Jag vet inte, men är en hel del skeptisk som ni redan vet. Ja, inte mot att vi behöver vitamin D och att det verkligen är ett viktigt vitamin för oss. Utan det jag funderar på är om vi verkligen har brist och behöver tillskott. Jag ska förklara hur jag tänker.
Forskningen har nu bevisat att vi har (marginell och mild) D vitaminbrist här i Norden då vi har för lite tid med bar hud i solen. Vilka är ”vi” och vad åt gruppen som de gjorde studien på?
Riskgrupperna är äldre, mörkhyade och de som är beslöjade. Jag är rödhårig och därmed kritvit, 44 år ung och beslöjad kommer ni aldrig att se mig. Så gäller verkligen rekommendationen mig? Och många av er andra läsare?
Nästa tanke är, vad åt de som ingick i gruppen? Enligt kostråden? Ja, i så fall SKA de ha D-vitaminbrist eftersom råden är så fettskrämda och D finns i våra fettrika produkter samt är beroende av fett för sitt upptag.
Läkartidningen skriver följande:
”Bland kostkällor är fiskleverolja rikast på D-vitamin, men har tyvärr en riskabelt hög A-vitaminhalt. Andra kostkällor är fet fisk (ål, lax, makrill, sill och sardiner men även gös och abborre), äggula, kantareller (särskilt trattkantareller).”
Det är ju precis så jag äter. En massa fet fisk och en massa ägg. Tyvärr blir det kantareller för sällan, men ack vad gott det är.
Läkartidningen fortsätter sin sammanfattning:
”Kostens betydelse på nordliga breddgrader framgår i en studie av inuiter på Grönland [23], där de som tillämpade västerländsk kost hade mer än 3 gånger högre frekvens D-vitaminbrist än de som fortsatt med sin traditionella kost.”
När jag läser texten så får jag fram att trots att de också lever väl påklädda på vår norra del av klotet så mådde de bra på grund av sin smarta kost. MEN när de bytte till de fettsnåla kostråden så kom problemen. Tolkar jag det rätt?
Jag ifrågasätter inte D vitaminets viktiga betydelse. Jag funderar bara över rimligheten att jag inte ska kunna äta mig till kroppens behov utan tillskott. (Under förutsättningarna att jag bor där min gener fungerar bäst, jag tål all mat och väljer naturlig kost) Hur tänkte naturen då?
Här hittar du källan till mina funderingar (Och att de sammanfattar att det är vanligare än vi tror ger oss bara indikation på att våra kostråd är åt skogen. Vår sol har inte börjat lysa svagare och vi har bott och frodats här i Norden i alla fall i 4000 år):
http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6279
12 svar
Intressant om D-vitaminet, annars läser man bara om hur viktigt det är. Jag har ju den fördelen att vistas vid Medelhavet stor del av vintern och till det äter jag bra mat, så jag har aldrig ens tänkt tanken att äta tillskott av D. Omega-3 och naturliga råvaror tror jag faktiskt räcker för mig.
Min 81-åriga mamma har tagit benskörhetsprov, men de visar inget fel. Hon har varit ute i solen mycket hela sitt liv och ätit naturlig mat med mycket fisk. Bara en period på 80-talet blev hon skrämd av en doktor, så hon åt Becel under en kort period. Efter en tid togs kolesterolprov som var höga, då fick hon Simvastatin. Hon mådde dåligt av medicinen, slutade med både den och gick sen över till smör och bregott igen. Inga fel på hennes blodfetter efter det.
Glad att du länkar till mig och pushar för min mat. Det känns fint att kunna sprida mina recept gjorda på bra råvaror.
Hoppas kunna ha en egen kokbok bredvid din i hyllan så småningom 😉
Hm, men jag brukar känna på vintern att jag nog inte är gjord att bo på ett ställe där det är mörkt mellan 14.30-08-30…:-)?
Jag äter D-vitamin-tillskott december-april. Jag har läst at vi behöver det mest EFTER den mörkaste tiden (eftersom det är just pga av att det gått en tid som vi riskerar att få brist, vi riskerar inte brist direkt på hösten när dagarna blir lite kortare…)
Försöker äta mycket fet fisk men behöver bli bättre på att laga goda maträtter med fet fisk:-)
Kantareller äter jag gärna och mycket, men det blir inte heller under perioden dec-april.
Kostdoktorn skriver om en studie med 500.000 IE i en årlig dos utan någon extra fördel för deltagarna som alla var äldre människor. Man hoppades på färre fall och färre benbrott men det blev istället något fler, kanske slumpen.
