(Ett gammalt inlägg som kan vara värt att lyfta igen)
Du bantar och svälter, men ökar ändå i vikt. Du blir bara mer och mer förtvivlad för vart extra kilo. Du klämpar hårdare och hårdare. Där någonstans så hittar du LCHF. Börjar äta, allt fungerar och du tappar i vikt. Äntligen något som fungerar. Du är mätt och nöjd. Efter ett år med minus tio till tjugo kilo får du en massa uppmärksamhet och beröm. Allt känns underbart!
Nu är du en av alla succéstories som det skrivs om.
Sen går det ett eller två år och nu börjar kilona krypa tillbaka. Du får panik. LCHF bllr ett kämpande. Mindre kolhydrater, mer fett. Ännu mindre kolhydrater, ännu mer fett. Ut på alla forum, alla ger råd. Olika råd. Minska maten, öka maten.
Vad är det som händer?
Vi börjar från början. Vad var anledningen till att du från början åt mer än du hade tänkt? Varför åt du så att du fick en övervikt? ingen äter ju upp sig till tjock för att få ha nöjet att sen banta hela livet. Så vad ”tvingade” dig att gå emot dina mål och drömmar?
Tre vanliga orsaker är (och nu kommer en förenkling som heter duga)
1. Du tröstäter och/eller självmedicinerar mot ångest och oro. Kolhydrater höjer serotoninet som i sin tur skapar lugn i din kropp. Tyvärr måste du ALLTID öka dosen, vilket innebär att du behöver mer och mer för att få samma lindring. Din vikt går upp…
2. Du ”kick” äter för att du är understimulerad, uttråkad och sitter fast i ”ekorrhjulet”. Kolhydrater ökar dopaminet och ger ditt liv en kick. Du vet när du inte har något att göra och vandrar upp en djup gång i köksgolvet fram till kylskåpet (förr var det skafferiet för där kunde man göra chokladbollssmet och äta direkt ur byttan) Tyvärr måste du ALLTID öka dosen, vilket innebär att du behöver mer och mer för att få samma lindring. Din vikt går upp…
3. Du är sockerberoende. Din biokemi i hjärnan ”kräver” drogen. Och det som kan trigga dig är mat men också känslor. Med LCHF är mat-triggerserna borta. Men alla dina känslotriggers är oftast obearbetade och kvar med full styrka.
Vad händer nu när du byter till strikt LCHF? Jo, du får ett påslag av ketoner. Mums säger din beroende-hjärna.
Ketoner är nämligen starkt ångestdämpande, starkt värkdämpande, de skapar en känsla av ohunger och de skapar en känsla av eufori. Du som tidigare gått på serotonin är nu ångestfri utan kolhydrater. Du som behövde kicken från dopamin är nu euforisk utan kolhydrater. Och du är ohungrig! Underbar känsla av kontroll
MEN behovet är kvar! Och alla droger som påverkar hjärnan måste ökas för att uppleva samma nivå som tidigare…
Så efter ett tag fungerar inte ketonerna. Du måste öka mängden. Nu blir kolhydrater något som ska jagas. Nu ska ketonern upp till max. ”Minska på kolhydraterna till noll och öka fettet”
Det håller ett tag till. Men snart behöver kroppen ännu mer!
Nu börjar några träna. Hård träning ger endorfiner. Endorfiner är som kroppens morfin. Äntligen, ny ångestdämpning, ny värkdämpning och träning i sig ger kicken. Och inte kan det väl vara farligt att träna? Men drogen måste ju ökas. Antingen börjar man här äta lite mer, ofta mejeriprodukter och fröbröd. (Japp kolhydrater. För det ”får man ju”) Eller så ökar man träningen. Och ökar träningen. Och ökar träningen. Och ökar träningen. Till slut är du uppe på 10-12 timmar i veckan med kommentaren att ”träning är ju bra för kroppen”. Nu börjar dock kroppen säga ifrån. Vi har gått över gränsen för hälsa för att vi jagar ”drogen”.
Här börjar vi sakta men säkert öka i vikt. Några hoppade på träningståget, andra fick ökningen när ”inte ens nollning ” fungerade.
Har du tur här så blir du nyförälskad! Den kemiska påverkan kommer att få dina kilon att försvinna… ett tag. För förälskelse är ångestdämpande, ger dig en kick och kroppen har återigen fått sin drog. När förälskelsen avtar och övergår i kärlek, ja då är det dags igen. Kilona kommer krypande…
För att behålla sin vikt måste du ta bort anledningen till att du åt tidigare. OM det nu var på grund av ångest och orodämpning eller för att skapa en kick i livet.
