Känner mig som Bambi på is. Jag har tryggt ätit Handmodellen i 20 år. Och nu har jag ett lymfsystem som ber mig ta hänsyn till det.
 
Mitt ”varför” har bytt fokus och jag ska nu välja en sammansättning med fokus lymfan!
 
Hur kommer min hjärna reagera? Lite läskigt.
 
Jag fick hjälp av Lise Benberg med egenvård, Lymfatisk yoga, ny frukost och en låååmg lista på vad jag kan göra och vad jag bör ta bort.
 
Har inte gjort allt, men allt min tid räcker till. Vill verkligen detta!
 
Lise är en magisk lymfcoach. Omtänksamt får jag mess då och då Hon är verkligen ett stöd  (Hon finns i Umeå men jobbar även över mobil, mess och mail)
 
Bytte mina 2 ägg till frukost mot avokado och ett svenskt äpple. Rädd men bestämd och modig. Och med vetskapen att det är ju bara att byta tillbaka om det inte funkar.
 
Första dagen var magen ett stort hål och jag gnällde lite. Men efter det noll problem. Och min hjärna vara helt lugn.
 
Har kört andulleringsmadrassen var dag i minst 20 minuter (ligger den just nu ???)
 
Gått promenad var dag, men vill öka på längden lite till.
 
Lunchen bytte jag mot blandade nötter och smör. För att få i mig alla mineraler. Jag tycker inte om salt (och mitt gentest visade att jag är överkänslig mot natriumklorid- alltså vitt salt. Så min känsla jag alltid haft för salt stämmer även med min genetik)
 
Köpt nya bambustrumpor.
 
Druckit 3 liter per dag (Fyller 2 stycken 1,5 liters tillbringare som ska vara slut innan jag går och lägger mig)
 
Tagit bort alla mejerier!
 
Varit i IR-bastun 2 gånger.
 
BHlös hela veckan. Använd dubbla linnen.
 
Lymfandasts med bäckenbotten ofta. Detta har jag varit jätteduktig på. Kan även tekniken på grund v pilates så jag hittar verkligen hela bäckenbotten ?
 
Idag ska jag lägga till några saker till på listan. Egenvården har jag lite svårt att få till. Ska tänka tänka till hur jag får in dessa i vardagen (vårt badrum är lite för kallt just nu)
 

Resultat? Massor!

Jag väger mig helst inte (Rest från min ätstörda bantningstid som jag inte vill trigga igång igen)
 
Jag har ett på jättestora skidbyxor. Dessa fick jag med nöd och näppe på mig när jag hälsade på dottern i Canada i januari. (Blev ledsen)
 
För 1,5 vecka sen kunde jag inte dra upp blixtlåset (Förtvivlad – jag bara svällde och svälllde och kunde inte stoppa det. Tårarna rann och jag skrev första FB-inlägget)
 
I går drog jag lätt upp blixtlåset. Byxorna är långt från stora. Men det har vänt. Önskar jag kunde skicka med ett smakprov på känslan
 
Tack Lise! 
 
Idag jag vidare i ”Annas Lymfprojekt”. Har bokat in konsultation med Helene Kjellin så ska vi titta vidare på kosten. Längtar! 
 
Med Lise & Helen i sitt team känner jag mig trygg.
 
Målet är att jag är mig själv eller i alla fall nästan när december 2018 närmar sig sitt slut.
 
De har vänt! De syns och det känns.
Jag är så lycklig. Paniken har släppt. Fortfarande elefant men inte längre förtvivlad.
Nu är jag en hoppfull elefant!