”Men Anna, obesitas är en sjukdom!”
Nej, det är det inte, men ja det är en diagnos. Men det är två helt olika saker.
”Men Anna, det är ärftligt!”
Nej det är det inte, vi föds inte feta. Men ja, vissa är jätteduktiga på att bli feta medan andra kan äta vad som helst och inget fastnar. Men du behöver fortfarande äta dig fet. Du får inte fetma såsom du får din ögonfärg.
”Men Anna, vissa har sin setpoint som tjock, det går inte att påverka!”
Det är en lögn, skapad av någon som vill att det ska vara så för han eller hon orkar inte kämpa längre. Lite som att säga att vissa är skapade för att vara alkoholister, det går inte att påverka det. Och får alkoholisten bara dricka utan skuld och skam precis när den vill så försvinner suget…
”Men Anna, jag lider av matbrus!”
Ja, men det är ingen sjukdom och det är inte ärftligt. Det är skapat. Och allt som skapas kan oskapas.
Var var alla feta med sjukdomen obesitas och ett ständigt matbrus på 50-talet? Allt som dyker upp som nytt idag är skapat av vår livsstil.
Varför äter vi när vi inte vill?
– Vår hjärna söker dopamin och/eller serotonin.
Vad är ”matbrus”?
– Hjärnans tjat efter dopamin och/eller serotonin.
Varför tjatar hjärnan efter dopamin?
– Dopamin är meningen med livet, så lever du i ekorrhjulet så behöver din hjärna droga fram kicken. Hjärnan kräver stimulans, kreativitet och nyfikenhet. Den vill bara ha resultatet. Ditt medvetna jag ansvarar för metoden. Livskvalitet eller tugga?
Varför tjatar hjärnan efter serotonin?
– Serotonin berättar för din hjärna om du är trygg eller inte. Är du inte trygg så vill hjärnan skapa trygghet. Meningen är att du ska göra en livsstilsförändring, men hjärnan går även med på att du drogar den. Den vill bara ha resultatet. Ditt medvetna jag ansvarar för metoden. Trygghet eller tugga?
När vi sen har tuggat på macka, pasta, kaka, godis, glass, pommes mm tillräckligt länge så har hjärnan ökat sin tålighet och sänkt sin känslighet för dopamin och serotonin.
Vad betyder det?
– Jo, att nu behöver du ha ännu mer dopamin och serotonin för att känna samma sak som du gjorde från början. Du behöver öka mängden för samma resultat. Så nu räcker inte en eller två längre. Och nu tjatar inte hjärnan 2-3 gånger per dag. Nu tjatar den konstant = matbrus.
Så du kan faktiskt med fel kost och fel dryck skapa matbrus utan ett grundbehov av mer dopamin och serotonin. 90% av det som finns i mataffären är ju drog-mat som skapar dessa problem.
”Men Anna, varför fastnar inte alla i detta dilemma?”
För att vi är olika. Vissa är känsliga för droger som påverkar dopamin och serotonin. Andra är inte känsliga. Detta gäller alla droger. Vissa kan dricka vin, andra kan inte. Vissa kan fest-röka, andra kan inte. Vissa kan testa kokain en gång, andra kan inte. Och vissa kan äta en macka och vara nöjd och andra kan inte.
Tålighet och känslighet är olika. Så ja, där kan man prata om ärftligt.
”Kommer viktminskningssprutorna att fungera på sikt?”
– Nej, tyvärr inte. Tåligheten ökar och känsligheten minskar även här. Det ser vi redan. Hade de funkat så hade alla varit kvar på lägsta dosen! Men alla tvingas öka. Vad gör man när man är uppe på max och matbruset kommer tillbaka? För man har ju inte tagit hand om grundorsaken. Sprutan stänger ju bara tillfälligt av signalen!
Och värst av allt, vad händer när sprutan inte funkar på sitt max och man nu har förvärrat nivån man startade på? Nu känner man ju inte mättnad och hungern och matbruset är tillbaka trots en signal-avstängande medicin…
Hade ingen behövt att öka från lägsta dosen så hade det troligtvis hållit över tid. Men allt du behöver öka visar på ökad tålighet och minskad känslighet och då håller det aldrig på sikt. Aldrig!
Men vad gör man då? Jo, tittar på grundorsaken. Dopamin, serotonin, beroende eller skapad känsla av beroende! Sen behövs en livsstilsförändring, för alltid. inte en bantningsmetod.
Kolla gärna in ACT ALP – ett helt nytt sätt att tänka.
Discover more from Anna Hallén AB
Subscribe to get the latest posts sent to your email.