LCHF – vad ”får” jag äta?

LCHF har vissa regler, även om även dessa diskuteras 😉

Men utöver detta finns en massa åsikter, tyckanden och val. Alla dessa val är ok. Det bästa är nämligen att du väljer vad du vill äta och det är rätt för dig.

Och alla vi kommer aldrig vara överens – och behöver inte vara det.

Vi tar det beslutet som känns bäst för vår unika kropp. Och alla vi får ta konsekvenserna på sin egna kropp beroende på vilket val vi vill göra.

Det finns olika sätt att göra val.

Val för hälsan och kroppen.
Val med grund i kunskap.
Val med hänsyn till ätbeteende/beroende/ätstörning.
Val för att man ”får eller får inte”

Ni som har tagit medvetna val med grund i näringsfysiologi och biokemi – det är inte till er detta inlägg är skickat. Ni har redan koll på vad ni vill göra mot och för er kropp. Faktan och vetenskapen om kroppen är samma, men alla gör olika tolkningar och detta är alltid ok och rätt – även om tolkningarna skiljer sig åt 😉

Men för er som äter efter regler, efter vad andra tycker, efter vad man ”får”. Det är till er dessa rader är skickade.

Jag har under hela min bantningskarrär (1979 – 1999) provat metoder. Jag frågade aldrig varför vi åt som vi åt, utan frågade alltid ”vad får man äta?” och ”hur mycket?” Jag struntade i hälsan. Jag struntade i kroppen. Jag brydde mig helt enkelt inte, jag skulle ner i vikt och trodde då att allt bara var kalorier in och kalorier ut.

När jag ramlade in på LCHf var det samma sak – en metod för att gå ner i vikt. Jag funderade aldrig på varför och följde andras åsikter. Kroppen? Hälsan? Jag brydde mig inte, jag skulle ner i vikt och trodde då att allt bara var antal kolhydrater som styrde.

Efter 3 år på den tidens LCHF (1999 – 2001) utbildade jag mig till Hälsocoach och kom på att lika fel som det var att räkna kalorier var det att räkna kolhydrater.

Kroppen var så oändligt mycket mer. Och jag kom på att om jag äter på detta vis som en metod där jag skapar kroppen näringsbrister så kommer jag inte kunna använda denna kunskap i resten av mitt liv. Vilket jag ju ville. Det funkade ju, och jag var mätt för största gången på 20 år.

Jag läste vidare, pluggade in allt jag kunde om fysiologi, näringsfysiologi, biokemi, anatomi och sen jämförde jag med verkligheten. För mig är vetenskap bara sant om det stämmer i verkligheten.

Jag valde vetenskap istället för vetenskapliga studier. Tyckte att studerna var vinklade och ofta falska. Då var ju ”sanningen” och alla studier i linje med att margarin var nyttigt och smör skapade sjukdom.

Jag gick vilse i GI runt 2004- 2005. med en beroendehjärna VILL man ju så gärna ha kvar det ”gotta” Så alla möjligheter som gavs hoppade jag på. Men jag kom snabbt på att ”ersättningsprodukterna” kidnappade mina beslut och att GI erbjöd val som var värsta triggers för min hjärna. Så 2006-2007 tog jag bort det jag (tyvärr) hade lagt tillbaka i min kost.

Ha ha ha. Inte meningen att göra detta till en roman om mig. Förlåt.

Nu till ämnet. 2007 – 2010 exploderar LCHF i Sverige. Det blir jättestort (i alla fall på nätet) och i början var det ”äntligen kan vi äta oss ner i vikt på vanlig hälsosam mat”.

Men ganska så snabbt delades gänget upp i tre falanger. Och bråket mellan dessa utvecklades snabbt. Ganska intressant att kosten kan väcka känslor som resulterar i så många personliga påhopp.

(Nu generaliserar jag till max, och överdriver lite. Annars bli inlägget 1 km långt)

Grupp 1 – Gruppen som åt LCHF, alla näringsämnen fanns med, 3 måltider per dag med inslag av periodisk fasta som 16/8 och 5:2 (ibland) och nollning (ibland). Men vanligtvis mat tre gånger per dag och grönsaker var en naturlig del. Det skulle vara rätt kvalité på kolhydraterna – artegna kolhydrater i artegen mängd.

Grupp 2 – Gruppen som inte ville ”offra” något som nu uppfann bakning och godkände fusksocker. Det fanns kommentarer som ”Du kan äta en kaka i stället för middag för den innehåller bara 3 Kh per bit”. Det uppfanns mackor, kakor, tårtor, bullar, bakelser och efterrätter. Det spelade ingen roll var kolhydraterna kom från bara de var få.

