När jag var på klostet och nu på skolan möts jag av förvåning:
”Men Anna, varför gör du inget åt det?”
Tre viktiga svar:
1 För att jag kan!
På klostet var det bara 7 dagar. Jag ville stanna i känslan och känna.
Nu vill jag nyfiket se, uppleva och känna vad som händer. Av respekt för alla som inte kan.
2 För att känslor inte är något farligt!
Stanna upp. Känn efter. Analysera. Acceptera.
Hur mår de som inte kan?
3 För att nyfiket se vilka lösningar min hjärna kommer skapa åt mig!
Jag har ju inte förmågan att sitta ner och reflektera. Och tänka ut saker.
Min förmåga är att göra och lära. Jag litar på min kreativa bästa vän – min hjärna.
Ser fram emot vad den kommer skapa.
Kanske lösningar som fler kan njuta av 
PS!
Det är inte synd om mig. Jag styr mitt liv. Jag är där jag är för att jag vill – trots att min hjärna inte trivs.
Jag vågar vara där jag är för jag har tre underbara ting i mitt liv.
Jag har med hårt arbete, med mjukt och varmt arbete, med många långa år i terapi och med livet byggt upp dessa tre.
1 Självförtroende. (Hade turen att hamna i USA som 17 åring. Där sågs jag som en fördel. Orädd, stark, framåt, vågade synas, tog plats, pratade. spontan – ”Anna, du kommer bli nåt stort när du blir vuxen!” Jag kan – men på mitt vis. )
2 Självkänsla. (År av terapi var vecka! Investerade mycket tid och pengar i mig mellan jag var 23 år och 35 år. Jag duger som jag är – fast jag är annorlunda.)
3 Självmedkänsla. (Mobbing under skoltiden och inga vänner. Så jag blev min egna bästa vän. Och jag har alltid tagit hand om mig som bästa vän. Jag finnas alltid där för mig. Sviker aldrig och jag uppskattar mig även när jag klantar mig. <3 )
Det är inte synd om mig.
Jag har valt denna spännande utmaning. Alldeles själv.
Jag styr mitt liv. Jag kan svänga av om jag vill eller känner för det.
Det enda jag gör är att stanna i en situation – helt frivilligt – och delar med mig för er som vill lyssna. Inget gnäll, ingen självömkan och inget ”offer”.
Jag väljer min väg och har valt en ny spännande tråkig och lite utmanande väg just nu. Jag ser vart denna väg leder – och dit vill jag.
Kan jag, och kanske du, lära dig något av denna väg så är det ju bara en underbar bonus.