Mormor och jag satt på balkongen i somras och småpratade.
Middagen avslutades med grädde och jordgubbar. Mormor vet att jag är ”besvärlig” och har svårt att hålla i ordning på vad jag vill äta och vad jag inte vill äta. Hon har koll på att de nya kolhydraterna ska bort, men vill också gärna göra allt fettfattigt..
Jag frågade hur hon åt som barn. Jo, det var fet mjölk, grädde, fettkanten på köttbiten, fläsk och så vidare. Jag frågade sen om hon kom ihåg om det fanns hjärtinfarkt då? Näe, det kunde hon inte minnas…
Jag fortsatte och fråga om hur många tjockisar som fanns när de år så mycket fett. Mmmm, inte speciellt många alls.
Och sen tittade hon på mig och sa att fett blir man fet av. Jag förklarade att kroppen inte fungerade så och hon nickade. Vi pratade lite mer om hur hon åt när hon var liten och hur de mådde då. Hon berättade igen att de åt mycket fett och var smala och friska och pigga.
När vi var färdiga och hade ätit våra jordgubbar så ville hon inte äta sista av grädden, som naturligtvis var någon form av ”smal” mellangrädde. Näe, för fett blir man ju fet av….
HUR lyckades man hjärntvätta min mormor? Jag blir så ledsen.
