Jag brukar lyfta och älska min ADHD.
Idag är den bara i vägen och ett hinder! F*n.
Att göra tråkigt skolarbete utan syfte är omöjligt. Jag brukar använda den underbara tekniken ”panik” och taskig deadline. Men det kan jag inte nu då jag måste göra detta i grupp. Jag har världens bästa grupp så jag gnäller absolut inte på den – men jag sitter i en rävsax!
Jag måste jobba för att inte göra min grupp illa.
Jag kan inte jobba för det är ointressant och jag har för mycket tid på mig.
Så jag sitter med arbetet framför mig och inget händer. Timmarna tickar förbi och inget händer. Förutom att jag får ont i magen – för jag tvingas stressa min grupp.
Jag vet att jag alltid levererar – men nu är det inte bara jag. Det är vi.
Men min hjärna struntar högaktningsfullt i detta. Den totalvägrar. Gott om tid och ointressant? Nej tack.
Nu har jag spenderat TRE dagar med att försöka komma igång. Med i stort sätt noll resultat har jag slösat bort min tid. Hade jag fått använda min vanliga teknik – så hade jag gjort en massa kul saker dessa tre dagar, väntat in tidspaniken och löst uppgiften i hyperfokus precis innan deadline.
Att ha ADHD är ett ansvar att välja en omgivning där vår hjärna passar in. Skolans värld ger ingen möjlighet till att ta detta ansvar. De tvingar in oss i en totalt omöjlig situation och sen ska vi klassas och bedömas efter detta.
Jag är 54 år och går på universitet och jag har ingen möjlighet att ta ansvar för mig och min hjärna. Hur fåglarna ska ett barn på 11 år kunna göra detta?
Dags att skolan förstår att den inte gynnar unika hjärnor – i stället buntar den ihop oss och slår ut oss som är kreativa, tänker utanför boxen och som behöver ha ett syfte.