”Jamen Anna, det funkar ju”
Genvägarna alltså.
Man rasar ju i vikt av pulverdieterna!
Ja visst gör du det. Helt korrekt. Men jag har en motfråga:
Hur många gånger har du provat och lyckats?
Och om svaret är fler än 1 gång, varför behövdes en gång nummer två? Du hade ju lyckats…
Att gå ner i vikt är lätt.
Att hålla vikten är svårt.
Ju snabbare du går ner desto svårare blir det.
Ju fler gånger du gör det desto svårare blir det.
Och har du otur så sänker du samtidigt din ämnesomsättning med denna tuffa svält.
Inget funkar längre. Du har skapat dig en envis kropp.
Sen kommer du uppleva att du bara kan titta in genom fönstret på ett konditori och ändå gå upp 2 kilo. Allt sätter sig fast som en valk, trots att du inte äter mer än dina vänner. Trots att du gör ”allt rätt” Du har fastnat i bantningsfällan!
Du har skapat dig en låg normal ämnesomsättning som alltid går på ”spara och lagra”
Jag har skrivit om detta ett antal gånger genom åren. Och jag har blivit hånad för detta nästan lika många gånger. Men så visade det sig att fenomenet visst fanns. Idag sitter många fast i en ”omöjlig” kropp.
”Jamen jag vill gå ner snabbt och nu”
Det tror jag du ville första gången du provade pulver, äggfasta och svält också. Varför är du då inte klar idag?
Kroppens naturliga reaktion är att lära sig spara vid svält. För att vara snäll mot dig. Även om det inte känns så.
Hade du lärt dig äta då, låtit det ta 1-2 år så hade du varit klar nu och för alltid.
När började du banta? Hur många år sen är det. Lägg på 2 år på den tiden så ser du när du hade varit klar om du hade låtit det ta tid. Med ”bråttom” är de flesta inte klara efter 10 år? Kanske 20år?
Jag höll på med pulver i 20 år innan polletten trollade ner. Jag trodde att det hängde på min dålig karaktär. Att om jag bara kämpade lite hårdare och var lite striktare så skulle även jag lyckas.
Jag läste rader som ”Jag har gått ner 5,5 kilo på en vecka”. Det ville ju jag med. Men ingen av de som skrev detta berättade att de efter ett halvår vägde ett kilo med än innan de började.
Och jag kunde inte äta!
Jag kunde bara banta, följa en metod, kontrollera, väga och räkna.
Så snart jag åt tappade jag kontrollen.
Och jag hade skapat mig (genom svält) en ämnesomsättning som kunde stå still i vikt på ca 1000 kcal. En helt omöjlig situation.
Jag var tvungen att lära mig äta, Frukost Lunch Middag!
Och jag var tvungen att tillåta några kilo upp innan det vände ner.
Jag var tvungen att skapa en trygg kropp med normal ämnesomsättning.
Att gå ner i vikt är lätt. Bara svält dig, ät för lite, håll dig under 1000 kcal.
Att stå still i vikt är svår. Du måste kunna äta!
”Men jag lovar Anna, jag ska äta rätt när jag är klar. Då ska jag äta bra och nyttigt”
Nja, kan du inte äta dig ner i vikt i dag så lovar jag att du inte kan äta dig till stillastående när du är klar. Och även om du kan det är det nästan omöjligt att stå still i vikt. Du har ju skapat dig en låg och urusel ämnesomsättning efter långvarig svält, samt en kropp som bara längtar efter att få lagra upp sina förlorade lager igen.
Låt oss bojkotta pulver, svältdieter under 1000 kcal och ensidiga näringsfattiga lösningar!
Ät mat!
Lär dig äta!
Lev livet, tugga det inte.
Livskvalité är så mycket annat än det som går att äta.
Unna dig att lyckas. När suget kommer så var snäll mot dig själv och tacka nej.
X
5 svar
Lika bra varje gång jag läser det numera !
Känner att jag börjar få ett onaturligt förhållningssätt till mat 🙁 Fastnat lite i det du beskriver, fast med LCHF-mat, inte med pulverdieter. Äter två gånger om dagen, ca 500 – 600 kcal per måltid. Jag vet att det är för lite, men står ungefär stilla i vikt (går kanske ner lite grand). Jag är underviktig (jättelågt BMI) och vet att jag behöver gå upp i vikt. Men jag är så himla rädd att lägga på mig fett. Det vill jag absolut inte. Så fort jag äter lite extra känns det som att det lägger sig på magen.
Hela min kropp håller på att förtvina bort, och jag känner mig svagare och svagare varje dag. Har tappat väldigt mycket muskler.
Hur ska jag göra?
Hej!
Känns som du fastnat i en ätstörning. En fixering. Detta har inget med mat att göra och kan inte lösas med mat. Jag rekommenderar dig varmt att söka dig till någon form av terapi, något som passar dig.
Varmt lyckat till.
Jag sitter fast precis så. Har ätit ”nyttigt” i hela mitt liv och kombinerat med olika metoder för att gå ner när kroppen ändå lägger på sig. ”Nyttigt” är naturligtvis fettsnålt och mycket fullkorn, nyckelhålsmärkt mat. Nu äter jag lchf sedan 4 år tillbaka och de sista två åren enligt ditt tänk med näringsämnen. Fortfarande har kroppen inte lärt sig öka förbränningen och kilona lägger sig sakta men säkert runt midjan. Är snart 50 och är rädd för att midjan bara kommer att växa. Hur lång tid kan det ta innan kroppen förstår och slutar tro att svälttider kommer?
Det brukar ta ca 6 månader. inte längre. Så det går att fixa till 😉