När jag var liten var jag tufft mobbad. Jag vet att jag bad Gud om en kompis. Var kväll under lång tid. Bara en kompis, behövde inte mer. En. Jag fick aldrig någon. Då.
Mamma fick mig när hon var 17 år. Jag var en härlig olyckshändelse. Jag har en syster som är en månad äldre än vad jag är och en bror som är tre månader yngre än vad jag är. Produktiv pappa. Ha ha. Vi hade det tufft med ekonomin. Jag drömde att det skulle dyka upp en farbror med för mycket pengar som kunde dela med sig lite av det han ändå hade över. Han dök aldrig upp.
I dag försöker jag vara den ”vännen” jag drömde om och den ”farbrorn” som aldrig kom. Jag kan inte rädda världen. Men jag kan i alla fall försöka.
6 svar
Jag får så ont i hjärtat när jag läser om hur du måste ha haft det när du växte upp. Tänk vilken fin människa du verkar vara trots en tuff barndom. En bra vän behöver vi alla. Allt du skriver och delar med dig av är så givande. Har lärt mig så mycket av dig. 🙂
Tack 🙂 Det var tufft. Men en barndom är historia och inte idag och nu. Ger en lite större uppförsbacke i livet men ger också en underbar träning.
Det är viktigt att inte använda livets historia som ursäkt för ett dåligt liv idag. Jag har lärt mig oerhört mycket av min historia. Idag är den min styrka. Hoppas den kan ge styrka till andra.
Håller med Pamsan där, att trots en tuff barndom är en sådan fin och omtänksam människa. Du gör så otroligt mycket skillnad för många, med dina kunskaper, tankar och omsorg. Tror att många med mig är väldigt tacksamma för att du finns!
Tillsammans. Utan all input från alla er läsare hade min utveckling inte funnits. utan all er erfarenhet som ni delar med er av och som jag kan ”samla” på så hade min kunskap inte varit så bred. Och utan alla era varma ord så hade jag inte haft kraft att fortsätta när det stormar.
Så – tillsammans!
Tänk om Internet hade funnits då. Då kanske du hade funnit en vän i din kammare på samma sätt som många ensamma idag kanske har funnit dej som vän!
<3