Gillar när vi funderar tillsammans. Att tänka olika är det som för utveckling framåt.
Övervägande tror att det är binjurarna (stress) och sköldkörteln (stress) som är en stor bidragande orsak till utebliven viktminskning.
ag delar dessa tankar.
Om vi nu tänker rätt, att det är stress, varför fortsätter vi leta lösningen påtallriken eller i kaffekoppen?
Borde inte lösningen då vara att gå på orsaken? Alltså stressen!
Och all vår kunskapssökning borde rikta in sig på våra stresshormoner i stället för insulin. (Som jag nu tror vi har koll på)
Jag tror nämligen vi har hittat rätt i kosten. Utvecklingen som sker nu är åt fel håll. Vi gick från fel mat till rätt mat, men håller på att passera och slå pendeln fel åt andra hållet.
Vi börjar nu äta en form av strikt strikt strikt LCHF med fasta som ökar orsaken till att viktnedgången inte fungerar – stressen.
Har du tänkt på att vid stress
behövs extra mycket C, magnesium och zink?
Som finns i grönsaker och nötter… Som vi ofta väljer bort när vi ska vara extra strikta!
Om du har kämpar utan resultat i 2-3-4 kanske 5 år, kan det vara så att du provat fel sak?
PS! Värk är samma sak som stress för kroppen.
Tycker du om dig själv? Skrattar du var dag? Tycker du om ditt liv? Mår du bra? Sover du gott? Kramas ofta? Har en mage som fungerar?
Här tror jag vi borde lägga all energi.
Ja, har man hälsoproblem inklusive dålig matsmältning, överkänlig för olika saker tycker jag man ska börja med att rätta till grundläggande saker som rätt andning, hållning, bra dygnsrytm, mindre spänd och stressad kropp istället för att ta bort fler och fler matvaror. Sen är det klart att kosten spelar en viss roll också men en del tror att kolhydrater, mejeriprodukter eller andra matvaror är farliga i sig fast det i själva verket rör sig om att man är överkänslig.
Jag ”började om” den 25/5 efter att hoppat på och av LCHF sen 2009 men inte förens nu hittade MITT optimala sätt att äta.
Blandar strikt LCHF med liberal LCHF och 16:8 med en typ av 5:2
Vardagar äter jag strikt (max 10g Kh, 68g protein, fett tills jag känner mig belåten) samt 16:8 dvs äter ingen frukost förutom en kopp kaffe med MCT-olja sen lunch vid 13-14 (ex laxfilé, broccoli, majonäs och smör) middag på kvällen runt 20 liknande lunchen
Är det någon dag jag känner jag ätit för mycket ett tag tar jag en fastedag och äter bara lite protein på kvällen. Men jag lyssnar på vad kroppen säger, är jag hungrig äter jag mer, är jag inte hungrig äter jag mindre
Helger blir det mer grönsaker, brunch istället för lunch och sen middag på kvällen. Blir jag lite sugen mitt på dagen till mitt kaffe tar jag ett frökex med något gott pålägg. Ett par glas vin till middagen blir det också
Har aldrig känt ett sånt lugn i kroppen och i huvudet som nu. Vikten har minskat med 6 kg sen starten och magen mår toppen. Ingen stress någonstans
Min kurva över energiintaget ser ut som en berg-o-dalbana om man tittar över månaden som gått LOL. Men jag har varit lagom hungrig hela tiden och inget sug öht (sambon har en STOR påse Twix ligger framme i båten och jag tittar på den och känner näää, vill inte ha)
Snart kommer första stora utmaningen, fyra veckor till sjöss med en socker & stärkelse älskande sambo. Kan blir spännande, men klara jag dessa veckor klarar jag allt 🙂
Det är så mycket enklare att byta meny än att få bort stressen i livet. Jag gör veckomeny och gillar att laga mat, så att laga LCHF var inte så svårt att lära sig. Men det där med stressen, hur sjutton får man bort den? Och värken?