Om du åt för att kosten triggade dig och LCHF skapade en triggersfri tillvaro, ja då går du inte upp i vikt igen. Vi är alla olika 🙂
Kommer nu gänget som går upp i vikt att synas som ”bad-stories”? Nej, de syns inte alls. och alla vi andra tror att alla andra lyckas men inte jag. Vi glömmer bort att dela med oss av problemen och svårigheterna. Vi skäms lite över att alla kan men inte jag.
Lösningen ligger i – varför åt du dig överviktig från början? Den anledningen måste bort.
Varmt lycka till!
58 svar
Hej Anna!
Jag har ätit LCHF i tre år nu. I början gick jag ner många kilo, sen började jag äta godis på helgerna och nolla maten i veckorna så jag gick upp och ner tre kilo varje helg/vecka.
Men jag gick ju inte ner de där sista kilona… så de har jag kvar!
Det känns som om jag äter FÖR LITE hela tiden, och att det är det som är problemet! Jag är så NÖJD och GLAD över att inte vara hungrig hela tiden så jag glömmer att äta! När kvällen kommer har jag ätit två stekta ägg till frukost, och sen har jag bara druckit the med vispgrädde eller hastat i mig lite cashewnötter under dagen.
Men nu tänker jag iaf på det – så snart kanske jag blir av med de där sista kilona!??
Kan de inte få sitta kvar?
Läs gärna https://www.annahallen.se/trivselkilon
Ja, varför gjorde jag de?
Det vet jag inte, men jag är nog ungefär där. Skulle nu behöva en stark, och mycket långvarig, förälskelse! Allt annat är testat.
VAD? Kanske att jag måste försöka börja tycka om mig själv, i allafall lite, fast jag är ful, fet och äcklig, att jag duger, att jag är hyfsat bra på NÅT??? …vad…? …hur…? Ingen idé liksom.
Kan ofta inte sova, så är ständigt trött. Testat allt, tror jag. Utom starka piller, för det vill jag inte, rädd att bli beroende – av det oxå! Räcker med socker! Finns dessutom alkoholproblem i släkten och bekantskapskretsen, så beroendeproblematiken finns på allt för nära håll. En MYCKET bra natt kanske jag lyckas skrapa ihop en tre fyra timmar utspridda på snuttar. En vanlig natt en max två timmar, i snuttar. Tillbaka där jag var innan LCHF. En av de största hälsovinsterna, som nu försvinner bort. Som det verkar. Inne på tredje månaden nu, med minimalt med sömn. Provar dra ner mer på kolisar, mycket nära noll, efter några dygn börjar jag kunna sova en tre fyra timmar. Lite slarv, typ en kebabsallad med liiite av såsen = ingen sömn igen! Samt som bakis, sockerbakis. Ett par, max tre msk av såsen!
Jaja, du kan inte svara mig, men jag får skriva av mig lite. Nu ska jag ut och fortsätta klippa hunden, han blir lite likt Skalle-Pär, stackarn! Men full av tovor, så jag måste. Dessutom väldigt praktiskt! …mindre smuts släpas in!
Önskar jag kunde trolla. Önskar jag kunde hjälpa. Men jag vet att det finns en lösning. Jag vet att det går att bli glad igen. Hoppas att du hittar rätt verktyg. Att du hittar rätt hjälp.
Att växa är inget man gör på egen hand. Det gör men tillsammans med någon som kan visa vägen.
Varmt lycka till.
Anna, du är verkligen duktig på att vara pedagogisk och tydlig. Jag uppskattar ditt sätt att skriva. Det har hjälpt mig att hålla ut och inte ge upp!
Nu har jag lchf-at i nio veckor, och hittills gått ner (bara) tre kilo. Det känns inte mycket – man vill ju gärna ’rasa i vikt’, så som en del skriver att de gör… Hur som helst, så ger jag inte upp. Du har ju skrivit att man bör ge det ett år, så jag förstår ju att man måste se det lite mer långsiktigt.
Det handlar ju om att bryta mångåriga vanemönster, och det låter sig väl inte göras på en kafferast. 🙂
Det roliga är, att jag nu har fått min man med mig! 🙂
Det är mycket roligare att vara två – även om jag får stå ut med att han får bättre resultat än jag. Just nu väger han ett kilo mindre än jag… kanske inte det allra skojigaste för en hustru att väga mer än sin man… Men jag får väl bjuda på det!
Tills vidare.
Jag känner igen precis allt det där du skriver. Men jag vet inte bara hur jag ska hantera alla dessa känslor. Kan du inte skriva ett inlägg på olika vägar att tillgå istället för att vända sig till maten?
Hej Anna o tack igen fr intressant info! Jag är dock chockad, om jag nu har förtstått rätt att man blir resistent mot ketoner oxå? Gäller det för alla, eller bara de som har ”tröst-ätar-behov? Förresten Slottsfrun, det var kul att se dig vara aktiv på bloggen igen! Har faktiskt funderat vart alla de kända ”tyckarna”tagit vägen. Du skulle kunna öka på omega-3, jag kan inte vara utan dem, som ett tips.
🙂 Tack Farmor kaisi!
Tar Omega 3, enl högsta dos på förpackningen, men kanske kan öka lite till? Kanske är som med D3, maxdos är på tok för lågt angiven?
När du lärde mig att förstå att det kan vara bra att äta mer på Zumbaresan ifjol, så började det hända saker med vikten. Känner mig riktigt slank och vältränad idag, ett år efteråt.
Så skönt att äta sig mätt på bra mat. Skulle aldrig kunna tänka mig att Nolla, grönsakerna är så viktiga i min mat. Men efterrätt på grädde och bär blir det nu bara nån enstaka gång, kör med lite jordgubbar eller äppeltärningar i en sallad till maten istället. Märker att vikten kryper uppåt om jag äter för mycket av grädden i kaffet och som förut till bären.
Senaste månaden i Turkiet har vi tappat några kilo både jag och L. 2 dl grädde i en pepparsås är hela konsumtionen den här månaden, mjölk noll. Men smör, olivolja och get eller fårost till maten varje dag. Plus 2-3 ägg, kött, fisk eller fågel. Mycket gröna blad har det blivit den här gången, stora sallader till varje mål.
Träningen ligger på ungefär samma nivå som förr, 1 timmes morgongymnastik och en-två timmars promenad per dag. Känner mig mycket starkare och klarar att gå i backar utan problem 🙂 Bor på 7 våningen och vi tar alltid trapporna ner, ibland även upp.
Hej, är det dåligt att börja träna? Har efter ett år med LCHF och 20kg viktminskning äntligen börjat löpträna. Är det till en nackdel då? Har ju tidigare inte orkat/ kunnat pga vikten. Kan det innebära att jag går upp. Vikt igen? Blev så förvirrad av ditt inlägg…
Att träna är underbart bra. Att överträna för att ångestdämpa kan vara ett sämre val (men behöver inte vara det)
Fortsätt du att träna och njut. Så länge allt fungerar så ÄR det bra och ok. Mitt inlägg är till alla som inte fått det att fungera.
Har sedan 1/1 2012 ätit lchf. Jag känner att det inte händer så mycket. Har endast gått ner 4 kilo. Jobbar 10 timmar om dagen under stress och går ca 20000 steg på jobbet. Har alltid tränat mycket och springer nästan varje dag. Jag står nu och trampar och vet inte om jag ska prova något annat. Har 6 kilo till som jag vill gå ner. Jobbet kan jag inte ändra på, ska jag sluta träna?
Fyra kilo på fyra månader är kanobra jobbat under stress. Grattis! Bara mal på, du är bevisligen på rätt väg.
Sluta inte träna! det hjälper din kropp att ”bygga ner” de skadliga effekterna av stressen.
Koppla på tålamodet, ja, jag vet, det är svårt. 🙂
Mal på!!
Jag känner också igen det du skriver, men jag har varit överviktigt sen jag var barn, vad ska jag då sikta in mig på?? 🙁
Jag gissar på oro. Det brukar vara det vanliga. Att vi känner att vi inte räcker till eller duger… kan det stämma?
Efter tre år LCHF så har jag kanske gått upp 5 kilo sen start. Jag provade att äta noll kh i sex månader men dt hände inget. Gjorde då tester som visar att jag har utmattade binjurar samt Hashimotos. Jag har också svårt m sömnen men dt är iaf bättre nu. Läkaren sa att jag inte skulle träna men nu har jag ändå gjort dt för dt är roligt o jag får månra känslor efteråt. Har dt känts extra jobbigt på ett pass så lägger jag mig antingen i solariet eller i hydrojetmassagen.
Vikten står snarare still m pendling någit kilo trots att jag numera tar efterrätt / vin t helgen. Det gör ju liksom ingen skillnad.
jag kan få panikhungerkänslor efter 4 timmar o då mår jag nästan illa av hunger! Kroppen fattar inte att här finns 30 kilo fett attta av!
Jag har förstått att dt är viktigt att lära sig lyssna på kroppen, ge den sömn o vila men lätt att säga, svårt att göra!
