Lite kul om soja. Källa Greatlife
Jag har valt bort detta för länge sedan.
”Soja har länge kommunicerats ut som ett hälsolivsmedel och speciellt vegetarianer har använt soja som proteinkälla. Även en del modersmjölksersättningsprodukter innehåller soja- protein. Är soja verkligen det hälsolivsmedel som det påstås? Sanningen är att soja inte är en lämplig ersättning varken för annat vegetabiliskt protein eller för animaliskt protein. Sojabönan innehåller stora kvantiteter av naturliga gifter eller så kallade ”anti-näringsämnen” exempelvis fytinsyra, lektiner och enzymhämmande ämnen.
Näringsfysiologen och forskaren. Kaayla Daniel, som har forskat på soja under många år och även skrivit en bok om soja, The Whole Soy Story, lyfter fram tusentals studier som kopplar intag av sojaprodukter till näringsbrist, matsmältningsbesvär, immunförsvarsbesvär, sköldkörtelbesvär, besvär i reproduktionsorganen, hjärtbesvär och cancer. Två forskare som arbetar på FDA i USA (motsvarande livsmedelsverket i Sverige), Daniel Sheehan och Daniel Doerge, båda seniora toxikologer, motsatte sig kraftigt att soja skulle erhålla hälsopåståenden. De skrev i sitt memorandum:
”Vi motsätter oss hälsopåståenden om soja eftersom det finns rikligt med bevis på att vissa isoflavonoider som finns i soja är giftiga för östrogenkänslig vävnad samt för sköldkörteln…givet att en kvinnas eget östrogen är en signifikant faktor för bröstcancer är det inte att rekommendera att soja är hälsosamt…allmänheten kommer att utsättas för en potentiell risk från soja utan adekvat varning och information”.
Hormonella besvär av soja
Soja innehåller isoflavonoiderna genistein och daidzein vilka är två fytoöstrogener som liknar mänskligt östrogen. De kan blockera östrogeneffekten, störa hormonella funktioner, leda till infertilitet samt bröstcancer. Om man dricker två glass sojamjölk per dag under en månad får man i sig tillräckligt med fytoöstrogener för att påverka menstruationscykeln. I USA innehåller cirka 20% av bröstmjölksersättningen soja vilket med stor sannolikhet skadar barnets reproduktionsförmåga.
Men i Asien då?
I Asien använder man ofta hela sojabönan utan att separera fett och protein, man fermenterar den vilket minskar antinutrienter och man äter betydligt mindre mängder än den gängse bilden av det asiatiska köket. En stor studie uppskattade det dagliga sojaintaget till cirka 7-8 gram per dag där en del är fermenterad soja. Många vegetarianer i västvärlden, däremot, konsumerar cirka 220 gram ren soja per dag. [10]. Fermenterad soja som alltså intas i små mängder i det asiatiska köket har inte samma skadliga effekt på kroppen som sojaproteinisolat, sojamjölk, sojabönsolja, sojakött, tofu och andra icke-fermenterade sojaprodukter. Exempel på fermenterad soja är: tempeh, miso, natto och sojasås.
Många negativa effekter av soja
Värst av antinäringsämnena i soja är en enzymhämmare kallad BBI som blockerar verkan av enzymet trypsin och andra enzymer nödvändiga för proteinnedbrytning. BBI och andra enzymhämmande ämnen deaktiveras inte fullständigt under vanlig tillagning. De kan åstadkomma allvarliga magbesvär, reducerad proteinnedbrytning och kroniska brister i aminosyraupptaget. I försöksdjur förorsakar en diet med höga halter av trypsininhibitorer förstoring av och patologiska tillstånd i bukspottkörteln, inklusive cancer.[1]
Sojabönor innehåller även hemagglutininer, en koaguleringsfrämjande substans som förorsakar att röda blodkroppar klumpar ihop sig. Trypsininhibitorer och hemagglutininer är tillväxthämmare. Råttor uppfödda på dessa antinutrienter växer inte normalt. Soja innehåller även goitrogener vilka är ämnen som belastar sköldkörteln. Sojabönor innehåller vidare rikligt med fytinsyra, som finns i kliet eller skalet på alla fröer. Det är ett ämne som blockerar upptaget av essentiella mineraler i tarmsystemet, exempelvis kalcium, magnesium, koppar, järn och speciellt zink. Det finns bokstavligen hundratals artiklar om de negativa effekterna av fytinsyra i den gängse vetenskapliga litteraturen och flera forskare är oroliga över de allvarliga negativa effekterna som soja har på hälsan. Vetenskapsmän är i allmänhet överens om att en diet baserad på spannmål och baljväxter med högt innehåll av fytater (fytinsyra) bidrar till den vittomfattande mineralbrist man ser i länder i tredje världen. [2] Sojabönor har en av de högsta fytinsyranivåerna av någon baljväxt eller spannmål som har undersökts. [3]
Soja till djur och människor
