Sagan om ”sanningen” och 19 grader

Anna kollar termometern, det är 19 grader i lägenheten och det är februari. Snön yr utanför fönstret. Hennes två vänner sitter vid köksbordet.

Anna frågar omtänksamt, -”Är det ok med 19 grader eller är det för kallt?”

Vän nummer ett säger att det känns jättebra, hon mår bäst när det är runt 19. Vän två huttrar lite och tycker att det är jättekallt.

Anna blir konfundersam och vännerna börjar bråka. Det är kallt, nej det är skönt, nej det är kallt, nej det är kallt, skönt, kallt, SKÖNT! KALLT!.

-”Jag har faktiskt läst på nätet att det är alldeles fööör kallt med 19 grader!”
-” Jamen jag tycker ju att det är skönt.”
-” Nej det gör du inte, för jag vet att det inte är så.”

Anna förslår att vän ett bara njuter och sen rekommenderar hon vän två att ta på sig en tröja.

Nu blir stämningen riktigt hätsk. Vännerna bråkar om en tröja är ett bra råd eller inte, och sen ifrågasätter de Anna för att vara inkonsekvent. ”Kappvindvändare!! Rekommenderar du tröja eller inte?!?”

Sanningen måste fram. Vad är facit? Är 19 grader kallt eller skönt i en lägenhet i februari? Vännerna lämnar köksbordet i stor vrede. Båda ska nu kontakta varsin forskare som ska göra en studie på detta.

Forskare nummer ett går in med intensionen att bevisa att det är skönt – han lyckas.
Forskare nummer två går in med intensionen att bevisa att det är kallt – han lyckas.

Nu slåss forskarna med varandra!

Anna skakar uppgivet på huvudet.
Då kommer vän tre på besök och himlar på ögonen och suckar dramatiskt över tjafset.

– ”Jag är så evinnerligt trött på allt tjat, ibland är det varmt och ibland är det kallt. Rätt, fel, svart, vitt! Man kan ju snart inte göra någonting. Anna, jag tror inte på det där, jag tror inte på att det är 19 grader för då hade väl alla tyckt samma sak, eller hur? !”

Anna kollar termometern igen; 19 grader Celsius.

Vän ett, två och tre i kör på varandra: ”Jamen Anna, har du nån forskning på att det ÄR 19 grader?”

4 svar

    1. Har ingen specifik förebild för detta inllägg, men har råkat ut för detta hundratals gånger sen jag började 2005. 🙂

      Känner till att Jacob finns, men läser honom aldrig. Kanske tur det. Ler stort.

  1. Hahaha gissa om man känner igen sig!
    I torsdags hade vi en lektion (Ma) efter lunch. Eleverna var helt uppåt väggarna, alla utom en. Jag frågade vad de hade fått för mat i matsalen.
    -Äcklig kycklingsoppa.
    -Jaha, fick ni ingenting till?
    -Ja, limpmackor med ost, men dom tog slut.
    Jag sa till min kollega Det förklarar ju saken, varpå hon frågade grabben som inte tillsynes var påverkad av lunchen.(Lugn och sansad men orkade inte räkna)
    -Har du ätit några mackor?
    -Ja, tre stycken.
    -Men då stämmer det ju inte, blev hennes kommentar till mig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *