Spännande att titta på sitt liv från en helikopter. Jag har lyxen av att vanligtvis mår bra. Ingen värk, mycket energi och min mage fungerar. Jag har varit i Belgien och läst Nederländska med en lärare som ständigt suckade på mig.
Vad har då hänt i min kropp när jag hamnade i ett liv som inte passar min hjärna och kropp. Inte fel liv, inte fel på klostret, inte fel på personen som var läraren (han var mycket trevlig och kul), inte fel på dagarna eller stimulansen – bara helt fel för mig.
Det är alltså inte klostret som ska ta på sig ansvaret för hur jag mår och ändra sig så jag mår bättre.
Men det är inte heller jag som ska ta på mig ansvaret att jag gör fel och ska ändra mig, bita ihop, inte ge upp..
Jag är på fel plats. Jag ska byta plats. Jag behöver andra ting för att må bra.
Så, vad har hänt i min kropp på 8 dagar? Ja det är faktiskt skrämmande.
Jag har suttit still i timmar, något jag annars aldrig gör.
Jag har upplevt att det jag gör inte helt duger.
Jag har kämpat i motvind.
Jag har inte lyckats leva upp till mina egna krav på mig själv.
SÅ
– Mina axlar har krupit upp lite, det känner jag för jag är trött i axlar och nacke. Upplever också att jag ”känner” att de finns där (vilket är början till värk utan skada.)
– Jag vaknar trött med huvudvärk efter en lång natts sömn.
– Jag tittar mycket på klockan och upplever långtråkighet (vilket är början till håglöshet.)
Jag har ätit fel mat, även om jag har gjort mitt bästa.
Jag har upplevt att jag min insats inte är bra tillräckligt.
Jag har upplevt suckar och ”nee nee nee” många gånger var dag.
SÅ
– Min mage som alltid fungerar perfekt i alla lägen, även i ett yberstressat fullmatat schema, är nu uppblåst och stenhård om jag petar på den. Som en betongballong. Detta är ett första ministeg mot IBS.
(Bajsen funkar dock fortfarande, men det kan bero på att jag har världen snällaste mage.)
Jag har vilat, gjort inget, varit mycket ensam. Det har varit tyst omkring mig. Lugnt.
Jag har mest varit på mitt rum som också är min lektionssal, i matsalen (vi äter på samma ställe var dag) och en snabb runda ner i en grå ny utan affärer.
Jag har som enda tidsfördriv och stimulans haft FB och 3 telefonsamtal.
SÅ
– Jag är totalt understimulerad med lite huvudvärk, stor trötthet, mini håglöshet, dålig koncentration och inget känns särskilt kul.
– Jag har svårt att minnas och lära in nytt
– Jag vill inte göra läxan och allt jag har på ”mitt bord” känns lite jobbigt. Som en tröskel. Ett ”måste”
PÅ 8 DAGAR!!
Jag är helt förbluffad. Vet att jag kan detta teoretiskt. Vet att jag ser en massa människor som lever i dessa känslor. Vet att jag ger råd att byta väg.
(Det finns inget som heter ge upp! Ge upp är ett ord för att misslyckas, att byta väg är allt annat än misslyckas – det är att våga lyckas att må bra!)
Jag vet att mina råd fungerar. Jag får mail med tack för att jag har skapat möjligheter för ett friskt och lyckligare liv. Jag vet att det autonoma nervsystemet påverkar allt i kroppen.
Men på 8 dagar!
Nu ska det bli spännande att se hur snabbt kroppen återställer sig då jag i morgon bitti kommer vakna upp i mitt vanliga liv som jag vet passar just mig och min hjärna och kropp.
Hur lång tid tar det för kroppen att läka 8 dagarspåverkan i fel nervsystem.
Återhämtning är inte att ”inget göra”. I så fall hade jag varit i toppform nu.
Vila är
1 Lediga tankar – ingen oro och inget ältande.
2 Trygghet
3 Djupandning
4 Muskelavspänning & muskelavslappning
(Och för mig krävs en massa spännande stimulans för att få tillgång till dopamin så jag får energi, glädje, kicken i livet & vakenhet.)
På 8 dagar hann jag alltså hamna i ett läge där kroppen skickar ut signaler om att jag måste ”BYTA VÄG!”
Hade jag stannat här hade jag varit utbränd och deprimerad om max 6 månader. Jag hade då inte fått ”Klostersjukan” och inga piller i världen hade hjälpt. Men min kropp hade stängt ner funktion efter funktion. Hjärnan och magen verkar vara de första två på just mig.