Många tror att hjärnan är en filmkamera

Det stämmer inte.

Hjärnan tar in så mycket den orkar, tolkar utifrån tidigare kunskap, erfarenheter, förväntan och sinnesstämning. Det den missar fyller den själv i genom att hitta på. Så tolkningen är din tolkning. Och du och din bästa vän kan tolka helt olika. Ni är på fest. Du tycker alla är supertrevliga. Vännen tycker det är ett överlägset arrogant gäng. Samma fest, samma människor men olika tolkningar.

Du tittar på en film. Lite senare tittar du på samma film och upptäcker en massa du inte såg första gången. Samma film, samma du men olika tolkningar.

Någon berättar för dig att det finns något som heter Camper. Du säger att de i alla fall inte finns i Sverige för du har aldrig sett dessa. Vännen pekar ut en när ni kör. Innan ni är framme har du sett 18 stycken. Samma motorväg men olika kunskaper och olika förväntningar och därför ser ni olika verkligheter.

Du tittar ner i en motor och ser en … motor. Mekanikern tittar ner i samma motor och ser hästkrafter, förgasare, tändstift (ja, vad de nu ser ) Samma bil, samma motor men olika kunskaper och olika intressen. Därför ser ni olika.

Du och din vän går på restaurang. Du ser vännen, menyn, den läckra tavlan. Vännen ser damm på golvet, en trasig glödlampa och noterar vilken evinnerlig tid det tar för servitrisen att komma. Samma restaurang och samma verklighet. Men olika fokus, olika förväntningar och olika sinnesstämningar och därför tolkar ni olika.

När vi förstår att vi inte äger sanningen, äger verkligheten och att vi har tolkningsföreträde framför alla andra blir livet så mycket enklare.

När vi får kunskap och insikt om att hjärnans tolkning är påverkbar så kan vi börja öva på att se det vi önskar se. Nä, skriv nu inte att det går inte att titta på en soptipp och se Maldiverna Tänker du så har du inte förstått ett enda ord av det jag skrev och helt valt att feltolka mig

Jag och min man #1 kom till ett hotellrum med utsikt över soptunnor. Vi hade sparat för att ha råd att bo på Miami Beach. Vi tittade på varandra och skrattade. ”Ja, vi ska ju ändå bara sova här”. Och sen hade vi världens bästa semester och satt på stranden eller en restaurang och njöt. Vi kunde också gnällt hela veckan, kollat soporna flera gånger per dag och lagt alla samtalsämnen på hur hemsk detta var…