Trivselkilon kanske är hälsokilon?
Eller ska vi kanske kalla dem Trygghetskilo? Kanske är bara kvinnokroppens normalvikt? Kan det vara så att dessa 2-5 kilon som i stort sett alla kämpar med ska vara där. Att kvinnokroppen strävar efter att ha dessa reserver som ett naturligt självklart tillstånd? Men att modeskaparna, tidningarna och bantningsidealet har skapat en onaturlig önskan om en pinnasmal kropp?
Är det så, så skapar vi vår egen bantningsfälla genom att hela tiden gå emot kroppens genetiska självklarhet. Vi rubbar hela tiden kroppens balans. Vi skrämmer vårt överlevnadssystem!
Visst kan man svälta sig ner de sista kilona, men så fort du slappnar av så är de tillbaka. Tillbaka med en känsla av hopplöshet. Varför kan jag inte lyckas? Suck! Svaret är kanske enkelt. Du har redan lyckats. Nu försöker du bli smalare än vad kroppen kan hålla sig pigg och frisk på.
Fundera och känn efter. Vad tror du? Jag tror faktiskt att det är så. Under alla år jag jobbat med kost och vikt så har dessa ”trivselkilon” alltid dykt upp som ett omöjligt och frustrerande problem. Kanske är det i stället bara normalt?
Jag har valt att stanna i vikt där kroppen stannade mig. Det gör att jag är mycket viktstabil. Men visst har jag några ”trivselkilon” kvar. Visst har jag det. Det är bara det att min kropp inte vet om det, den har inte läst veckotidningarna (för min kropp kan inte läsa… ler finurligt)
Vi är alla unika. Lär dig din kropp.
28 svar
Alldeles säkert är det precis som du säger. Jag VILL väga 68 med den muskelmassa som jag har nu, vi får se vad kroppen säger om det.
Jag har förberett mig på att jag kanske bara kommer till 70. I så fall 6 kilo kvar dit JAG vill, 4 kg kvar dit jag kan tänka mej att vara nöjd. ALDRIG mer strid med kroppen/vågen.
Du har säkert helt rätt. Bra inlägg, som vanligt! Vi är nog väldigt många som har trotsat vår må-bra-vikt för att vi tycker att vi borde gå ner 3-4 kilo till. Vi är säkert ännu fler som försökt klämma de sista kilona och fått bakslag och svischat upp allt vi gått ner och lite till och blivit ledsna. Nej, vi måste lära oss att vara nöjda med det vi klarat av och försöka trivas där kroppen vill att vi ska vara nöjda. Siffrorna på vågen är ju faktiskt bara siffror……
Bra skrivet och tänkt! Det är nog så. Mina tre sista kilon har varit från 70 till 67. Det har varit stört omöjligt! Men nu efter sista graviditeten verkar vikten ha stabiliserats vid 68. Och gissa vem som plötsligt vill väga 65? 🙂
Nej, nu blir det fokus på att må bra. Att stå stilla på 68 kilo är mer än jag någonsin vågat drömma om! Ja, innan jag började med LCHF i alla fall!
Tack, Anna, för en sund och välskriven blogg! Kram på dig!
Jag är fullständigt övertygad om att du har rätt. Kroppen är klok – den vet vad som är optimalt för vår hälsa. Och varför denna hopplösa fokusering på våg och vikt, denna ständiga kamp, för några futtiga kilon på en våg? Även OM det vore önskvärt med ett par kilo mindre (vilket jag alltså inte tror), är det verkligen värt kampen? Hela livet? Tänk vad mycket liv man skulle kunna leva istället…
Ja visst har du rätt. Alla tror att man ska gå ned på Lchf (eller något annat sätt) och gör man inte det då jagar man vidare och tror att man gör fel hela tiden. Men jag tror att 100% Lchf:are säger att de mår fantastiskt bra av maten, men det duger aldrig, fast då gör man väl rätt??
Andra sätt tror jag sällan är må-bra-sätt i längden eller ens under tiden.
Men jag håller inte med dig om att jag har några Trivselkilon, jag har faktiskt O-trivselkilon. Men det kanske är för att jag är Norrlänning.
Ha en trevlig resa, önskar jag fick åka med, men jag är med er i tanken
Åh, så skönt att höra!!! Jag läste för typ ett år sedan att när man fyllt 40 behöver man en ny ”manual” till kroppen och dden sa också att just dessa trivselkilon hör till. De hör säkert till yngre kroppar också, men efter veckotidningarnas mode-hysteri så kanske man inte är lika mottaglig för infon förrän efter 40 😉
Hur som helst, det är skönt att höra detta från dig i alla fall.
kramar
Helt underbart inlägg, Anna!!! Så är det ju med kilona, det blir några kvar. Att må bra, det är det denna kosten och livsstilen går ut på. Inte ytterligare ett sätt att jaga extrakilon…
Så sant så sant…det är så kvinnokroppen är rustad! Hjärnan vill ha en vikt medan kroppen en annan. En sak som slår mig i viktsnacket, kan man äta för mycket grönsaker? undrar för ibland när jag blir sugen på kvällen tar jag mig några ”småtomater” en bit gurka eller liknande. Hindrar detta viktnedgång?