Är en av- och påbantare (fd viktväktare förstås) som har börjat banta var och varannan måndag sedan 1992. Det enda det genererat är en stadig viktuppgång på 25 kg. Upptäckte LCHF 2007. Märkte hur mag smärtor, magkatarr och ständig huvudvärk försvann. Dock försvann Inga kilon alls. Började med viktväktarna igen, lyckades tappa 18 kg. Dock aldrig nöjd. Nu är jag fullständigt övertygad att människan inte är skapa för spannmål överhuvudtaget . Förra semestern tyckte jag synd om mig själv, och släppte alla tyglar. Gick upp 8 förhatliga kilon som jag behållt under hela året. Försökt halvhjärtat med både pointsräkning och LCHF tänk konstant. Nu ville jag en gång för alla sluta räkna points , låta kroppen bli trygg med LCHF. Läste på om din handflatemetod och prövade två veckor och gick upp 1,8 kg. Jag vet att det kan ta månader innan en sönderbantad kropp kan våga släppa kilo, men jag får ren panik. Jag väger 87.5 kg till 1.60 cm längd. Alltså börjar jag i panik kombinera pointsräkning med LCtänk. Jag har fått mycket god koll på vad som triggar mig, och jag hör definitivt till gruppen beroende. Är bara så trött på att det inte funkar, vågar inte vänta ut kroppen. Mitt värsta scenario är att gå upp 5-10 kg, jag orkar inte kämpa men vill heller inte längre vara fet… Tack i alla fall för många kloka ord från dig.
Ojojoj, nu träffade du verkligen rätt Anna, och precis när jag som mest behövde det!
Jag är precis så som du skriver, och min vikt går upp trots LCHF. jag äter lite för mycket, för många gånger och kanske lite för mycket av grädde. Kan vara att jag ätit lagom under dagen, men så får jag för mig att äta ett gäng ostskivor på kvällen och då har det blivit för mycket. Känner aldrig hunger, bara sug. Bantat sönder mig och när jag svalt fick jag kick av bara ”vanlig mat”. Min problem är att min drog är att ÄTA, spelar ingen roll vad jag äter. Jag söker känslan som man får när man tuggar och kroppen får en kick av när man får i sig maten (när maten går till magen). Det har blivit bättre med LCHF, men har ändå kvar problemen. Jag får kick av ost, kött, grädde, nötter, ägg, smör, men kicken är mycket mindre än med ex bröd, pasta, potatis, godis m.m. men kicken finns ändå där. Jättejobbigt, ska jag få ha det såhär för alltid?
Det finns ett gäng som kickar på mat. Spelar inte så stor roll vad det är. Du måste antingen ta bort behovet av kicken (kolla in Sockerbombem i din hjärna av Bitten Jonsson, kan de tankarna stämma in på dig även om det gäller socker. Det är ju lätt att byta ordet socker mot mat…) Eller hitta andra kickar som kommer av livet själv. Kanske är du helt uttråkad? Helt ostimulerad? Den enda kul ”utmaningen” din hjärna upplever är signalsubstansbomben när du äter?
Hej alla…..
Tack alla som delar med sig av både det ena och det andra.
Jag känner igen mig i många av berättelserna. Har själv värk, fibro, sömn problem mm.
Vid ett tillfälle jag hade mer sömnproblem än just nu, så blev jag rekommenderad
Dormeasan droppar på hälsokost affären. Man kan ta de även vid oro.
Dessa droppar har hjälpt mig, när det har varit riktigt svårt att sova. Tyvärr smakar de inte så gott, fast de blandas i vatten. Men vad gör man!
Är det någon produkt som du känner igen Anna?
Jag har följt LCHF nu sedan 1:a jan i år och lyckats gå ned snart -10 kg, vilket jag förstått är väldigt bra. Men har stått still ca 6 v, men nu går det neråt igen!
Där är mer och ta av……
Jag kan tyvärr i stort sett inga tillskott. Här finns ett stort (och medvetent) hål i min kunskap. Många sådana saker fungerar, men bara på kort sikt. De tar ju bara bort symptomen och inte orsaken. Eftersom det alltid behövs mer och mer så blir det vanlgitvis bara en kortsiktig lösning för att man sen behöver något mer eller annat. Eftersom jag fattas kunskap är jag också försiktig. Vad stiumlerar produktern? Vad händer sen? Hur stimulerar produkten? Gör den fler saker som jag inte önskar? Ibland blir svaret att produkten är jelt ok och gör inget jag inte vill… såsom med spikmattan. Där hittar jag bara bra saker och inga baksidor.
Så, jag har tyävärr inget bra svar till dig.
