”Det är så tråkigt att fika med dig Anna, du vill ju aldrig ha något till.”
Jag svarar finurligt: – ”Jag kan låtsastugga om det känns bättre…” Och sen kommer världens största överdrivna kameltuggande.
Varför är det så viktigt att jag äter något till kaffet när vi fikar? Vad är det som i detta gör mig så mycket trevligare? Sitter min personlighet i vad jag stoppar i munnen? Är det inte bra att du får allt det gotta för dig själv? Du kan få min bit också. Nej, av någon anledning ska vi ner i fördärvet tillsammans. Det känns alltid bättre om kompisen också har dålig karaktär, lägger på lite extra på rumpstorleken och att synda tillsammans känns betydligt mindre på samvetet än att synda själv. Tänk om jag äntligen lyckades och min rumpa blev mindre och snyggare än min bullälskade kompis rumpa.
Jag tror aldrig jag har varit med om att så många bakade som när jag blev socker- och mjölfri. ”Men Anna, nu har jag stått vid ugnen hela förmiddagen bara för din skull, en bulle kan du väl ta i alla fall. Du får inte bli fantasisk!” Hur många gånger säger vi så till någon som slutat röka eller som nyss blivit nykterist. Jamen, nu har jag gått och handlat ditt favoritvin, ett glas kan du väl dricka i alla fall. Du blir inte alkoholist på ett glas och det regnade till och med när jag gick ut bara för din skull.
Vara snäll?
Varför ska vi vara den snälla och äta saker som vi inte vill, som vi mår dåligt av, som vi blir tjocka av och vissa även blir sjuka av? Varför ska vi som önskar tacka nej, vara den goda vännen och ställa upp genom att äta någon onyttigt. Kan inte vår vän vara den goda bästa vännen och låta oss slippa? Och hur blev det ”snällt och artigt” att tacka ja till något som gör att vi mår dåligt. Ologisk omvänd omtänksamhet.
Det är inte stackars Anna som inte få äta en bulle. Det är stackars Anna som inte får slippa utan en lång diskussion som avslutas med en uppgiven suck från andra sidan.
PS! Jag är trevlig att fika med trots att jag bara väljer kaffet!
Va bra skrivet Anna.. Jag har blivit kalld tråkig och präktig när jag inte stoppar munnen full med gotta eller vin.. Men jag har lärt mig att ta de som en komplimang på sistone. Att du alltid ska hålla på och va så där har man hört ett X antal gånger.. Men de värsta av allt va nog när jag skulle fika när Carb Blocker kom upp…. för tar du 3 tabletter så ”sätter” sig inte kolydraterna på dig.. Va bra sa jag och vad tar du för sockret då? Sockerblocker? Tror du på de där själv? Jag tog kaffe med en mineralvatten till..
hmmm Man blir lite rädd när de lanseras sånt där dynga..
Sussie
Huvudet på spiken! Liknande tankar har jag tänkt flera gånger också, men du formulerade det verkligen mitt i prick!
sååå jättebra!!!!!
Stämmer verkligen, så sant!
”Sitter min personlighet i vad jag stoppar i munnen?” så bra skrivet Anna! Det blir jobbigt att bli ifrågasatt och behöva försvara att man inte vill ha kakor, fikabröd och sånt som ”vanligt” folk äter varje dag. Jag undrar om de skulle uppskatta om vi skulle bomba med frågor som ”varför äter du det där?” vet du vad det gör i din kropp?”. Som tur är tycker jag att det blir mer och mer accepterat att välja bort sockret och kolhydraterna. Sedan väöjer jag att inte umgås med så kallade vänner som inte kan vara glad för min skull utan kritiserar och ifrågasätter för att de känner sig osäkra. Det blir mycket roligare att gå ut och fika då 🙂
Jag tycker det är svårare att se på när min kompis stoppar i sig den där bullen och jag vet vad det gör med hennes kropp – det är tråkigare!