Jag undrar om det stämmer som jag läst någonstans att fotografier på modeller retuscheras så att de skall se smalare ut än i verkligheten? Tydligen är det kutym att se sker på modereportage i veckotidningar. Det vi ser på bilderna är m a o inte hur personerna i fråga verkligen ser ut, utan hur de har SKAPATS att se ut. Inte bara mörka ringar under ögonen och ojämnheter i huden retuscheras bort, utan tydligen även kroppsfett – på personer som redan är normalviktiga eller t o m lätt underviktiga!
Hej och välkommen hem : )
Du har så rätt så Anna, mycket bra skrivet.
Diskuterade det senast idag med min goda vän, de där 2-3 trivselkilona, som du skriver, de kanske faktiskt ska vara där…
Jag vet ett effektivt sätt att komma över detta, men det är inget jag rekommenderar. Har man varit uppe på BMI 40-45 och sen lyckats gå ner så att man bara är överviktig och inte hälsovådligt fet, så inser man att de där trivselkilona verkligen är ett lyxproblem. Och vad sjutton skulle man försöka banta bort dem till att börja med för…
Helena:
Jag jobbar i modebranchen och svaret på din fråga är : Nej. De retucheras inte smalare. Modeller är väldigt tunna av naturen. De hör till den lilla % av mänskligheten som har ett långsmalt skelett helt enkelt. De snyggaste modellerna är oftast rätt vältränade och ser väldigt friska och sunda ut när man träffar dom ”live”.
Dom råkar vara födda med ett utseende som just nu är på modet, som Kathrine Hepburn en gång sa om sig själv.
Det är bara till att vara glad å deras vägnar, och själv koncentra sig på att se frisk och sund, och glad, ut! Jag är en frisk storlek 42 och jag får dagligen komplimanger, så det funkar det också 🙂
Ha en underbar dag allihop!
kram!
Måste bara säga en sak till apropå Trivselkilon. Jag ser dagligen fd fotomodeller som nu är i 40 årsåldern och som har svält? sig till samma vikt som de hade när de var 20 år. Hua…
Vi brukar lite elakt kalla dom för ”lufttorkade”.
Om man är smal av naturen när man är 20 år, så SKA man låta kroppen lägga på sig de 5-10 kg som kroppen vill skaffa sig åren mellan 30 och 40. Något annat ser verkligen förskräckligt ut. Tro mig! Det är inget att stå efter.
Intressant!
Tror det är så, känns nästan självklart att det måste finnas några få reservkilon på kroppen? 🙂
Längtar tills jag är där o bara har några få reservkilon o inte den övervikt jag kämpar med att få bort nu.
Är nybörjare med LCHF o har köpt din kokbok, mkt nöjd med den 🙂
Kört en vecka och är så glad att ha fått -4.7 kg på 7 dagar 🙂
Äntligen nåt som funkar 😀
Så tror jag också och vi måste försöka bli mer nöjda generellt.
Det är inte ofta man hör en kvinna säja att hon är helt nöjd med kropp och vikt. Det är som att det bara ”måste” finnas något att förbättra, oavsett.
Jag har en kollega som är supersnygg men själv ser hon sig bara som underviktig (ja, det problemet finns ju också…) och har svårt att gå upp i vikt.
Själv är jag också väldigt viktstabil och det innebär ju att jag såklart kan gå ner några kilo om jag ”svälter lite”, men jag förstår ju exakt vart jag kommer hamna sedan för det har min kropp berättat för mig:-).
Hej KlokAnna!
När kommer din nya bok, LCHF för tjejer? Längtar!
jomen!
Själv kommer min reserv att räcka långt längre än er andras….
Jag har strävsamt slitit i ter eller fyra månader och lyckats gå ner 4kilo!!!
Men som sagt när ni ligger där utsvultna kan ni titta avundsjukt på mig som lever av min reserv!
Nej jag tokar mig som vanligt!
Egentligen vill jag nog säga:
-Vem tusan bestämde att man skulle väga sig?
Var det samma latmask som inte orkade fråga människor hur dom mådde ?
Latmasken ville bara snabbt och enkelt sortera in personer i fack, över vikt, undervikt och inte att förglömma idealvikt!
Varför är vi så förtjusta i kvickfix?
Varför måste vi alltid mäta oss med varandra eller oss själva?
Tänk om vi skulle försöka må så gott vi bara nånsin kan och sen bara göra det!
Vet ni min lilla mamma som inte finns mer i livet sa faktiskt en gång när hon skulle försvar mig inför en gammal bvc läkare som tyckte att jag kvalade in i fel grupp.
-Helene hon är född utanför kurvan hon kör efter sin egen kurva!
Sen tog hon mig bestämt i handen och marscherade ut!
När jag var ett helt litet barn fick jag obegränsad tid och möjlighet att röra mig, det gjorde jag! Jämt jag var aldrig still.
Men jag var ingen smalis jag var ett runt barn men ständigt i farten.
Det var inte förren någon nästa gång när inte mamma var med talade om för mig igen att jag kvalade in i fel grupp. Det var då då jag kom på att aha jag är inte speciell och har en egen kurva utan jag har FELkurva.. sen dess har min vikt verkligen varit VIKTigt.