Hej medsystrar som har så svårt att gå ned i vikt. Jag har ätit LCHF sedan den 1 maj 2011. Det är alltså snart ett år och jag har till dags dato gått upp 8 kilo!!!! Jag undrar när det ska sluta. Min man börjar också undra ska du äta på det här viset tills du inte tar dig ur sängen så jag får mata dig där. Paniken jag känner är bara förnamnet.
Hej Berith! Det finns bara två lösningar. Antingen är din sköldkörtel ur balans. Du gör allt rätt men går upp i vikt i alla fall. (Detta stämmer under förutsättningen att du verkligen äter perfekt utan några som helst undantag https://www.annahallen.se/nagra-sager-jag-kan-det-har-med-lchf)
Eller så äter du riktigt bra LCHF men gör ibland ett undantag med yoghurt på morgonen, kanske något fröbröd i bland, eller en LCHF efterrätt när det är främmande…. i en tuff och besvärlig kropp komemr detta innebära två fällor. Nummer ett, varje undantag är en viktminskningsstoppare. Jag brukar säga att VARJE undantag förskjuter ditt önskade mål en vecka framåt (vilket brukar stämma riktigt bra i verkligheten)
Detta betyder att 4 små ”godkända” undantag en vecka gör att målen är uppskjutet i en månad frammåt….
Nummer två är att de personerna som VILL går ner i vikt och ändå väjer att äta undantagen, vilket ju i sig är två beslut som helt krockr med varandra, de personerna har en tendens att äta mer än de upplever. Har du en gång gått över gränsen till ett undantag blir det lättare sen både två och tre undantag. Undantagen i sig ökar också suget lite vilket betyder att många äter lite lite mer var måltid för att omedvetet stilla detta. Det brukar också innebära att mellanmålen dyker upp. trots att man inte tränar speciellt mycket.
Mellanmål på en stillasittande kropp brukar innebära viktminskningsstopp.
Prova att äta enligt https://www.annahallen.se/lchf-for-viktminskning konsekvent i 4 månader. Inte ett enda undantag! Går du inte ner då så kan du nästan vara säker på att din sköldkörtel underfungerar (för lite hormoner) eller att dina binjurar är övertrötta (för lite kortisol).
Varmt lycka till!
Det finns en fjärde orsak också (tycker jag):
Den som socialäter d v s har svårt att avstå från det som erbjuds och dessutom p g a praktiska själ. Själv tycker jag livet vore enklare om inte fruktkorgen fanns på jobbet, om inte onsdags och fredagskakan fanns och om såsen i lunchmatsalen inte var s jädrans fettsnål. Detta är hinder som måste övervinnas precis varenda dag. Varje dag är inte en jättebra stressfri dag och då är det lätt att börja äta lite för mycket. Sedan är hungern och cirkusen igång.
Här finns en viktig tanke.
Varför äta för att vara andra till lags? Varför äta för att vara snäll mot en god vän? kan inte hon/han vara snäll mot dig? Och låta dig slippa?
Varför måste vi äta för att det finns framför oss? Vi väljer! Vi kan inte äta OCH gå ner i vikt. Vad väljer du? Det kommer aldrig att bli fritt från frestelser. Jag ska berätta i nästa inlägg om ”Jag äter inte tegelstenar”
Tack för svar Anna!
Det är en jättebra tanke att andra skall vara snälla mot mig och låta mig äta LCHF. Jag tackade nej till en öl i helgen men när den andra personen också frågade så tog jag pyttelite öl för att vara just social. Jag blev supersömning på en gång av de snabba kolhydraterna, så summa summarum blev det nog inte så socialt ändå.
Jag tar ditt råd Anna och tänker att det vore mycket bättre om världen är lite snällare mot mig även om den inte vet om att att den är snällare mot mig (okunskap om LCHF d v s tron att fett är farligt.).
Känner igen det här, så bra skrivet! Jag var överätare innan första gången jag gick ner 30 kilo på sex månader, men åt ändå mer och mer av nya maten och snart var jag tillbaks i godisträsket och vips 20 kilo upp.. nu är det nya tag och en dag i taget efter att ha bearbetat känslor och ätande, hoppas på ett bättre år i år. Heja dig!
Hejja hejja. Det kommer att gå bra. Du vet ju att du kan. Du har ju gjort det förr 🙂
Känn aldrig en viktuppgång som ett misslyckande. Det är en ovärderlig erfarenhet! Varför hände det? Analysera! Vad ska du gör annorlunda den här gången? Behöver du terapi för ”duktig flicka”, oro, vara till lags, stress mm? Behöver du strikt undvika ALLA undantag för alltid? Behöver du mer roliga saker i livet? Mindre trkiga saker i livet? Du KAN påverka. Ditt liv är ditt enda liv.