Så mycket i livet som är svårt att bara radikalt plocka bort hur mycket vi än vill. Anhöriga som mår dåligt, egen sjukdom, jobbet, kanske det vacklar i det sociala livet eller i kärlekslivet. Mycket sådant kan vi inte välja bort, det är ständiga stresspåslag. Men bröd och godis kan vi välja bort – och det ger en känsla av kontroll, av att vi tagit tag i något och gör rätt.
Så jag är inte förvånad över att många tar till allt mer extrema bortval för att få kontroll. Speciellt när annat i livet känns omöjligt att ha kontroll på.
För min egen del är lchf = magen funkar. Jag får massor av kramar och kärlek. Jag kan djupandas och gör det. Men jag har värk i kroppen (fibromyalgi tror läkaren), jag har familjemedlemmar som mår dåligt. Det spelar ingen roll hur mycket jag djupandas, när någon man älskar har svår ångest och inte vill leva är det svårt att själv slappna av. Känns som jag varit konstant stressad i många år, av olika anledningar (det ena som avlöser det andra) och jag förstår att det är därför vikten liksom är som den är. Förstår, men har svårt att acceptera det. Värken skulle bli bättre om jag gick ner 15 kg säger läkaren. Jo visst, men hur!? Så blir jag stressad av det också…
Tyvärr är dagens samhälle inte vad de flesta av oss behöver eller kan hantera. Dina rader är tyvärr sanna för alldeles för många människor. det är inte lätt.
Och trots all värk och all trötthet så är det bara egen handling som kan skapa lättnad. Även det är orättvist.
Ett steg i taget. Få tag i änden på tråden så det finns något att börja nysta i.
Önskar jag kunde dela med mig av lite energi.
Tack. Jag tänker att det är BRA att magen funkar. Och att bra kost, oavsett vikt, ändå är gott för kroppen. Så det är en liten trådände. Ibland känns det ok. Ibland känns det segt och hopplöst och orättvist.
Men jag är anmäld till Gnisselzonen-kursen i höst. Hoppas på många bra tips då! 🙂
Jag är nära på att ge upp allt. Fattar inte vad som händer med min kropp/vikt
Den 17/5 gifte jag mig. Var nöjd med vikten. Åker sen på bröllopsresa där jag faller för det mesta… Äter å äter i 2 v. Går upp 4kilo. Hemma kommer midsommar, fortsätter överäta och gå crazy på godis. Men sen midsommar har jag återgått till klok LCHF mat. 3 mål dag minimalt med mejeri kollisar osv. Jag vet hur jag skall äta, har gått din utbildning men känner mig lost och ledsen då min kropp inte går ner.. Tvärtom. Jag kan verkligen se på min mage att det har kommit mkt mer fett. Jag vill inte fasta/köra 5:2 eller ngt för att få effekt! Min mens strulat lite och jag lider av hemsk PMS, tar tillskott mm. Snälla vad är felet? Hoppad du kan hjälpa mig… För jag hatar verkligen min kropp och mina 5 kilon. Tack
Hej Rina!
Jag vet inte hur du er ut nu, men jag vet från tidigare kontakter och bilder att du är smal. Smal och skitsnygg.
Om du hetäter, går ner i vikt, hetsäter, går ner i vikt så kommer kroppen till slut att vägra. Då spelar det ingen roll vilken kunskap du har.
Självkänsla, ätbeteende och stress är tusen gånger viktigare för dig än den exakta tallriken. Arbeta med de delarna. När de sitter kan du behålla din önskevikt. ”Banta” inte igen förrän du vet att du har landat. Då skapar du bara en ännu mer envis kropp där till slut inget fungerar.
Du kan säkert hitta ett knep för att gå ner de 5 kilona, men risken är överhängande att du går upp dom igen. Precis som efter den 17/5. Du letar efter lösningen på fel ställe. Det är inte maten som är svaret. Det är dina tankar och ditt beteende som bär på lösningen.
Skickar en stor kram Rina.