Som jag brukar säga:
– Är vikt det som är viktigt-är dikt det som är riktigt…
Gudarna ska veta att det var många gropar och fällor som gjorde att det blev så… Menjag tror det var av högstavgörande betydelse för att jag skulle välja just mat som missbruk att hon talade om att jag var i fel fil.
Så med tanke på att ju mamma har sagt att jag har en egen kurva så tror jag snart att jag som närmare 50 år gammal borde kunna säga upp bekantskapen med alla vågar..
Kanske man skulle starta en antivågrörelse…
Jag ska klura på det, till dess:
Våga vägra vågen,
våga måbra!
Tack och godnatt silverskatt!
mia – det låter lite naivt att påstå det, det är välkänt att det retuscheras just på det viset. Även om det inte är lika vanligt i Sverige som en del andra länder. Retuscheringen är i många fall rent löjligt öppenbar (finns även sidor med de riktiga klanterierna, där ivriga (och inte så duktiga) retuscherare gjort riktiga blunders). Om du verkligen arbetar i modebranshen och inte är medveten om det så är du nog lite naiv eller blundar ganska hårt.
(och nej jag arbetar inte i modebranschen men har vänner som arbetar just som retuscherare)
När kommer din ”tjej-bok” Anna? Vill ha nu!
Jo jag jobbar i modebranchen. På designavd på en av Sveriges största kedjor.
Visst finns det tabbar ( ex Ralph Laurens nyligen ) och det tuschas smalare i vissa fall när modellen står på ett osmickrande vis. Men det är undantag.
Vad jag menar är att vi alla har olika kroppsform och att det är löjligt att jämföra oss med personer som faktiskt är födda med en långsmal/just nu modern kropp.
Men jag tycker även att det är fel att antyda att de här tjejerna inte existerar utan är en retuscherares verk. De finns och de är supersmala.
”mitt” företag retuscherade nyligen ett foto på en tjejmodell, så att hon såg mindre smal ut. Hennes revben syntes och det tyckte vi inte såg hälsosamt ut så det tuschades över. Det lades alltså till, inte togs bort.
Men lika lite som jag kan deppa över att jag inte är född med en hudfärg som en Indier, som är det vackraste jag vet, så kan jag deppa över eller försöka förändra min kroppstyp till att bli en långsmal.
http://fitnessguru.se/3012-kvinnor-dietparadoxen
Anna:
brukar du läsa Fitnessguru.se?
Jag tycker dom skriver sunt och bra. De hade en kul bild som jag försökte kopiera men det gick inte. Hursomhelst så var det en modell med en T-shirt med texten: STRONG IS THE NEW SKINNY
bra va? 🙂
En sak är viktig att tänka på. Om man fixar till så revbenen inte sticker ut… är då inte modellen för smal. Även om det är naturligt. Hur ska vi andra kunna vara lika smala OCH har revben som döljs av underhudsfettet?
Tänk att välja en modell som HAR underhudsfettet och revbenen inte syns. Natuligtvis vill alla välja en modell som säljer kläderna. Men varför inte välja en kropp som faktiskt finns.
H & M modellerna hade väl nu senast ett BMI på 16-17. var går gränsen för anorexi?
Jag ska inte fasta i detta då jag arbetar med kost och näring. Men det är i alla fall en tanke…
Jag tror också att kroppen har sin vikt, en vikt som passar en själv och som man väger om man äter sunt och följer sin naturliga aptit utan inblandning av p-piller. Men jag kan – som naturligt smal, med ett BMI på gränsen till underviktig – bli lite trött på snacket om att det är fult, onaturligt och sjukligt att vara smal. Lika lite som en naturlig storlek 44 bör kämpa hela livet för att bli ”normalviktig”, lika lite bör en naturlig 34 göra det.
Jag förstår dig till fullo. Och respekten för smala är oerhört mycket sämre än för tjocka. Helt plötsligt är det ok att kläcka ur sig nåt dumt som – såååå smal du är!
Tänk om man sa – Såååå fet du är till någon överviktig!!! Dags att lägga till respekt åt båda hållen.
Jag tycker att Åhléns varuhus på Klarabergsgatan i Stockholm kom med ett bra initiativ när man införde lite ”mulliga” skyltdockor – och jag vet att det var fler än jag som uppskattade det. Ska se om jag kan hitta fotot jag tog…
Jo, här är det:
http://a-picture-per-day.blogspot.se/2008/01/11-january-2008_14.html
Jag tror du har helt rätt, vår kropp är smart nog att ställa in sig på den vikt som funkar för just din kropp och att du sedan mår bra och är viltstabil. Dock funderar jag på hur just vissa kilon fastnat på vissa människor. Jag har i inga problem med mina kilon, däremot att kilona sitter på mina kärlekshandttag. Känns inte som att det var så Gud skapade mig. Tänker dock att det förhoppningsvis omfördelas på sikt. Någon som har erfarenhet? Har hållit på med lchf i fem veckor och tappat tre kilo och vill egentligen i tappa mer kilon.