Min C-uppsats är klar!

Läs här: C-UPPSATS

Jag och Monika har funderat över en tredje linje för vad som är adhd, en linje vi i framtiden hoppas på att vetenskapligt kunna bevisa. Idag presenteras den som en hypotes med förhoppningsvis tydlig vetenskaplig förankring.

Ponera att adhd är en naturlig personlighet som på stenåldern modigt skull ge sig ut för att hitta nya säkra marker för flocken att bo på eller finna mat i. Denna personlighet behöver mod, förmågan att tänka utanför boxen, snabbhet i tanken samt uppskatta rörelse. Ett bra sätt för naturen att skapa denna personlighet är antingen att skapa en hjärna med lågt dopamin eller svaga dopaminreceptorer. Dopamin ansvarar kortfattat för minne, motivation, koncentration och motorik. Genen för de svaga dopaminreceptorerna är idag bevisade i forskningen och kallas i vardagstal för adhd-genen, DRD4. Det finns även forskning som visar på att D2-receptorn påverkar vår nyfikenhet och att den är betydande för vårt riskbeteende. En intressant metaanalys visar ett statistiskt signifikant samband mellan adhd och dopamingener, såsom till exempel DRD4. Med ett biokemisk fokus på det genetiska ansvaret kan alltså adhd vara en personlighet som vinner på rörelse, nyfikenhet, behovet av stimulans för att medvetande öka nivåerna av dopamin. Bristen eller den svaga receptorn skapar aktivitet, nyfikenhet och riskbeteende. Det vi sammanfattar som brist i impulskontroll och brist i konsekvensbedömning var en del av modet och förmågan att ensam ge sig iväg. En personlighet som tidigare var en stor flockfördel. Det finns med denna hypotes alltså en genetisk grund men den är inte sammankopplad med en brist, störning eller sjukdom.

Med denna hypotes som grund blir det enkelt att förstå hur adhd-problemen skapas och hur adhd kan bli ett begränsande handikapp. Dopamin är minne, motivation, koncentration och motorik och individer med adhd får färre signaler från den naturliga nivån och tvingas därför aktivt själv ansvara för att höja nivån. Dessa strategier passar inte in i den stillasittande miljön som skolan erbjuder. Miljön kommer nu skapa stora problem och enligt DSM-5 diagnostiseras adhd bara utifrån problem och brister. Den social miljon, pedagogiken, attityder och krav kommer nu starkt bidra till att öka problemen och kan därför även vara till stor hjälp för att minska detsamma. Men de kan inte “bota” personligheten och anpassningarna är ofta inriktade på att försöka återskapa beteendet av en person med naturlig god tillgång på dopamin. Barnet med adhd och brist på dopamin ska bete sig som om det hade dopamin. Ett krav som troligtvis är helt omöjligt och kommer innebära många misslyckanden. Lågt dopamin skapar även “myror i brallan” och aggressivitet.

Det finns även forskning på en social omognad och svaga exekutiva funktioner gällande adhd. Källa Så tillsammans med låga signaler från dopamin är barnens hjärnor generellt sena i utvecklingen. Det finns även forskning på att barn födda i december har större risk att få en adhd-diagnos. Att vara född i december ökar risken för diagnos och medföljande medicinering med 41% i förhållande med klasskompisar födda under resten av året. Ska omogenhet verkligen påverka en diagnos som kan komma att medicineras med amfetamin eller metylfenidat?

Dags att bygga ut hypotesen med psykologi och fundera över hur ständiga suckar, himlande ögon, utskällningar och att det absolut bästa aldrig duger, hur det påverkar ett barns självkänsla och självförtroende. Ett barn som befinner sig i helt fel miljö för sin hjärnans uppbyggnad och aldrig fullt klarar av eller förstår omgivningens krav påverkar. Neuroser skapar inte allt för sällan ångest och depressioner. Är dessa verkligen adhd i sig eller är de symtom av en omgivning som saknar kännedom om personligheten bakom adhd?

Att inte kunna sitta still, att ha svårt att göra tråkiga saker utan syfte på vilja och att skapa lösningar utanför boxen är symtom på låga signaler från dopamin. Att dopaminhöjande medicin fungerar på just koncentration är då enkelt att förstå. Men ska barn med lågt dopamin medicineras eller tillåtas att höja detta naturligt genom rörelse, intresse och delaktighet?

Tänk om adhd är en personlighet som vi medicinerar för att tvinga bort och tänk om problem kopplade till adhd är skapade då vi kräver att barnet ska kunna höja en signalsubstans till det ansett normala på vilja och med anpassningar. Tänk om miljön skapar neuroser som får långtgående konsekvenser genom aggressivitet, kriminalitet, ångest och depressioner. Slutligen tänk om den senare utvecklingen och medföljande utveckling av exekutiva funktioner samt sociala kompetenser hade kunnat kompenserats med att ge mer tid och tekniker för att öva upp dessa mindre starka förmågor.

Anekdotiska bevis på framgångsrika företagare med adhd, tillsammans med böcker om styrkor hos adhd, har fått mångas uppmärksamhet. Tyvärr är vår diagnostisering en problemdiagnos, inte en personlighetsdiagnos. Fler och fler ser dock fördelarna med impulsivitet, hyperaktivitet och tänkande utanför boxen. Entreprenörskap representerar en miljö där detta är stora fördelar. I denna avhandling används ”Person-Environment, Fit och Strategic” ledarteori för att undersöka varför, hur och när adhd kan kopplas till entreprenörskap. Specifikt fokuseras på adhd-symtomen såsom ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet. Resultaten pekar tydligt på att adhd-symtom är relaterade till framgångsrikt entreprenörskap.

Finns adhd? Beroende på hur du väljer att definiera adhd blir svaret olika. Beroende på vilken forskning du väljer ut för att besvara frågan utifrån, så blir svaret olika. Finns adhd enligt oss? Ja, det är en underbar personlighet som kan få förödande konsekvenser i fel miljö och med fel bemötande.

Vi önskar avsluta med en dikt skriven av Malin Widerlöw, föreläsare om adhd i brukarperspektiv på socionomprogrammet på Lund Universitet 2019.

Med vilken rätt?

Med vilken rätt undanhöll ni kunskapen om mig själv?

Var det för att skydda mig från den hemska sanningen att jag är den jag är? Jag är inte rädd för att inte vara som du.

Varför är du rädd?

Varför ska du låtsas som om jag kan samma saker som du?

Jag är inte rädd för att inte förstå.

Det jag är rädd för är att du inte skall förstå mig.

Jag är inte ledsen för att jag behöver längre tid än du för att lära mig saker. Jag är ledsen för att du blir arg på mig för det.

Jag kan acceptera att jag är som jag är.

Kan du?