Jag har skrivit lite om HSP. Jag förstår en del men inte allt. Men det är logiskt och pusselbiten passar perfekt i det biologiska pussel jag lägger. 20% av alla flockdjur har HSP. Det är ingen sjukdom, det är en personlighet. En fördel för flocken (som kanske är sisådär användbar i dagens samhälle).
Jag kommer skriva mer. Lovar. Men har fått frågan – ”men var gör man då om det blivit för mycket?”
Här kommer mina första tankar:
Din grund-HSP kommer alltid att finnas kvar. Men jag gissar att du nu idag upplever dig ännu känsligare än du var som barn. Du har lagt på stress-HSP, vilken går att ta bort.
Det finns två parametrar som är viktiga för alla men en förutsättning vid HSP.
Det inre självpratet. Negativt självprat är ett lika stor hot som en sabeltandad tiger för vår hjärna. Så med HSP är det viktigt att lägga mycket tid på skälvkänsla och själmedkänsla, gärna även självförtroende.
Detta för att inte den inre stressen ska öka känsligheten ytterligare.
Den andra parametern är omgivningen. En HSP kan och kommer aldrig kunna bo mitt i en stad, jobba bland en massa folk – kontorslandskap är rena tortyren. En HSP behöver en omgivning med få intryck och lite yttre stimulans. Det går inte att bita ihop.
HSP är en personlighet som betyder att allt når fram till ditt medvetande. Ingen orkar hålla alla intryck på avstånd i hela livet då det går åt oändlig energi för detta.
En HSP handlar till exempel i den lilla affären, inte på ett supermarket.
Så självpratet är en förutsättning. Miljön är nästa.
Sen kan en HSP jobba, jobba hårt och ha mycket att göra.
Du är känslig för intryck. Inte för påfrestning.
3 svar
Så sant och bra skrivet!
Tack.
Wow, jag gjorde ett test jag hittade på denna sida https://teraply.se/hsp och fick nästan full pott. Det blev väldigt tydligt att jag kanske är ännu mer HSP än vad jag tidigare trott. Har också alltid varit en sån som handlar i lilla affären, blir helt snurrig av stora supermarkets.
Tänk på att långvarig stress ger samma resultat, men detta kan läka ihop.