Skitungar blir kreativa vuxna – om de bara tillåts.
Vi vill ju gärna trycka ner de i en för liten väl anpassad box så de passar in och inte känner sig annorlunda – med resultatet att deras självkänsla och självförtroende nu hamnar i botten.
Och att vara annorlunda med dålig självkänsla är inte det enklast.
Sen spenderar de flesta livet med att försöka vara unika. Lite rolig paradox. och sorglig.
Kan inte dessa annorlunda underbara (och ibland ganska så jobbiga barnen) få lära sig att det är underbart unika? – helt naturligt!
Dålig impulskontroll för ett barn: Glömmer räcka upp handen, pratar rakt ut, gör först och tänker sen (kanske), lite för spontan. Syns och hörs överallt.
Dålig impulskontroll för en vuxen (som har kvar självförtroendet): Hittar på en massa spännande saker, gör saker ganska snabbt, gör först och tänker sen.
Dålig impulskontroll för en vuxen (som lärt sig att han/hon är värdelös): Slåss, stjäl, bråkar med alla.
Dålig konsekvensbedömning, barn: Gör farliga saker, lär sig inte av erfarenhet, ramlar och slår sig.
Vuxen med självförtroende: Gör intressant saker, spännande saker, vågar prova nytt, reser (ensam till Costa Rica i 2 månader), vågar byta riktning i livet, vågar ta för sig.
Vuxen utan: Gör farliga saker, rånar, slåss, tar för stora ekonomiska risker, hamnar i trubbel med vänner och samhället.
Hyperenergiskt barn: Stör andra, rör sig hela tiden, pratar hela tiden, pratar för snabbt och för högt.
Hyperenergisk vuxen med självförtroende: Har lärt sig att hålla tillbaka en aning, har en massa energi var dag, fortsätter att vara kreativ upp i åren, skapar nytt, tänker nytt, utvecklas alltid.
Hyperenegisk vuxen utan självförtroende: Vill vara til lags, känner att man aldrig duger, utbrändhet, håglöshet, depressioner, frustration – genomtrött men uppe i varv.
Dålig social kompetens som barn: Svårt med grupparbeten, svårt att leka med många barn i grupp, svårt med lagidrott.
Dålig social kompetens för vuxen med självförtroende: Arbetar själv, umgås med en vän i taget, har få med mycket nära vänner, tränar individuellt och mår förträffligt.
Dålig social kompetens, vuxen utan självförtroende: Kämpar på i arbetslag, krockar hela tiden, tror att det är hans/hennes fel, hamnar i orättvisa konflikter, tycker att livet är orättvist. Svårt med att samarbeta och tränar ofta inte alls. Mår uselt.
Jag hade turen att hamna i USA som ung.
Där var mina konstigheter, styrkor.
Hemma var jag besvärlig, jobbig, pratade för mycket och dålig på grupparbeten. (Något som skolan i Sverige fått för sig är extremt viktigt för min överlevnad…)
I USA var jag framåt, full av energi, driftig och extremt bra på att prestera arbeten, prov, uppsatser mm fast individuellt. (I USA anser de att grupparbeten inte är för de som har egen drivkraft och som gör ett bättre individuellt resultat än den gemensamma lösningen en grupp skulle redovisa. Förlorar du på gruppens resultat så jobba inte i grupp. Vinner du på gruppens samarbete så jobba i grupp.)
Så helt plötsligt inte bara dög jag. Jag var en förebild som andra såg upp till.
Bara genom att gå i skolan i ett annat land.
Jag bestämde mig (som liten tonåring, 16 år) att det inte var mig det var fel på utan Sverige. (Det blev min räddning. Kanske en lite förenklad sanning, men den hjälpte mig)
Idag är min barndoms alla svagheter – mina allra största styrkor.
Jag får betalt för att prata.
Många avundas min energi, jag fyller 50 i år.
Jag utvecklas hela tiden, lär mig nytt.
Jag vågar göra det mesta.
Jodå, jag klantar mig då och då 😉
Och kan lätt bli för mycket…
Men jag mår bra!
Tänk om vi kunde låta fler skitungar få uppleva detta.
Det är upp till oss vuxna!
Jag önskar att det vore förbjudet enligt lag att sucka och himla med ögonen år barn och tonåringar. Likställ det med aga!