alla olikheter. På detta måste vi lägga till hur hjärnan styr vårt ätbeteende. Vi har alltså både kropp och tanke att ta hänsyn tll och ALLA miljoner variationer av detta.
Bara DU vet hur du mår ochv vad ditt mål är. Bara DU vet vad du är beredd att offra för att uppnå ditt mål. Vinsten måste alltid vara störra än din upplevda uppoffring. Bara du vet vad din hjärna kräver av dig för att du ska må ditt bästa.
Tyvärr har många glömt kunskapen och tror på recept och menyer. Tittar inte på helheten. VAD gör kosten i kroppen?
Tyvärr har många slutat lyssna på sin kropp och vill att andra ska ge facit. Som att någon annan vet hur du fungerar.
Tyvärr finns det en massa okunnig LCHF-experter på nätet. Hur ska läsaren avgöra om det är en tyckare eller någon som kan kroppen?
Fast samtidigt, det är detta som gör det hela så spännande. 🙂
Har inga problem själv att hitta min nivå, men ser dagligen lite öveallt hur tokigt folk får ihop det. Just när de ”blandar och ger” bland ”förespråkarna” – där i alla fall de lite ”större” har en helhetsbild som fungerar, men när bara delar tas här och där kan det bli hur tokigt som helst.
Det är ju naturlig reaktion dock många gånger, man plockar det man tilltalas av och kombinerar det – för att i de flesta fall slippa förändra det som är problem i ens kost.
Just det där att man inte behöver räkna/mäta något, brukar tilltala speciellt de som *inte* klarar att lyssna på kroppen och/eller har koll på vad som är rimligt.
Någonstans där hittar de gamla ”mack-missbrukarna” Annikas finn crips att ”frossa i” istället, där uppstår recepten baserade på sojamjöl och kruskakli, sopporna med 3dl grädde per portion, de rejäla yoghurtfrukostarna på turkisk yoghurt (allt med max 5gram kolhydrater per 100 gram var ju ok enligt någon regel?) och ”nöt-och frö mysli” eller varför inte smoothies (hallon skulle ju vara bra också?) på minst 20 gram kolhydrater/portion. Mjölk som dryck till maten blir ju också helt bra val enligt den alldeles för vanligt förekommande regeln.
Och sen då ovanpå det hela (miss)uppfattningen att man måste vräka på fett – för det säger ju Monique – 100-200 gram fett per måltid (vilket ju kan fungera för en del om man tar till sig hela biten om hur hon äter, men knappast inte om man kombinerar med annat).
Många av de ovanstående tokigheterna ses lättare om man har åtminstone någon slags översikt om vad man sätter i sig. Har man ett hum om att ca 20 gram kolhydrater per dag är ganska många som har som gräns så ser man snart att den där smootien till frukost inte fungerar, eller det där glaset mjölk när man ser det hamnar på 10-15 gram kolhydrater redan där osv.
När man lärt sig det hela och fått ett hum om vad som fungerar för en själv, ja då försvinner snabbt behovet att ”räkna”. Men många av de tokigheter och misslyckanden som jag ser dagligen på internet (ofta i meddelanden från de som misslyckas och talar om de ger upp) hade undvikits med en enkel ungefärlig kontroll. Man får inte underskatta människors ”förmåga” att hitta kryphål som låter dem både ha och äta kakan samtidigt.