Anpassa inställningar för samtycke

Vi använder cookies för att hjälpa dig att navigera effektivt och utföra vissa funktioner. Du hittar detaljerad information om alla cookies under respektive samtyckeskategori nedan.

De cookies som kategoriseras som "Nödvändiga" lagras i din webbläsare eftersom de krävs för att möjliggöra webbplatsens grundläggande funktioner. ... 

Alltid aktivt

Nödvändiga cookies är avgörande för webbplatsens grundläggande funktioner och webbplatsen fungerar inte på det avsedda sättet utan dem.Dessa cookies lagrar inga personligt identifierbara uppgifter.

Inga cookies att visa.

Funktionella cookies hjälper till att utföra vissa funktioner som att dela innehållet på webbplatsen på sociala medieplattformar, samla in feedback och andra tredjepartsfunktioner.

Inga cookies att visa.

Analytiska cookies används för att förstå hur besökare interagerar med webbplatsen. Dessa cookies hjälper till att ge information om mätvärden, antal besökare, avvisningsfrekvens, trafikkälla etc.

Inga cookies att visa.

Prestanda cookies används för att förstå och analysera de viktigaste prestandaindexen på webbplatsen som hjälper till att leverera en bättre användarupplevelse för besökarna.

Inga cookies att visa.

Annonscookies används för att leverera besökare med anpassade annonser baserat på de sidor de besökte tidigare och analysera effektiviteten i annonskampanjen.

Inga cookies att visa.

”Jag har inte råd att byta väg”

Går du in i väggen?

”Men Anna, jag har inte råd att byta väg. Jag måste stanna kvar.”

Så jobbar man vidare tills ”väggen” tvingar en att lämna. För den den dagen kommer som ett brev på posten. Bara vi som alltid tror ”att det händer inte mig”

En av mina bästa vänner har fastnat i denna fälla.

Hon var mycket duktig, kompetens, hårt arbetande och hade en fin titel. Smällde in i väggen och har varit hemma i många år nu.

Hon kämpar idag med att inte vara så ”duktig”, hon är fortfarande mycket kompent men trött och vill vara hårt arbetande men kroppen straffar henne hårt så snart hon går över gränsen och ramlar ner från linan hon i dag balanserar på.

Hon sa:

”Detta med att vi inte har råd att byta väg och säga upp oss och att ekonomin stoppar oss – nja jag vet inte om jag håller med om att det är sant.

Du kommer ändå sluta i väggen! Med sjukpenning i bästa fall och med socialbidrag efter några år i värsta fall.

Vad väljer du?

Att leva på sjukpenning och vara sjuk, trott, ledsen och med en hjärna som stänger ner hela tiden?

Eller, leva på a-kassa och vara pigg, glad med en hjärna som fungerar, letandes efter nya möjligheter?

För det är samma ekonomi vi pratar om!”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *