Har du någon gång tagit en huvudvärkstablett och den inte funkade?
Säger du då direkt att den funkade inte på mig så huvudvärkstabeletter funkar inte? Eller har du med acceptans när det kommer till medicin och ”förlåter” alla gånger de inte funkar?
Om du inte vet hur en medicin fungerar, kallar du det då för alternativt humbug? Eller ”tror” du på påståendena om att de funkar?
Om forskare och professorer inte vet hur en medicin funkar, skulle du då ändå prova den? För du vet väl att ingen vet hur Panodil och Alvedon (paracetamol) fungerar? Man vet bara att den funkar, inte hur. Ingen vet verkningsmekaniskmen. Det är faktiskt sant.
Men ändå köper de flesta ”kunskapen” (som inte finns) i alla fall. Visst är det intressant.
Men vänder vi oss till att nyfiket utforska alternativ, då är många kritiska. Då kallas de nyfikna för ”troende” och då vaknar det kritiska tänkandet.
Om en medicin inte fungerar så testar man nyfiket en ny.
Om ett alternativ inte fungerar så förkastas det som humbug.
Om en medicin funkar men ingen vet varför, då litar man på auktoritärer och köper det (paracetamol till exempel).
Om ett alternativ funkar men man förstår inte varför, då säger många ”men hade det varit så bra hade väl alla använt det!” Problemet är att de säger detta och förkastar möjligheten innan de har testat – och därför stannar kedjan…
Om läkemedelsindustrin fuskar och ljuger och får 125 miljarder SEK i böter (Sen 2000) så litar vi ändå på dom när de kommer med en studie. De har lärt oss att fråga ”källa på det?”. För de vert att de har pengar till att producera ett svar (även om det behövs en lögn och fusk – vilket 125 miljarder SEK i böter visar att de håller på med. Och dessa 125 är enbart Pfizers).
Finns det ingen som har råd att producera en studie så svaret på ”källa på det?” blir nej, ja då har vi lärt oss att då är det inte sant.
Även om det fungerar på 100 000-tusentals människor. Och överensstämmer med vetenskapen inom fysiologi, anatomi och biokemin.
Resultatet på en studie säger väldigt lite. Och tyvärr är det många som enbart läser det- Ännu värre bara abstraktet. Är du ”troende” och valt paracetamol (Alvedon och Panodil) så kanske du även vågar nyfiket utforska alternativ till läkemedelsindustrin, speciell om det har fungerar i flera tusen år och fungerar än i dag på våra urbefolkningar. Jag hoppas det.
Det var en ungesrka läkare, Ignaz Semmelweis som på mitten av 1800-talet upptäckte han något märkligt. När han gick direkt från obduktioner till förlossningar, utan att tvätta händerna, var det många kvinnor och nyfödda som dog i barnsängsfeber. Semmelweis misstänkte att något “osynligt” följde med på hans händer från de döda kropparna till de födande kvinnorna. Han införde handtvätt med klorkalk på sig och sina medarbetare och upptäckte att dödligheten minskade dramatiskt. Han hade något osynligt på händerna som kunde döda. Ha ha ha. Löjligt! Problemet var att många läkare kände sig ifrågasatta då idén innebar i praktiken: “Ni dödar era patienter.”
Hans läkarkollegor hånskrattade åt honom, förlöjligade honom, förringade honom och han med hårt motarbetad. Han blev även utfryst av läkarkåren och tyvärr hann han dö som foliehatt innan Louis Pasteur och Joseph Lister utvecklade bakterieteorin och antiseptik och man förstod att Semmelweis hade haft rätt.
Så här gör vi än idag. Om och om igen. Så fort det låter orimligt – nåt osynligt som dödar? Ge dig! Har du källa på det? Så fort vi inte förstår – Är du en sån foliehatt?
Som tur är så har konspirationsteoretiker och alternativa foliehattar alltid funnits och vågat bli hånade och förlöjligade. Tack vara dom vet vi nu att DDT, aspest, bly och cigaretter är farliga. Att BPA, ftalater och hormonstörande ämnen är farliga.
Vi behöver vara kritiska ja, men även fundera på:
• hur makt påverkar forskning.
• hur prestige påverkar vetenskap.
• hur ekonomiska intressen påverkar narrativ.
• hur svårt människor har att ändra världsbild.
och hur viktigt det är att kunna vara både nyfiken och kritisk samtidigt. Det är där det verkliga kritiska tänkandet börjar.
Människor som varnade för cigaretter blev kallade alarmister.
Människor som varnade för DDT blev avfärdade.
Människor som talade om övervakning kallades paranoida.
CIA:s MK-Ultra-program. Länge lät detta som ren paranoia och de som visste att det var sant och vågade berätta hånades, blev av med sina jobb och blev av med sina titlar. Men på 1970-talet avslöjades programmet genom kongressutredningar och avslöjande av hemliga dokument.
Exempel efter exempel finns. Men ja, lika många felaktiga exempel finns. Håller med.
Men vi kanske ska vara med kritiskt nyfikna och inte bara kritiska lydiga?