Vad är ADHD, ADD & sockerberoende?

Jo en fördel för flocken – en begåvning!

Och väldigt lika varandra.

ADHD – svag dopaminreceptor. (Vi ”hör & känner” dåligt av kickar och belöning) Detta gör att vi behöver massor av detta för att känna något!

H står för acetylkolin. Vi har en massa motor för att skapa detta.

Vi har en hjärna som gör hundra saker samtidigt och skapar system utanför boxen.

Noll eller lite impulskontroll och konsekvensbedömning – därför vågar vi utforska nya infallsvinklar.

ADD är samma sak men utan motor och drivet.

För flocken var detta ovärderligt. 

ADHDaren stack iväg och hittade nya lösningar, nya mat, nya revir och nya vägar. Många dog säkert men de som kom tillbaka hämtade in flocken och tog den till bättre marker. Vi skapade nya möjligheter. 

ADDaren gjorde samma sak men i flocken. Utan motor så stannande de kvar. De fick följa sina idéer i flocken. Skapa nya lösningar, uppfinningar och möjligheter. Som inte funnits innan. Som ingen tänkt på.

Båda hjärnorna blev uppskattade för sina förmågor.

Förutsättning för båda: inga ramar som kväver dopaminet. 

Stimulans, kreativitet och fysisk aktivitet som främjar dopamin och acetylkolin.

SOCKERBEROENDE: Även här svag dopaminreceptor kombinerat med högt behov av dopamin.

Här finns två val;

1 Träna in hjärnan på att välja sött och tugga. (Passivt val)

2 Träna in hjärnan på att välja ett stimulerande kreativt o lite spännande liv. (Aktivt val)

För  hjärnan kommer för alltid kräva att njuta dopamin.

Fördel för flocken: Sökte alltid efter sött och mat. Såg till att flocken fick de så viktiga kolhydraterna, rötter, frukt, bär o nötter.

Alla dessa tre hjärnor går sen lätt att bygga fel. Att skapa breda motorvägar så hjärnan väljer enklaste vägen och vi får problem.

Alla dessa hjärnor går att bygga om då hjärnan är ombyggbar. 

Men vi bygger inte om behovet av dopamin!

Vi bygger bara om vägen dit ?? Behovet av dopamin kommer alltid kvarstå.

Ombyggnationen är behandling. 

Men på detta kommer skuld och skam = neuroser.

För alla tre. Och så har vi kopplat in serotonin.

Serotonin är vårt trygghets-hormon.

På vår naturliga personlighet har vi nu lagt ångest och rädsla.

Hur löser vi det? Många väljer att kontrollera detta med mat och dryck. Eller kontroll!

Vin, alkohol, sött och tuggande är ett val – serotoninhöjande.

Svält, fasta, nollning och carnevore är ett val – ketonhöjande (=ångestdämpande)

Kontroll är tyvärr också ett vanligt val. Strikt kontroll är ångestdämpande.

Finns ett tredje val som kan kombineras med ovan – hård träning som ger endorfiner (=ångestdämpande) 

Eller som jag rekommenderar: terapi ?? Ta bort orsaken!

Du kan inte med terapi ta bort vårt behov av dopamin. Detta är vår personlighet.

Du kan inte med behandling ta bort vårt behov av dopamin. Detta är vår personlighet. 

Du kan inte med svält, hetsätning eller carnivore ta bort vår ångest. Detta görs med terapi.

Så! 

Nummer ett. Behandling. Alltså läka vår felbyggda motorväg och bygga en ny. 

Nummer två (alltid i den ordningen) Terapi så ångest, skuld och skam aldrig styr.

Att ha en svag dopaminreceptor och stort behov av ångestdämpning (serotonin) kommer skapa problem i resten av livet.

Att ha personligheten med stort behov av dopamin kommer ge ett oerhört stimulerande och unikt liv.

Lösningen finns INTE i maten, inte i carnevore, kontroll eller i svält/fasta.

Lösningen för alla oss tre finns i ett aktivt, spännande och kreativt liv där vi bygger om våra motorvägar (behandling) OCH blir av med skuld, skam och ångest (terapi)

Ingen av oss är sjuka.

Men många har blivit sjuka av valet hjärnan fick tillgång till.

Däremot kommer vi tre alltid vara unikt annorlunda.

Och vi är extra känsliga mot ångest, skuld och skam.

Om serotoninet ropar på lindring – sött eller vin.

Så får dopaminet sin kick – av sött och vin.

Och så slår fällan igen över oss. Och många väljer nu att lösa detta med kontroll, svält/fasta, hård träning eller carnivore (Alla ångestdämpande…)

Och få eller ingen orkar denna ”lösning” för alltid.

Livet blir en livslång kamp.