Förr, när jag var förlorad i sockerdimman, så var det som att det inte räknades om jag frossade med en kompis. Som att de kalorier vi stoppade i oss upphörde att existera bara för att vi gjorde det tillsammans.
Och det där med att kallas fanatisk, tröttsamt. Det är väll när man inte ”unnar sig” bara för att godsaker bjuds, för att det är fredag, lillördag eller rentav påsk. Jag unnade mig på midsommarafton och det gav samma gamla skuldkänslor, klåda, magont och acne. Det var inte värt det. Då unnar jag mig hellre att vara fanatisk och välmående. Nästa högtid är det jag som tar med mig sockerftria gotter att snaska på med gott samvete!
Jättebra skrivet, Anna! Jag tycker också att de andra har det så svårt att fatta när jag och min man fikar bara med kaffe och grädde. Hur kan det vara så svårt att förstå att vi inte vill eller behöver nåt annat till kaffet!
Åh, det där är nog nästan det som jag tycker är svårast att hantera. Och precis som du skriver så tror jag också att det i mångt och mycket handlar om att den man ”fikar” med känner skuld om den äter det söta, när inte vi gör det. Alla vet ju någonstans inom sig att det inte är nyttigt att fika sötsaker, och det faktum att vi avstår bekräftar ju bara detta.
Så bra skrivet! Jag upplever samma sak. Har börjat säga att jag är allergisk mot socker, då frågar de om jag har diabetes… Och får då beskedet att lite socker behöver man faktiskt…hum vad säger man då? Åssit men fikar av kolhydratsfika det gör jag ej, fast man får höra att de har bakat hela dagen just för mig 🙂
Precis så! Ungefär som alla Ojoj att gå och träna – men du äter ju inte kolhydrater!!! Aldrig blev jag ifrågasatt när jag drog i mig en påse Polly innan träningen förut…
Ibland säger jag bara att jag är så mätt och nöjer mig med kaffet.
Så bra beskrivet, Anna!
Du har verkligen slagit huvudet på spiken. Jag brukar säga att jag inte tål kolhydrater. Sedan brukar jag fråga om dom bjuder nötallergiker på nötter.
Så rätt du har Anna!
Önskade bara att jag hade din starka karaktär. Jag hade nog fått allergichock på allergichock. Då jag har svårt att säga nej för att förklara mitt sätt att äta utan att få gliringar m.m.
Jätte jobbigt i bland så jag har mer eller mindre osocialiserat mig för mina vänner.
Senast nu bara på midsommar så hade värdparet gjort sig mödan att göra kakor och bakvärk med laktosfria mejerier då jag är laktosintolerant. Jätte tacksamt! De har inte förstått resten av min ”nya” kost sedan 1,5 år tillbaka. Jag hade dessvärre migrän då så jag närvarade inte ändå.
Tjaaa vad ska man göra?
Tacka nej snällt och få stå till svars för mitt sätt att äta? Ska nog stå på mig om jag ska klara detta med LCHF som min mage mår så otroligt bra av! 😀
Så sant! Man vill dela skammen och inte äta allt onyttigt själv. Det är riktigt tråkigt när någon inte accepterar ett nej utan fortsätter tjata och tigga om att man ska äta något man inte mår bra av.
Anna, jag länkade den till min facebooksida då jag har vänner som inte förstår mitt beroende……Tack för att du finns å dina böcker 🙂
’bara för din skull’… tror inte det nä..
Vi har ju alltid mysigt på våra fikastunder……även om vi ”bara” dricker kaffe. Eller hur?
Japp 🙂
Åh! Tänka att kunna få fika ”bara kaffe” med dig Anna! Himmelskt! Så mycket vi hade haft att prata om då! Och med dig Anneli 😉
Kram Mimmi
Ja varför är det så!! Mycket ”övertalningsförsök” är nog lite avundsjuka bakom. Man får nästan be om ursäkt för att man inte vill ha .. Jag brukar ta med egen fika när jag vet att det ska bjudas, då får man ibland konstiga blickar. Fast jag brukar även ta med extra om någon vill smaka & oftast går det åt.. Och de brukar gilla det!
