Foliehatt & konspirationsteorier

Har du tänkt på en sak? De som styr och bestämmer över ”sanningen” är de som har makten.

Förr var det kyrkan och sa du emot så förkastades du, dödades, brändes upp och i bästa fall hånades och uteslöts.

Idag har vi livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin och säger du emot så förkastas du, dödas på nätet genom ifrågasättande, hånande och förringning. Din titel och/eller legitimation bränns upp och i bästa fall hånas och utesluts du bara.

Vi är så upptagna av att läsa NYheter att vi glömmer vår historia. Och så upprepar vi misstagen i vår historia om och om igen. Och lär oss aldrig.

Att ifrågasätta och förringa budbäraren samt att skapa misstro och använda ord som konspiration är alldeles för vanligt. Och många accepterar det gång på gång som om det var en sanning.

Att avskeda och ta legitimationer är vanliga strategier. Att styra sanningen med forskningsanslag är en annan.

Och alla vi som ser igenom detta blir förärade med foliehattar och titlar såsom ”självutnämnda googleexperter.”

Vi har alla här två möjligheter och val.
1 ”Follow the money & media” eller
2 ”Follow the science and facts”

När ALLA som ifrågasätter alltid blir utfrysta, ifrågasatta och karriären tar slut, så blir jag nyfiken. Har ALLA som ifrågasätter alltid fel?

Hur kan de högt betalda forskarna veta sanningen sådär direkt? Och varför frysa ut och förringa de som ifrågasätter? Varför inte bara ta en faktabaserad sakdiskussion? Det borde väl vara lätt? (OM man nu talar sanning och inte är rädd för att något annat ska komma ut?)

I min värld är detta mycket konstigt.

Uffe Ravnskov och Peter Goetzsche är två intressanta exempel, nära oss och nära i tid. Den första avslöjar fusk och så var den karriären slut. Den andra avslöjar lögner och korruption och så fick han sparken. Och tyvärr finns det hundratals exempel på detta. Som forskare och läkare ska du vara lojal i absurdum, annats åker du ut.

Luc Montagnier, Nobelpristagare (HIV). Högt ärad och respekterad tills han nyfiket ville forska i vatten. Så var han körd!

Så snart du ifrågasätter läkemedelsbranschen eller politiker så är du konspiratorisk. Är inte det lite obehagligt? Så snart du inte köper allt rakt av, så är det dig som person som det är fel på? Lyd och ifrågasätt aldrig? Håll med och var tyst?

De som ifrågasatte att jorden var platt blev av med huvudet.

Och i modern tid:
– De som ifrågasatte om rökning var farligt blev hånade, avskedade och skrämda till tystnad.
– De som ifrågasatte DDT likaså.
– Och de som ifrågasatta Bisfenol A likaså.
– Och de som ifrågasatte kvicksilver i munnen (amalgam) likaså.
– Och det som ifrågasatte asbest likaså.

Tänk på att hade vi foliehattar inte ifrågasatt då så hade mammor rökt idag, DDT hade används i myggmedel runt våra barn, vi hade fortfarande haft hormonstörande ämnen i barnleksaker och munnen full med kvicksilver och myspys asbest i alla våra hus. Har alla glömt detta?

Gång på gång är vi fel, korkade, fanatiska, konspiratoriska och överdrivna. Vi går emot forskare, industrin och läkare. Gång på gång får vi rätt. Rökning var farligt trots att läkare och gravida gjorde reklam för detta bara för 70 år sen.

DDT och Bisfenol är i dag förbjudet och alla är överens om att det var farligt, men när vi lyfter fram nya lika farliga ämnen så möter vi SAMMA motstånd igen. Vi är överdrivna foliehattar och konspiratoriska.

Asbest i husen och kvicksilver i munnen krävde många modiga foliehattar innan erkännandet kom. Men alla som hånar, himlar på ögonen och suckar åt konspirationerna lär sig ingenting, utan glömmer blixtsnabbt och delar ut nya foliehattar.

Nu varnar vi för parabener, gifter i vacciner, kemikalier i maten & strålning och vi skrattas ut IGEN.

Hur kan det vara att vi ”konspiratörer, foliehattar och fanatiker” anses ha fel var gång, när vi i historien har haft rätt var gång. Varför har vi inte lärt oss något sen 1500-talet? Sen 1950-talet? Sen 2009? Sen 2018?

Vi glömmer så fort. Förr sa man att ett ”mannaminne” var ca 15 år. Nu känns det som att ett ”mannaminne” är lika långt som media väljer att belysa ett ämne, sen är det glömt.

Och hur kan det komma sig att samma tekniker tillåts funka århundrade efter århundrade – halshugg budbäraren (om du som känner dig ifrågasatt inte kan försvara själva ämnet).

Först på riktigt och idag på nätet, på arbetsplatsen och i forskningssammanhang.

Borde inte fokus vara på ämnet och fakta? Inte förringa person? Eller hade för många konspirationer då blivit allmän sanning och fakta? Och detta passar inte?

”Konspiratörerna” tar upp sakfrågan men blir ”halshuggna” som personer? Något är snett. Lyssna inte på honom eller henne för hon/han är dum?

Nja. Helt tydligt mycket effektivt, men är det verkligen okey? Är det så vi vill uppfostra våra barn? ”Om du inte kan förklara dig i sak så se till att sprida elaka rykten om personen så löser det sig.”