Har du en gång gått ner i vikt genom att äta? Underbart. Nu vet du hur du ska göra. Tänk på den perioden som en bra period. Upprepa! (Däremot brukar det gå långsammare gång nummer två. Så på med tålamodet och bara mal på. Du vet ju att du kan!)
Vi hejjar på dig Monica! Jag tror jag gick ner 78 gånger och upp en gång färre 🙂 Denna erfarenhet är idag min affärsidé. Alla tårar och all panik är idag min allra största styrka.
Låt din resa bli en av dina störst styrkor för resten av livet 🙂
En fråga: du skriver att hjärnans ’biokemi’ kräver drogen, sockret.. finns det någon text, länk, vetenskapligt belägg för det att läsa mer om?
Börja med Bitten Jonssons bok SOCERBOMBEN i din hjärna. Behöver du sen fler referenser till forskning så sitter hon på en massa. (I USA är detta en självklarhet, i Sveriges sjukvård säger vi att det inte existrerar. Kanske för att sjukvården hade blivit totalt översvämmad om sockerberoende ingick i det allmänna försäkringssytemet som vi har här i Sverige…. och som inte finns i USA. Bara en personlig spekulation.)
Även hjärnforskaren Martin Ingvars bok Hjärnkoll på Vikten ger dig en hel del svar och en massa referenser på studier i ämnet
Hej Anna!
Började äta för exakt tre år sedan för att bli av med mina sista 6 kg efter min tredje graviditet! Har alltid varit smal och tränat massor och varit extremt fettskrämd men samtidigt en godisråtta… Efter sista graviditeten hade jag svårt att komma ner till mina trivsamma 53 kg, men tack vare min granne blev jag tipsad om LCHF, det bästa som hänt mig då magen blev lugn och som jag har lidit i alla dessa år!
Gick ner alla mina överflödiga kg och fick platt o fin mage igen och pendlade mellan 52-54 kg börja jag gå upp närmare 54 så skärpte jag mig lite extra och så va man tillbaka igen! Åt till och med lösgodis på helgerna det första halvåret men gick ner ändå, sen försvann suget mer o mer och nu äter jag det endast 4-5 ggr/år 🙂
Efter 1,5 år stoppa jag in en hormonspiral och började sakta gå upp i vikt, få finnar och tappa sexlusten och vad jag än gjorde med kosten så gick jag bara upp så efter ett halvår så åkte den ut! Tänkta att nu äntligen kommer allt bli som vanligt igen men icke, fortsätter att gå upp och väger nu närmare 58-59 kg, inte mkt kanske men jag är en liten vuxen 😉 så det känns Inge bra! Förstår inte vad jag gör för fel, visst fuskar jag med 70% choklad och pistagenötter men det måste ju ändå vara bättre än lösviktsgodis som jag åt tidigare mm och visst har jag börjat träna mer sen sista graviditeten men inte i närheten av hur mkt jag tränade innan! Med maten är jag hur duktig som helst saknar inte ens pasta el potatisen så det har aldrig varit ett problem, blir bara så ledsen då det känns som jag har förlorat kontrollen över mig själv då vikten bara ökar fast jag äter precis som jag gjorde innan och bättre men då gick jag bara ner… Och nu har jag verkligen varit strikt de senaste 4 veckorna då jag vill vara fin i en klänning till ett bröllop på lör men utan resultat 🙁
Vad tror du om detta? Tror säkert att jag fått mera muskler tack vare LCHF men inte 5 kg muskler?!?
Hoppas innerligt att jag inte hamnar i den situation du beskriver!!
Min långsiktiga målsättning är ett avspänt förhållande till mat.
Nu, efter TIO veckor, där inte speciellt mycket hänt på vågen (minus 2,5 kilo), så har det ÄNTLIGEN börjat röra på sig!
Jag skriver matdagbok, och håller mig till tre måltider om dagen, enligt din formel, utan att svälta mig. Dessutom har jag gått entimmes hundpromenader varje dag, och det var uppenbarligen det som satte fart på metabolismen!
Jag varken bantar/svälter eller tränar – det är bara god, nyttig mat i rätt mängd + promenader, som nu börjar få effekt. Det kan man ju leva med! 🙂
(Du har ju skrivit att det ibland kan ta en 8-10 veckor innan det lossnar, och man börjar gå ned i vikt. Nu ska det bli intressant att se om det stämmer på mig också.)