Har ett dilemma nu på torsdag då vi ska ha avtackning av en nybliven pensionär på jobbet. Vet att han ska bjuda på smörgåstårta på lunchen.. känns så elakt att tacka nej och värma egen matlåda!? Usch så jobbigt, jag tar kanske en minibit och sen tar jag något mer vid skrivbordet sen ..;)
=)
Jag brukar ha med mig ett par kokta, kalla ägg och lite majonnäs när det vankas smörgåstårta på jobbet. Så tar jag en bit och käkar bara ”garnityret” till äggen, och lämnar brödet och fruktsalladen som oftast är innuti. Funkar!
Tack för tipset .. är ju en perfekt lösning!
=)
Precis vad jag behövde läsa nu innan jag åker hem till mamma och pappa på semester… 🙂 Jag är inte orolig över att ”trilla dit” men jag BÄVAR för allt tjat som kommer bli… Tack!
mycket mycket välformulerat, håller med till tusen.
Gud vad bra skrivet ”…och det regnade till och med…”, hahaha. Synd att det ska vara så bara. Att folk blir provocerade för att man låter bli det som får en att känna sig däst och uppsvälld.
Bra skrivet 🙂 …Jag blir trött på alla kommentarer om ”men ibland måste man unna sig” eller ”men vilken karaktär du har, vad duktig du är”…hihi…när jag gick på VV…då hade jag karaktär. Nu bara jag njuter av mitt kaffe med grädde…
Ett motsatt problem har uppstått, har LCHF vänner som börjat med alla tänkabara substitut föt kaffebröd, mackor mm och när jag vänligt men bestämt tackar nej till detta som jag absolut inte behöver nu när man äntligen slipper detta ”gottande” så möter man allt annat än förståelse. Känns som detta blivit det nya problemet nu när substituten för godsaker växer upp som svampar i jorden och många med gamla gottisvanor snabbt ser sin chans att återuppleva gamla minnen vid fika/frukostbordet. Ingen större respekt när man tackar nej och då verkligen kallas tråkig och negativ.
Mmmmm, allt detta bakandet och kostiga sötningsmedel skärmmer mig lite. Känns lite som att sockerberoendet vunnit, bara i en ny form.
Hör om människor som äter kaka i stället för mat.
Och sukrin skrämmer mig. Sukrin är precis lika naturligt som fruktos i lös form. Alltså helt onaturligt och taget ur sin naturliga miljö. Överdos skapar problem! Sen håller jag med om att fruktos i en frukt och ”sukrin” i en frukt inte skapar problemen.
Ja ja, vi får se var vi hamnar.
Härom dagen såg jag en brödrost hemma hos en bekant och då tänkte jag ungefär: ’Vem använder en brödrost 2012? Det finns väl ingen som rostar bröd längre, känns såååå 90-tal!’ Sen kom jag på att hela världen inte tänker som jag… Jag har ätit lågkolhydrat i 8 år och i min hjärna är det de som äter fikabröd och sånt som är konstiga och som det är synd om. Jag får påminna mig själv om att det är jag som anses som ”konstig”!! 😀
Ha ha ha. Ja-a, vem använder en sån 2012? Underbart!
Oj vad jag känner igen mig. Minns ett gammalt jobb där en person alltid skulle kommentera att jag inte tog tårta när det bjöds. ”Åh vad du är duktig som inte tar en bit” osv. Även om det låter positivt så var det inte det och jag uppfattade mest att hon hade dåligt samvete själv för att hon inte avstod. Och visst hör man det ofta. Och så ska man känna sig som en bov som inte äter den stackars hårt slitande vänninans kaka.
Jag tycker att det är så konstigt! När jag gick på min det och hade med mig shake och nötter till mellis och bara drack kaffe – då hejade mina VÄNNER på mig!
Jag skulle vilja påstå att ni fika med fel vänner – inte med fel fika! ?