Nu snurrar mina tankar igen.
Vi har fastnat i en fälla. En skrämmande fälla.
Om du mår så dåligt att livet inte fungerar så blir du bara tagen på allvar om du kan få en diagnos.
Och alla diagnoser bygger på medicin – dämpare, stoppare, uppåt, nedåt. Insomning, uppvakning, lyckopiller, sömnpiller, smärtstillande, avslappnande…
Du blir bara tagen på allvar om ditt mående är mätbart eller medicinerbart och heter något = diagnos.
Har du funktionella störningar mår du minst lika dåligt. Inget fungerar. Du sover dåligt. Dagen är en dimma. Värken äter upp dig. Magen gör ont, svullen, diarré, förstoppning. Du kanske inte ens kommer upp ur sängen.
Det blir en befrielse att äntligen få en diagnos. Att verkligen bli tagen på allvar. Att få bekräftelse på att något är fel. Att det inte är inbillning.
Nu slår fällan igen.
En sjukdom botas med piller.
Piller som inte fungerar men har biverkningar.
Det finns inga piller mot ett överbelastat liv.
Det finns inga piller när du är totalt slutkörd av livet men så uppvarvad att du inte kan sova.
Det finns inga piller mot värk utan skada.
Det finns inga piller mot en frisk mage som inte fungerar.
Det finns inga piller mot funktionella störningar.
Men de är verkliga och de kan förstöra ett liv. De gör ont. De är på riktigt.
Men utan diagnos så viftad de bort som inbillningssjuka.
Men diagnos så behandlas de med piller.
Vi har fastnat i en skrämmande fälla.
De är riktiga. Och allvarliga.
Men medicin är inte lösningen ?
2 svar
Jättebra tankar! Men, snälla, använd inte benämningen lyckopiller! Även om dom hjälper skapar dom inte lycka!
Det är inte meningen att förringa något eller vara ironisk. Använde detta ord bara för att många använder det och förstår var jag menar. Men jag delar din uppfattning. Lite slarvigt av mig.