Hej Anna! Jag har en fråga om lchf och adhd medicin, jag har ätit lchf i 3 månader, men jag har bara gått upp i vikt, hade ingen övervikt innan. Men frågan är om ritalinen kan bromsa så kroppen inte bildar ketoner? Att det kan vara så att lchf och ritalin inte går ihop? Tycker din blogg är toppen! Lärt mig massa om kost och adhd jag inte visste innan. Tack
Jag är inte säker på att jag förstår ditt inlägg, Anna. Menar du att när kickarna uteblir, så går du upp i vikt ÄVEN om du fortsätter äta LCHF som innan och UTAN att äta mer eller fel? Eller menar du att när kickarna uteblir, så ökar du portionerna, fettet eller sockret eller tillåter ”avsteg” för ofta, på ett sätt du inte är riktigt medveten om? Eller äter allt mindre och går upp av svälteffekten?
Kroppen kräver kickarna och kommer att skaffa sig dem. Och när vikten går upp så har kroppen lyckats få dig att äta mer.
Antingen någon tugga extra var gång, eller lite mellan måltiderna, eller så har du ändrat på fördelningen på tallriken, eller så gör du nu godkända val men som innehåller mer kolhydrater, eller så väljer du undantag… eller helt tappar greppet då coh då och tvingas börja om.
Så antingen får du hitta kickarna i livet om det nu är dopaminkickar du söker. Eller så får du minska på oron om deet är setotoninlugnet du söker (ångestdämpningen)
Du går inte upp i vikt utan att äta (om du inte har ämnesomsättningsfel)
Började med viktuppgång på 25kg med både första och andra barnet, lyckades gå ner efter första, inte allt men så att jag trivdes med mig själv. Efter andra barnet gick jag aldrig ner, snarare upp och när jag sedan slutade röka blev det ännu värre. Efter tredje graviditeten låg vikten på 105kg. Tre barn, två hundar och jobb är stressigt ibland och efter en rejäl kris för två år sedan så har jag lät att komma ur gängorna och tröstätandet är igång. Har ätit enligt lchf i tre veckor men min sambos chokladkaka är svår att låta bli ibland…. Önskar det vore lättare, så lätt som det verkar vara för några. Med minst 30kg övervikt hoppas jag att jag lyckas gå ner, att jag börjar trivas i min kropp igen och hålla det så.
Tusen tack för en bra och inspirerande blogg Anna!!
Enklast blir det faktiskt om du ör lite överdrivet strikt. Undantagen triggar enormt. Striktheten gör att du kan njuta av ketonerna. Dessa ger dig ohunger, nöjdhet och ett härligt lugn. Så håll dig strikt, i alla fall i 6 månader. Lovar att det komemr att gå bra.
Tänk också på att vid 105 kilo så fungerar itne mättnadskänslorna som de ska så du får äta med förnuft. Inte lite på din mättnad. (Dock ska du inte svälta. Se handmodellen)
Hej Anna,
Jag hittade din sida igår kväll och har läst nonstop. DETTA är vad jag sökt. En balanserad, intelligent och träffsäker syn på kost och viktnedgång.
Jag har ätit LCHF i ungefär 3-4 veckor. Känner mig välmående, men inga resultat ännu på vågen.
Min bakgrund är lite lik din. Fast jag var överviktig tills jag fyllde 21. Då gick jag ner 22 kilo med Viktväktarna. 17 år senare är jag — efter 2 barn och stressigt jobb — fortfarande -10 kg från utgångsvikten, men har sågat upp och ner i oändlighet.. Jag har lidit av bulimi i femton år och har mått rejält dåligt i perioder. Är en typisk ”duktig” kvinna, som har presterat fantastiskt i karriären, men har säkert kortisolnivåerna på max och har i perioder tytt mig till att hetsäta kolhydrater.
Jag ville här ta tillfället i akt att berätta att tack vare mitt nya sätt att äta känner jag mig frisk för första gången på väldigt länge. Och jag ser att utsikterna för att så skall förbli är väldigt goda nu då jag dessutom hittat din blogg.
Hjärtliga hälsningar,
Corinne
Härligt att höra. Varmt välkommen hit!
Tror du detta magnesiumtilskott är okej?
http://www.lifebutiken.se/life/produkter/magnesium1/magnesiumcitrat_400_mg.ecp
Tycker nämligen det är väldigt svårt att hitta magnesiumtillskott i fysiska butiker, så ifall den är acceptabel så blir jag glad.
Hinner tyvärr inte kolla, det är så mycket jag måste gå igenom på var. Men jag vet att Helhetshälsans magnesium är ett kanonbra val 🙂
Plantamed har ett tillskott som heter Plantajod, det innehåller 100 % RDI av selen, och 67 % av RDI av jod.