Grupp 3 – Gruppen som räknade kolhydrater. Ju mindre desto nyttigare. Och ju mer fett desto bättre. ”Det är skönt att slippa äta”. Här kom fettkaffet (MBC), ketobollar, 24 timmarsfasta, äggfasta och kolhydrater sågs nästan som ett gift. Ju färre desto bättre.

Alla gör sitt val!
Det finns inte rätt och fel!
Och många blandar dessa val eller hoppar mellan dom. Alla val är ok. För du bestämmer över din kropp.

MEN.

Har du kunskap om vad valen innebär för din kropp?
Är det okey att bli smal och sen sjuk?
Är det okey med näringsbrister?

Och gör du valet på grund av din vikt och hälsa eller på grund av din hjärna?

Det är viktigt att stanna till.

På 90-talet så lyssnade jag på andra och ”köpte sanningen” och följde en ”metod”- då valde jag lättmargarin för vikten och hälsan. Jag gick på Viktväktarna som berättade vad jag ”fick och inte fick”. Japp, skrämmande. Och så fel val jag gjorde för min kropp och hjärna.

När du väljer din LCHF så gör ett aktivt val.

”Men Anna, eskimåerna levde bara på fett och proteiner. Så det kan vi också!”

Nej det gjorde de inte inte. Och absolut inte på fettkaffe och ägg. Eller biff, bacon och bea.

De åt alla växter de kunde komma åt – men ja de var få.
De åt sjögräs och alger samt maginnehållet på småfisk.
För att få i sig lite mer vitamin C åt de även fiskögon, fiskbinjurar och späcket från Narvalen.

De åt småfiskben. Och inälvorna.

Maträtter som jag inte tror många av oss väljer på vår tallrik.

Sen åt de andra proteiner och fetter än vi gör.
De åt fisk, säl, val, skaldjur och vildhare.
Fetter var en massa omega 3 och en massa mättat fett (det finns 3 olika strukturer mättat fett).

De levde utomhus, med mindre stress och mer familjesammanhållning. (det betyder att deras behov av antioxidanter, av vitamin C och av magnesium är mindre än vårt behov)

Så de åt kolhydrater.
De åt växter.
De åt vitamin C
De åt en massa blodförtunnande omega 3
De fick i sig alla näringsämnen.

Om vi väljer biff, bea, majjo, fettkaffe samt grönsaksfritt så kommer flera problem:
Omega 6-överdos
C vitaminbrist
Histaminproblematik (Ex det som kallas ketosutslag)
Homocysteinproblematik (fast det tar ca 30 år innan du får blodpropparna)
Blodsockermetabolismproblematik (du har förhöjt blodsocker trots att du i stort sett äter noll gram Kh)
Tarmproblematik (dåligt näringsupptag, förstoppning, diarré)
Signalsubstansproblematik (Ex trött, deppig, hängig. Och har du fått sjukdomar kopplade till nerverna ex MS så blir du betydligt sjukare än vad du behöver vara.)

Men på kort sikt så belönar din kropp dig med ketonkroppar och många säger ”Men Anna, jag mår strålande. Du tror väl inte kroppen belönar mig så här om det var onyttigt?”

Jo, det både tror jag och vet jag.

Om du slutar att äta helt, svälter, kommer kroppen belöna dig med ketonkroppar så du mår strålande, får en massa energi och göra dig ohungrig, värkfri och ångestfri – för att du ska orka ut och skaffa mat trots snöstorm, att du tappar en hand och har feber.

Kroppen belönar oss inte för att vi ska fortsätta att svälta och stanna i grottan…

Om vi inte ”hämtar mat” så avtar effekten av ketos. Så efter ett tag kommer suget tillbaka, värken tillbaka och ångesten/ätproblematiken/beroendet tillbaka.

(Olika snabbt för olika människor. Men det verkar som efter ett år på riktigt strikt kost så börjar många ”falla dit” och ”tappa greppet” och ”börja om på en måndag” och det är signaler på att ketosen nu tappat sin effekt.)

Ja, jag ska sluta nu 😉 När mina fingrar kommer igång så bara rasslar det iväg. Ha ha ha.

Känn efter, hur vill du leva? Och hur ser du på din LCHF?
Alla dina beslut är rätt för dig. de ska ingen ifrågasätta.
Men du kanske inte vill ta beslut som gör dig sjuk i framtiden.

Som jag när jag valde margarin för det ”fick man”.

Vill du lära dig dina unik val? Skapa din unika meny? Efter din kropp?
X