Hur fungerar vetenskaplig kunskap?

Om jag håller ett äpple i handen och släpper det, då faller det rakt ner. Inte åt vänster, inte åt höger och inte uppåt. Där råder det en mycket stark vetenskaplig samsyn. Men de flesta frågor jag arbetar med ser inte ut så.

När det gäller kost, fysiologi, biokemi och människors hälsa påverkas resultaten av en mängd olika faktorer. Då finns det alltid olika tolkningar av den samlade forskningen. Därför är det ofta helt fel att säga: “Vetenskapen är överens.” Till och med ofta en lögn! Vetenskapen är sällan överens 😂

För att kunna tolka forskning behöver man dessutom ha grundkunskap. Det räcker inte att läsa slutsatsen i en studie, eller ännu värre bara läsa abstract.

Du behöver förstå metoden. Du behöver kunna skilja på absoluta och relativa risker. Du behöver fundera över om studien pågick i sex månader, fem år eller tjugo år. Hur många deltog? Hur såg doserna ut? Vilka ingick och vilka gjorde det inte? Vad är forskningsfrågan och vilken endpunkt mäter man?

Allt det där spelar roll.

När vi försöker förstå stora sammanhang bygger vi dessutom aldrig vår kunskap på en enda studie. En studie svarar enbart på en fråga. Och är en kunskaps-pussslbit, Vi behöver många olika pusselbitar för att få en helhet. Och vi behöver grundkunskap för att förstå vilka pusselbitar vi vill välja. Det är först när man lägger ihop många olika pusselbitar som en större bild börjar växa fram. Men här finns också en utmaning.

Två personer kan läsa ett stort antal välgjorda studier och ändå komma fram till olika slutsatser. Inte nödvändigtvis för att studierna är dåliga, utan därför att de väger bevisen olika och bygger sina “pussel” på olika sätt. Vilken studie får ligga i mitten? Vilka resultat väger tyngst? Vilka förklaringsmodeller tycker man passar bäst ihop? Vilka väljer man bort?

Sedan finns också människans drivkrafter.

Vill man hjälpa människor? Är man nyfiken på att förstå verkligheten bättre? Vill man sälja en produkt? Få fler forskningsanslag? Skapa rubriker? Alla människor har perspektiv och drivkrafter, och det påverkar så klart hur forskning tolkas och presenteras.

För min egen del vill jag att pusslet ska hänga ihop. Den röda tråden får inte gå av. Logiken måste hålla. Och en ny pusselbit 🧩 måste passa perfekt. Gör den inte det så är antingen pusselbiten fel eller pusslet i stort fel.

Jag vill att det ska stämma med människans evolution och grundläggande fysiologi. Jag vill att det ska fungera tillsammans med det vi vet om biokemi. Och jag vill att det också ska stämma med verkligheten, att människor faktiskt mår bättre när de provar det vi rekommenderar.

Har jag den grundkunskapen? Ja, det har jag. Men självklart kör jag vilse då och då. Det ingår i nyfikenhet och viljan att utvecklas. Det är av misstagen vi lär oss ♥️♥️♥️

Blir alla bättre av bra underbyggda råd?
– Nej.

Och det är precis vad man kan förvänta sig när man arbetar med människor.

Om någon har kramp på grund av selenbrist spelar det ingen roll hur mycket forskning det finns om magnesium mot kramp. Personen kan äta magnesium varje dag och ändå inte bli bättre, eftersom orsaken var en annan. Det betyder inte att magnesium saknar funktion. Det betyder att vi måste hitta rätt orsak hos rätt person.

Det är därför livet aldrig blir hundraprocentigt. Biokemi och fysiologi fungerar inte likadant hos alla människor. Eller jo, men nä! 😂

Ta en kanelbulle som exempel. Vad händer när någon äter den? Det beror på vem personen är.

Är du sockerberoende kommer suget exploderar. Har du celiaki blir du sjuk. Har du inga sådana problem kanske du äter bullen, njuter av den och går vidare med dagen utan att något särskilt händer. Det finns alltså inte ett enda svar. Det finns många möjliga svar. Och det är just därför grundkunskap är så viktig.

Har du förståelse för gluten, celiaki, blodsocker, beroende, dopamin, serotonin, immunförsvar och ämnesomsättning, då kan du lyssna på en människa och fundera över vilka mekanismer som kan vara aktuella just för henne.

Det är så jag arbetar. En nyfiken påläst detektiv som bygger pussel efter pussel. 🧩

”Källa på det.”

En enskild källa är sällan (eller aldrig) hela svaret när vi pratar om komplex biologi. Det är den samlade vetenskapliga kunskapen, förståelsen av mekanismerna och förmågan att sätta forskningen i sitt sammanhang som skapar ”kunskap”.