Vilken toppensida! Jag är ju rätt ny på det här (fjärde veckan) och får inte de fysiska resultat jag vill, som viktnedgång. Däremot har jag fått allt som utlovats och lite till… Jag är pigg, på gränsen till manisk, glad, jämnare i humöret och sover som en stock.
För mig hardet tagit tio veckor, med inte mycket skillnad på vågen alls. men sedan tog jag Annas råd, och började skriva matdagbok, plus att jag promenerar en dryg timme varje morgon (innan frukost).
NU har det börjat hända grejjer! på en vecka har jag gått ner 1,2 kilo!
Och idag, tre dagar in på en ny vecka, har jag hittills gått ner ytterligare ett kilo!
I tio veckor gick jag och tänkte att jag kanske inte skulle få se så mycket skillnad på vågen. Att jag var en av dem med ’trög kropp’. men så var det tydligen inte!
Jag (och min man, som hållit på en månad, och gått ner fem kilo) äter gott, känner mig mätt, motionerar, utan att ’träna’, och går äntligen ner i vikt.
Matdagbok och raska långpromenader med hundarna verkar vara receptet för mig. 🙂 Lycka till.
Grattis! Ja, en matdagbok visar snabbt var fällorna sitter eller så skärper man sig per automatik. Drömmen är ju sen att med ny kunskap och insikt göra sig av med matdagboken.
Ja, jag vet att jag inte behöver skriva resten av livet. 🙂
Men just nu hjälper det mig att fokusera till bröllopsdagen…
Minus fem kilo totalt.
(Nu väger jag äntligen lite mindre än min man! Hi hi.)
YES! Grattis. Använd de tekniker som fungerar på dig. Blir det sen ett livslångt skrivande, ja låt det bli det. Troligtvis är vinsten större än uppoffringen.
(Fyll mannens skor med sten. Jag har samma problem. Taniga män… ler stort)
Bra förslag! 🙂
Härligt!
Tålamod är det svåraste som finns. 🙂
För ett tag sedan annonserade du på facebook om din utbildning och jag frågade om du hade tips på litteratur man kunde läsa själv (eftersom jag inte har möjlighet att gå utbildningen just nu). Du hänvisade till din blogg där du hade böcker som du rekommenderade, men jag hittar dem inte. Kan du hjälpe mig med länken till inlägget/sidan där jag kan hitta de böcker du rekommenderar.
Hej! Här kommer boklistan
Förbered gärna kursen genom att läsa:
Ideologin, pengarna och kostråden av Per Wikholm och Lars-Erik Litsfeldt
Fett och kolesterol är hälsosamt av Uffe Ravnskov
Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar och Gunilla Eldt
Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt
Hej!
Mycket intresant inlägg, fick mig verkligen o fundera! Befinner mig själv i en situation där jag efter ca 1 månad av LCHF kost tappat 4 kilon o -8 cm midjemått, men nu har det minnsan vänt och midjemåttet går upp igen!
Jag har börjat tränar regelbundet för 2 v sedan, min LCHF kost är densamma som jag började med men ändå… Jag är bara så förvirrad och ledsen för att jag kan inte se vart felet ligger. Vikt nedgång för min del är viktigt eftersom jag försöker bli gravid (lider av PCOS). Skall nog ta tag o föra en matdagbok som nämns ovan, kanske blir det tydligare – det är säkert för mycket av det ena eller det andra som har smyggit in! =)
/Alex
Jag känner, efter 7 år med LCHF, att jag kan äta ganska varierat, bara jag undviker socker, mjöl och ris, vilket okså omfattar pasta, bröd, kakor mm. Jag tränar inte nämnvärt, är 60+, men jag märker, precis som Anna säger att jag håller vikten, vilket jag aldrig gjorde före LCHF. Så, alla som precis har börjat med denna kost, ge den lite tid, så skall ni se att ni kommer att trivas och må bra på sikt.
Jag har problemet att jag har gått upp 5 kg under det senaste året, trots att jag äter samma mängd av allting som innan.
Jag faller inte till kolhydrater mer än innan, kan gå månadsvis och hålla mig på samma mängd kolhydrater som det året när jag gick ner 8 kg.
Jag har börjat jobba och har kroppsansträngt arbete, däri räknar jag de sista 2 kg som jag gått upp, muskler, men jag går inte ner och jag har lätt minst 10 kg kvar…
Ibland är det tröstlöst men jag lämnar inte lchf ändå…
Många håller sig till det godkända valen inom LCHF men ändrar fördelningen en del. Så snart du ändrar fördelningen kan det du beskriver hända. Största fällan brukar vara mejeriprodukter. Samt att många minskar lite på proteinerna vilket blir fel.