”Du måste förklara dig!”

– Om du påstår något så måste du bevisa det!

Nä! Det behöver jag inte.

Du går till Lindex och provar ett par jeans. De sitter dåligt. Du tycker inte om kvaliteten, passformen eller hur lappen skaver i ryggen. Benen är för långa och ingenting känns riktigt bra.

Sedan går du till Kappahl. Där hittar du ett par jeans som sitter perfekt. De är mjuka, rätt längd, passar din kropp och du trivs direkt.

Går du då tillbaka till Lindex och kräver att de ska motivera varför de säljer just sina jeans? Ber du dem bevisa att deras modell är bättre? Vill du att de ska plocka fram leverantörens mått, försvara sina val och lägga timmar på att övertyga dig?

Eller gör du det de flesta av oss gör? Du lämnar jeansen som inte passar och handlar där du hittade det som fungerade för dig.

Jag tycker att kunskap fungerar på ungefär samma sätt.

Jag blir ibland förvånad över förväntningen att jag ska lägga massor av tid på att motivera, försvara, bevisa och övertyga människor som redan har bestämt sig för att de inte tror på det jag säger.

Jag har en fil.kand. i biovetenskap. Jag har arbetat med det här i över tjugo år. Jag läser forskning, granskar, ifrågasätter och jämför. Jag bygger mina slutsatser på det underlag jag bedömer är starkast och på erfarenheter från tusentals människor jag har arbetat med.

Det betyder inte att du måste hålla med mig. Du har alltid friheten att gå till den ”affär där jeansen passar dig bättre”. Om du känner större förtroende för någon annan, någon annan forskare, någon annan utbildning eller ett annat synsätt, då tycker jag att du ska följa dem. Det är helt okej. För om jag ska lägga all min tid på att försöka övertala människor som redan har bestämt sig, då finns det ingen tid kvar till det jag egentligen vill göra: läsa mer, lära mig nytt, granska ny forskning, testa mina egna hypoteser och utvecklas.

Jag tror dessutom att det är ett ganska hopplöst uppdrag. Vi människor ändrar sällan uppfattning mitt i en diskussion. Inte jag heller.

Jag brukar säga att när man en gång har insett att något man trodde på inte håller, då är det väldigt svårt att börja tro på det igen.

Jag har själv levt i den värld som jag idag ifrågasätter. Jag har räknat kalorier. Jag har trott att mättat fett var farligt. Jag har följt de råd som var självklara då. Jag har alltså varit där. Det är inte så att jag står utanför och pekar. Jag har gjort den resan själv.

Det betyder inte att alla måste komma fram till samma slutsats som jag. Så klart! Du kanske tycker att det jag har lämnat bakom mig fortfarande är sant. Och vet du vad? Det är ditt val. Och det är 100% okey.

Men vi behöver inte övertyga varandra. Och nej, du kan inte kräva att jag ska lägga massor av min tid på att förklara, bevisa och argumentera för min sak.

Vi kan faktiskt bara vara överens om att vi inte är överens.

Och sedan får vi lägga vår tid där den gör mest nytta. Det är inte en kamp någon kan vinna. Det handlar inte om vem som har rätt och fel. Det handlar om möjligheten att själv få ansvara för sin egen kunskap. Sina egna beslut. Och din egen kropp.

Var försiktig om vår demokrati och ta väl hand om dig på det sätt som får dig att känna dig trygg.