En tanke väg att tänka på är.
Du stressar och kroppen gör dig trött. Du lyssnar inte utan tar ett piller för att orka mer. Rosenrot, vitamin D…
Kroppen är fortfarande trött. Den behöver vila. Den slår nu ut T3. Nu bör du förstå. Nu fungerar ju inte kroppen. Nu måste du väl ändå vila?
Nej, vi lyssnar inte. Nu tar vi ett piller för detta och fortsätter framåt.
Vad ska kroppen göra för att du ska förstå? Den skapar värk, IBS eller kanske utbrändhet.
Jaaa. Utbrändhet fungerade. Kroppen är nöjd. Nu lyssnar vi. Nu kommer äntligen vilan och återhämtningen som kroppen bett oss om så långe.
Tänk om vi hade vilar vid första tecknet på trötthet. Om vi hade tolkat trött som ett behov av återhämtning…. Inte ett tillstånd som är fel, inte betyder något och ska bort med piller.
4 svar
Personligen har jag väldigt svårt för det här retoriska greppet att skriva med ett ”DU”-tilltal. Jag känner inte igen mig i det som skrivs i det här inlägget, och med du-tilltalet får det följden att jag upplever att bloggen inte vänder sig till mig. Du-tilltal är också mästrande. Den som skriver med du-tilltal och radar upp råd eller vad ”du” gör fel ger ett ”jag vet bättre”-intryck – gentemot alla som läser.
Gissar att du inte håller med om detta, men jag ville ändå dela med mig av min upplevelse. Är jag ensam om denna upplevelse är det ju inget att bry sig om.
Ps. När du byter till ”vi” i andra delen av inlägget känns det bättre för mig, då inkluderar du dig själv, och samtidigt behöver det inte inkludera läsaren om den inte känner igen sig.
Har aldrig tänkt tanken.
Jag vill absolut inte mästra.
En blogg som flera tusen läser kommer alltid att bara beröra några. Vi är alla olika så det är viktigt att läsarn känner efter om detta är relevant eller ej. Jag hoppas att alla som inte känner igen sig bara hoppar över de inläggen. Och att alla som känner igen sig kan använda de nya tankarna.
Jag har nog gjort alla fel som finns 😉 Jag bjuder ständigt på mig och allt jag har hittat på under åren.
Din sista rad kanske är den viktiga. Att man inte behöver vara inkluderad om man inte vill. Jag anser att du inte behöver vara det om inlägget inte stämmer från första raden även med ordet ”du”. Det som kan vara faran med att använda ord som !vi” och ”man” är att de som är berörda enkelt kan läsa texten som att den handlar om alla andra men inte om mig.
Men som sagt. Jag vill beröra. jag vill väcka. jag vill nå fram. Jag kan aldrig nå alla i alla inlägg. Då blev allt ytligt. Jag kan aldrig välja rätt ord eller rätt ton för alla läser texten utifrån sina känslor, tolkningar och erfarenheter.
Det gör att jag på samma text får båda ris och ros beroende på hur läsaren valt att läsa texten. Och alla ändringar jag gör skapar ändå ris och ros, för då kommer nya tolkningar.
Men jag lovar. Någon mästrande har aldrig varit min avsikt. Jag har aldrig funderat på att ett tilltal med du kunde ses som mästrande. ber tusen gånger om ursäkt om det framstod så.
Tack!
Det här var precis vad jag behövde just nu.
Dina ord gör mig glad. Ta hand om dig!