Jag har alltid sagt att alla barn är 9 månader när de föds. Vilket fortfarande är sant. Ett nyfött barn är redan nio månader. Jag har fått en del kritik för detta då det kan tolkas som skuld och skam till mamman. Alla som följer mig vet att jag aldrig håller på med skuld och skam, aldrig!
Och helt ärligt, det är nog väl mastigt att ge mig ansvaret för att barnen ÄR 9 månader när de föds.
Men kanske kanske kan den insikten hjälpa och rädda några. Kunskap får inte vara en skuldfråga. Kunskap kan skapa möjligheter.
För de som får kunskapen för sent kan den kvitta, scrolla vidare. Men för de som får kunskapen i tid kan den vara livsavgörande. Och att blunda för kunskap för att någon kan känna skuld och samtidigt offra de som kunde fått den i tid känns inte ok.
Men det blir faktiskt ännu mer spännande när man tänker att ett nyfött barn har delvis funnits lika länge som mamman är gammal. Ägget barnet kommer ifrån skapas när mamma är ett foster och ligger i mormors mage. Den insikten kan ofta förklara varför vissa saker ”hoppar över en generation”.
Du har som ägg legat i din mormors mage. Viss är det mindblowing?