En modell, nyttig för alla? Finns det verkligen? Något som är bra för alla och uppfyller allas behov och kompenserar allas svagheter (genetiken)? När jag skriver det i svart och vitt blir det ganska så patetiskt. Men ändå är det så tallriksmodellen fungerar. OCH även många från ”min” sida av kostdebatten framhåller ”sin” tallriksmodell som den enda rätta.

Hade det varit så enkelt hade kostdebatten redan varit slut. Vi fungerar i stort sett på samma sätt, det är sant. Men vi reagerar olika tufft på ”slitage”. Ja, det var det bästa ordet jag kunder hitta. Allt sliter ner oss, även bra saker. Efter ca 100 år är allas kroppar slut. Tyvärr stoppar vi nu i oss saker i mängder som gör att vi slits snabbare. Hjärtinfarkt vid 45 år är ju inte riktigt vad vi har önskat oss.

Hur fungerar detta då? Ja, nu kommer en massa rader helt baserade på erfarenhet. Men på något sätt känns det som om det fungerar bättre än forskningen just nu. Sorgligt men sant.

Enklaste exemplet är nog rökning. För där är vi ganska så överens. Rökning är inte bra för oss och det skapar cancer. Dör då alla rökare av cancer? Nej, några klarar sig undan. Varför? Jo, deras kropp tål slitaget bättre. Det finns rökare som dör vid 100 årsåldern helt friska och krya. Rökning är fortfarande onyttigt, men olika onyttigt för olika personer.

Nästa exempel blir då våra kolhydrater. Detta känsliga ämne i dagens debatt. Vi verkar ha två uppsättningar (säkert många fler, men jag förenklar så det står härliga till) av gener, två uppsättningar av människotyper.

Den smala personen som INTE sockertriggas, som inte får ”suget” och som uppenbarligen inte kan leva sig in i att kolhydrater kan skapa ett matmissbruk. Att kolhydrater kan ta över en persons liv så att han/hon tappar kontrollen över sitt ätande. De tar EN godisbit ur skålen och är sen nöjda!

Det finns också den smala personen som OCKSÅ är sockerberoende, de kan inte tänka sig leva utan smörgåsen och pastan, men samtidigt, varför skulle de? De mår ju bra, är smala OCH kan få äta underbart gott skräp. (Fast när jag skrapar på ytan så är de ofta trötta, har huvudvärk, sover dåligt och har magproblem…)

TYVÄRR är många dietister smala i grunden. (Inte alla, men alldeles för många) De har noll och ingen förståelse för att alla inte fungerar som de gör och de fortsätter med en gyllene kolhydratfylld tallrik för alla. Sorgligt!

Den tjocka personen triggas enormt av kolhydrater. (Jag har ALDRIG träffat en tjockis eller diabetiker som inte är kolhydratoman!) Suget sätter igång på ”nyttigheter” som havregrynsgröt, på grovbrödsmörgås och på frukt. Det skapar ett sug som ingen karaktär kan stå emot. Det skapar småäting och ångest, vilket skapar själmedicinering i form av mer kolhydrater. Jodå, kolhydrater fungerar jättebra på ångest. (Serotoninet i hjärnan påverkas) Kolhydrater blir som ett knark. Och ändå ska dessa rekommenderas att äta lite av allt.

Du behöver kunskap. Kunskap om näringsämnena men också kunskap om dig själv. Är du smal, frisk, pigg, bra mage och rör på dig så kan du säkert hålla dig frisk och glad på lite mer kolhydrater. 

Men har kilona smugit sig på eller du har fått diabetes eller magen kluddar eller du sover dåligt… ja, då bör kolhydratmängden minskas. För då har du redan hunnit bli ”känslig” för kolhydrater. Ibland även överkänslig även för det som tidigare inte hade skadat en frisk kropp. Tror att det är detta som många ser som fanatism eftersom de inte förstår förloppet.

Enkelt? Ja, mycket och ändå är kostdebatten bara full av tjafs, personliga påhopp och en massa prestige! Trist. Var är respekten och ödmjukheten för alla våra olikheter?

Det finns inte en gyllene tallrik. Det finns dock DIN gyllene tallrik.