Varför ger man en årlig megados? för att det är billigare? ingen risk att man glömmer den dagliga dosen? I tidigare undersökningar på daglig dos hade man sett fördelar. Man såg inga nackdelar/biverkningar med megadosen.
Av detta drar jag slutsatsen att en daglig dos, 4000 på vintern och 2000 på sommaren kanske är till fördel, och helt klart riskfritt. Jag solar inte aktivt, bara om jag blir för varm, och jag är över 65, så varför inte?
Första gången i mitt liv har jag ätit D-vitamin på burk den här vintern o jag kan bara säga att jag e helnöjd!! Årliga vårdepressionen lyser med sin frånvaro. Annars brukar våren gå åt till att ligga i sängen utan ork att ta mig upp…
Det kan ju förstås ha att göra med att jag ändrat kost oxå… men jag tar det ”säkra” före det osäkra o proppar i mig burkvitamin även nästa vinter 🙂
Sen jag började med D-vitaminer på vintern är jag inte längre förkyld.
Jag började äta D-vitamin förra vintern, i januari februari någon gång. Då hade jag ätit LCHF i ett par år. Jag blev märkbart piggare; gick t.o.m. och köpte mig ett par nya joggingskor senare på våren och började jogga, mycket försiktigt.
Jag fortsätter äta D-vitamintillskott enligt resonemanget: jag jobbar inomhus, och har dålig möjlighet att skaffa mig D-vitamin genom solen. Solar jag en del, minskar jag ner tillskottet.
Sedan funderar jag också över matens innehåll av D-vitamin. Får de djur vi äter, och hönor och kor som ger oss livsmedel, rätt förutsättningar för att producera D-vitamin? Rätt föda, utomhusvistelse…jag vet inte.
Är vårt behov av D-vitamin konstant? Jag var på apoteket en gång för många år sedan där personalen gjorde reklam för en vitamin-och mineralkur – om man var stressad behövde man extra tillskott av vitaminer och mineraler. Ett ämne för dig att skriva om, Anna? Är det sant? Vilka vitaminer och mineraler, och varför?
Tror att det är precis så här vi ska göra. Prova själva och känna efter. Vår kropp är makalös.
Japp, vid stress behöver kroppen extra mycket vitaminer. Och ofta äter vi samtidigt extra dåligt vid stress.
Min undran, är d-vitaminmängden uppmätt i färdiglagad matvara eller i den råa? För traditionell inuitkost består väl ofta av allt på fisken/ djuret och inte alltid tillagat. Går mängden nyttigheter där att jämföra med en välstekt bit odlad laxfilé? Är själv skeptisk till kosttillskott men åt d-vitamin under vintern efter konstaterad brist. Det hjälpte mot en del av min smärta iaf.
Jag vet inte. Någopn som har den kunskapen som kan hjälpa oss?
Ja, hur tänkte naturen när den uppfann cancer? Ibland blir det fel (svar på sista meningen i annas inlägg). Dessutom är det inte länge sedan (ur våra geners synpunkt) som vi människor började bebo nordligaste delarna på jorden. En intressant aspekt här är ju att vi som flyttade upp hit för X antal tusen år sedan har blivit vita, till skillnad från ursprungsmänniskorna i Afrika – vilket mycket väl kan vara för att vi ska få ”i” oss mer solljus och på så sätt höja halten av D-vit (obs, teori, inte fakta).
70% av befolkningen i Sverige har D-vit brist, och överviktiga ligger särskilt i riskzonen (förutom de uppenbara: beslöjade, innebundna osv). Förmodligen har det att göra med en störd kalciummetabolism, vilket skulle kunna ha att göra med att kalcium och fett binder varandra i tarmen och äter man mycket fett bajsar man följaktligen ut båda (teorier, inte fakta). Här kan nu LCHF:are bli lite rädda och tänka – men jag som äter så mycket fett, då måste jag ju ha brist på kalcium? Kanske inte, eftersom jag antar att det mesta av fettet kommer från mjölkprodukter som är rika på både kalcium och D-vit. Därmed svar på frågeställningen – är man ute mycket i solen (solar hela kroppen mer än 30 min mellan 09.00 och 15.00 varje dag april-okt, på vinterhalvåret hjälper solen inte alls), äter mycket fet fisk och mycket mjölkprodukter så kan det nog vara så att man inte saknar D-vit. MEN: på vinterhalvåret kan det nog vara en bra idé att ta ett tillskott. Finner det mycket intressant att flera kommentatorer har upplevt så bra effekter av tillskottet.
D-vitaminbristen i bland vårt lands befolkning kan oftast härledas till dom tarmskador som modernt spannmål ger..
http://gluten-celiaki.blogspot.com/2011/03/d-vitaminbrist-glutenintolerans-celiaki.html