”Anna, jag är helt utbränd, alla timmar på dygnet är redan fulla och jag hinner inte äta eller träna.”

Nummer ett är nu NÖDBROMSEN. För detta går inte.

”Men Anna, jag kan inte bara stoppa”

Jo, för gör inte du det nu så garanterar jag dig att din kropp kommer göra det. Det är till och med ganska så enkelt att stoppa dig. Hypofysen skickar bara order genom TSH till sköldkörteln att skruva ner T3. Check på den. Sen skickar hypofysen order till binjurarna, med ACTH, att dra ner kortisolen. Check på den. Hjärnan ger även order om att sänka dopamin och serotonin.

Försök kom upp ur sängen nu om du kan!

Du är nu fullt frisk, alla dina organ likaså. Men du är totalt utbränd och kan inte komma ur sängen.

Så jo, du kan dra i nödbromsen. Antingen gör du det själv och har kontrollen över vad som händer. Eller så inväntar du på att din hjärna tar över kontrollen och stänger ner dig helt.

  1. Gör en lista på allt du fyller din dag med. En tidsbudget.
  2. Stryk allt som inte är livsnödvändigt. Du behöver inte dammsuga var vecka. Ungarna kan kanske cykla? Äter FB upp din tid? Du kan inte ha ett stressigt liv om du är på FB och Insta, där är bara de som behöver fylla ut sina dagar <3
  3. Kolla på listan. Är den rimlig? Är detta ett liv du vill och orkar leva? Ja. Grattis. Nej? Då behövs förändring.
  4. Vad står på listan som du känner att du vill ta bort? Jobb? Partner? Vänner? Städning? Körning? Välj ut en punkt i taget och förändra den. Behöver du hjälp? Vem kan hjälpa dig?
  5. Ny lista. Vad saknar du i livet som ger energi? Skrattar du var dag? Längtar du till i morgon? Får du stöttning i familjen? Vad är viktigt och värdefullt för dig? Vad vill du få plats med i dina dagar.
  6. Tänk dig nu att du har ett år kvar att leva. Vad vill du fylla detta år med? Vad kan du börja med redan idag?

Vad innebär nu detta? Jo, du kan komma att behöva bryta upp. Du kan komma att behöva byta ner bilen, boendet, lyxen mm. Du kan komma att behöva byta väg. Det kommer säkert vara skrämmande. Kanske göra ont. Och nej, det kommer inte vara lätt.

Men om du stannar och sakta men säkert går under, så är det inte heller lätt.

Vilket ”svårt” vill du ha? Svårt med en väg mot det du drömmer om eller svårt rakt ner i avgrunden?

Vem kan hjälpa dig? Vem kan vara lite energi åt dig? Vem kan heja på? Vem kan stötta? Vem kan peppa och hålla i handen när det gör ont? Du behöver inte göra allt själv. Men det är bara du som kan ta beslutet.