I utfodringsexperiment ökade användningen av sojaproteinisolat behoven av vitaminerna E, K, D och B12 och skapade bristsymptom på kalcium, magnesium, mangan, molybden, koppar, järn och zink. [7] Försöksdjur uppfödda på sojaproteinisolat utvecklar förstorade organ, speciellt bukspotts- och sköldkörteln, samt ökade depositionen av fettsyror i levern. [8] Likväl används sojaproteinisolat och texturerat vegetabiliskt protein i stor utsträckning i skolluncherna, kommersiella bakverk, dietdrycker och snabbmatsprodukter. De främjas kraftigt i tredje världens länder och bildar basen i många mathjälpsprogram. Trots klena resultat i djuruppfödningsförsök har sojaindustrin sponsrat ett antal undersökningar avsedda att visa att sojaproteinprodukter kan användas i människans kost som en ersättning för traditionella livsmedel. Ett exempel är Nutritional Quality of Soy Bean Protein Isolates: Studies in Children of Preschool Age, sponsrat av Ralston Purina Company. [9] En grupp centralamerikanska barn som led av undernäring blev först stabiliserade och ledda till bättre hälsa genom få att äta inhemsk mat, inklusive kött och mejeriprodukter. Sedan, under en tvåveckorsperiod, ersattes dessa traditionella livsmedel med en dryck gjord på sojaproteinisolat och socker. Allt kväve som intogs och allt kväve som utsöndrades mättes, barnen vägdes nakna varje morgon, och alla exkrementer och eventuella uppkastningar samlades in för analyser. Forskarna fann att barnen behöll kväve och att deras tillväxt var ”adekvat”, så experimentet förklarades vara en framgång. Om barnen faktiskt blev friska på en sådan kost, eller skulle kunna förblivit det över en lång period, är en annan sak. Forskarna noterade att barnen kräktes mer än vanligt, att över hälften periodvis led av måttliga diarréer, att några fick luftvägsinfektioner och utvecklade hudutslag samt feber. Det bör noteras att forskarna inte vågade använda sojaprodukter för att hjälpa barnen återhämta sig från undernäringen, utan valde att komplettera sojasockerblandningen med näringsämnen som i stort sett är frånvarande i sojaprodukter, i synnerhet vitaminerna A, D och B12, järn, jod och zink.
Så tillverkas sojaprotein
Tillverkning av sojaproteinisolat sker i livsmedelsfabriker där sojabönor först blandas med en alkalisk lösning för att avlägsna fibrerna. Därefter kondenseras och separeras dem genom syrabad och, slutligen, neutraliseras sojabadet i en alkalisk lösning. Genom att syratvätten sker i aluminiumtankar läcker höga nivåer av aluminium ut i sojamassan. Den kvarvarande massan spraytokas vid höga temperaturer för att producera ett högvärdigt proteinpulver. Slutligen varmpressas sojabönan under hög temperatur och högt tryck. Mycket av innehållet i trypsininhibitorerna kan avlägsnas genom högtemperaturprocesser, men inte allt. Innehållet av trypsininhibitorer i sojaproteinisolat kan variera så mycket som fem gånger. [4] Emellertid har högtemperaturprocesser den olycksaliga biverkningen att förändrar andra proteiner i sojan så att de i stort sett blir ineffektiva. [5] Det är skälet till varför djur som uppföds på soja behöver lysintillskott för normal tillväxt. Nitriter, vilka är kraftfullt cancerogena bildas under spraytorkning. Dessutom bilds ett gift kallat lysinoalanin under den alkaliska processen vid framställning av sojaprotein [6].
Om du vill leva hälsosamt….
Soja, såtillvida den inte är fermenterad och intas i mycket små mängder, är inte att rekommendera som livsmedel över huvud taget och du gör bäst i att helt undvika det om du vill bibehålla en god hälsa.
Arikeln baseras på följande forskning
[1] Rackis, Joseph J. et al., ”The USDA trypsin inhibitor study. I. Background, objectives and procedural details”, Qualification of Plant Foods in Human Nutrition, vol. 35, 1985.
[2] Van Rensburg et al., ”Nutritional status of African populations predisposed to esophageal cancer”, Nutrition and Cancer, vol. 4, 1983, pp. 206-216; Moser, P.B. et al., ”Copper, iron, zinc and selenium dietary intake and status of Nepalese lactating women and their breastfed infants”, American Journal of Clinical Nutrition 47:729-734, April 1988; Harland, B.F. et al., ”Nutritional status and phytate: zinc and phytate X calcium: zinc dietary molar ratios of lacto-ovovegetarian Trappist monks: 10 years later”,Journal of the American Dietetic Association 88:1562-1566, December 1988.
[3] 16. El Tiney, A.H., ”Proximate Composition and Mineral and Phytate Contents of Legumes Grown in Sudan”, Journal of Food Composition and Analysis (1989) 2:6778.
[4] Rackis, Joseph J. et al., ”The USDA trypsin inhibitor study”, ibid.
[5] Wallace, G.M., ”Studies on the Processing and Properties of Soymilk”, Journal of Science and Food Agriculture 22:526-535, October 1971.
[6] Rackis, et al., ibid., p. 22; ”Evaluation of the Health Aspects of Soy Protein Isolates as Food Ingredients”, prepared for FDA by Life Sciences Research Office, Federation of American Societies for Experimental Biology (9650 Rockville Pike, Bethesda, MD 20014), USA, Contract No. FDA 223-75-2004, 1979.
[7] Rackis, Joseph, J., ”Biological and Physiological Factors in Soybeans”, Journal of the American Oil Chemists’ Society 51:161A-170A, January 1974.
[8] Rackis, Joseph J. et al., ”The USDA trypsin inhibitor study”, ibid.
[9] Torum, Benjamin, ”Nutritional Quality of Soybean Protein Isolates: Studies in Children of Preschool Age”, in Soy Protein and Human Nutrition, Harold L Wilcke et al. (eds), Academic Press, New York, 1979.
[10] Nagata C, Takatsuka N, Kurisu Y, Shimizu H; J Nutr 1998, 128:209-13.”