När jag skriver om möjligheter och Locus of Control (upplevelsen av att kunna ta eget ansvar) så får jag ibland svar med ord som ”skuld och skam”.
Jag får också ibland en förklaring om varför det inte går på grund av det ena eller det andra.
Min fundering då är: Hjälper den tanken? Hjälper den tolkningen? Hjälper den inställningen? Hjälper den förklaringen?
Vilken väg är det som i slutändan gör att vi kommer må så bra som det bara går?
Att söka upp förklaringar på att det inte går och varför det inte går, så att det är ok att det inte gick?
Eller söka alla möjligheter som i alla fall finns och nyfiket prova dom även om det inte funkar fullt ut?
Vad är mest skrämmande? Rädslan för att misslyckas och känna sig dåligt så man struntar helt i att försöka? Eller att nyfiket prova och kanske bara bli lite bättre, men det funkade tyvärr inte på mig just mig?
Och kanske fortsätta att prova tills det blir så bra som det kan bli? Trots misslyckanden och motstånd på vägen?
Vad har störst chans att positivt påverka just dig?
Det finns inga rätt och fel. Du väljer.
”Anna, jag gillar inte din ton!”
Stanna upp och lyssna. Hör du något? Nej, text är tyst. All ton du hör kommer från dig
De flesta läser mina ord med den värme, rakhet, omtanke och välvilja de är skrivna. Men ja, jag är rak. Att vira in allt i bomull hjälper ingen.
Några få hittar på en egen ton och ger mig ansvaret för den. Tänk på att din hjärna alltid tolkar. Den funkar inte som en filmkamera. Och beroende på hur den tolkar så ser och hör du din egen verklighet.
Om du ser att 100 tolkar varmt och positivt och du tolkar det som elakt och tufft, fundera på vad i dig som triggas och varför. Visst är det sen skönt om du sen får 5 gilla på din kommentar. Som också valde att höra något negativt som inte fanns. Men det är ändå 100 som hörde en helt annan ton
Det är intressant.
Vad i dig får din hjärna att tolka som den gör? Och ja, detta går att påverka. Om man vill. Även det ett val.
Vill du lära dig mer? Kolla in Neurobalansterapeut