Sanning, forskning eller verklighet?

Tanke tre:
Du är törstig och får en msk vatten att dricka. Du är fortfarande törstig.
Slutsats: Vatten fungerar inte mot törst.

Att forskare får en massa pengar för att göra dessa TRE missar är för mig skrämmande.

Forskare är oerhört duktiga på sitt millimeterområde. Tänk dig en stor skog med massa djupa hål på olika ställen. I dessa hål sitter forskarna och söker sanningen.

En sitter på sankmark, en under en gran, en annan i ett hål i lövskogen och någon i sandig mark. De hittar sina sanningar. Som är sanna. Just där.

Aldrig sticker de upp huvudet för att prata med grannen i nästa hål. De har ju bevisligen hittat sanningen.

Helheten, alltså verkligheten, förblir osann.

Det jag gör, för jag är igen forskare, jag kollar ner i så många hål jag bara orkar, lyssnar på den kunnige forskaren, och försöker bygga sammanhang.

Men jag gör en sak till. Jag lyfter blicken och tittar ut över skogen. Vad ser jag? Stämmer kunskapen och slutsatsen jag precis skapat mig med det jag ser, stämmer det med verkligheten?

Och nu kommer det läskiga. Om forskaren säger att skogen är brun, smulig och med inslag av små rötter så öppnar jag munnen och går emot. det stämmer inte. Jag ser ju träd, buskar och olika miljöer i samma skog.

”Men Anna, tror du verkligen att du kan mer än experter och forskare?”

Ja. Eller nej. jag kan inte mer än de men jag förstår mer. Jag sitter inte i ett hål.

Och vi är många. Inte bara jag. Du också. Det viktiga är bara att bygga slutsatserna på kunskap och verklighet.

En räcker inte.

Det är okey att tänka själv.